Hur är det att leva i ett land där man egentligen inte får lov att bo? Att alltid vara rädd att det ska hända familjen något. Hur är det att år efter år tränga ihop sig i ett litet rum med fördragna gardiner samtidigt som man går till skolan, spelar fotbill, har en bästa vän och är kär, som vilket annat barn som helst?

Om detta har Kajsa Gordan skrivit i boken Om jag får stanna. Boken handlar om Ilona som tillsammans med sin familj flydde till Sverige från sitt hemland för sju år sedan. Det var för farligt för dem att stanna kvar i hemlandet, men ännu vet de inte om de är välkomna att bo kvar i Sverige. Ilonas pappa säger att de är fångar i ett väntrum där det aldrig blir deras tur, och det är nog en bra förklaring. Familjen hålls gömd i ett kloster tillsammans med flera andra familjer som också väntar på asylbesked. Föräldrarna kan aldrig lämna klostret, då de riskerar att bli tagna av polisen, men barnen går skola.

För sju år sedan började Ilona nämligen skolan. Då blev hon bästis med Stella. Stella som är uppväxt i Sverige och har en självklar rätt att bo här. Stella som har allt, Stella som har det bra. Flickorna bryr sig egentligen inte om sånt, de är bästisar ändå. Men självklart blir deras olika förutsättningar i livet tydliga för dem emellanåt. Och tro det eller ej, det är inte heller så lätt att vara den bästa vännen, den som har det bra och som inte behöver oroa sig för om man får stanna i sitt nya hemland eller inte.

Om jag får stanna är en väldigt bra och berörande bok om ett högaktuellt ämne. Boken väcker många tankar och funderingar. Och frågor. Jag inser hur lite jag vet om flyktingarnas liv här i Sverige och asylprocessen. Böcker som denna behövs! Eftersom boken väcker så mycket att prata om hade jag gärna sett den som högläsningsbok också, eller varför inte som bokklubbsbok. Hoppas många uppmärksammar den och läser den.

Boken vänder sig till mellanåldern (9-12 år), men man kan absolut sätta den i händerna på yngre också. Den är lättläst och språket flyter på bra. Författaren har valt att man får ta del av båda flickornas perspektiv växelvis och det ger en väldigt bra effekt tillsammans med jag-formen som också används. Man har lätt att känna för båda karaktärerna och det känns trovärdigt det som skildras. Tråkigt omslag bara som inte alls yppar något om vad boken handlar om utan snarare bara signalerar feelgood och kanske därmed inte lockar rätt läsare?

Om jag får stanna är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa hos Adlibris och Bokus.