Det tog ett bra tag innan jag föll till föga för att läsa, eller rättare sagt lyssna på, Björnstad. Jag var rädd att det skulle vara lite för mycket hockey och dessutom blev jag lite avskräckt eftersom boken är rätt tjock och jag inte har haft särskilt mycket tid och ork för läsning nu med heltidsjobb, halvtidsstudier och fyra barn 🙂 Men förra veckan skulle jag tillbringa ett antal mil i bilen när jag skulle åka ner till Borås som ligger 75 mil bort, enkel väg. Då bestämde jag mig för att lyssna på Björnstad och det ångrar jag inte, det var ett väldigt bra resesällskap.

Som ni kanske vet vid det här laget handlar Björnstad om en hockeystad, en stad där hockey är allt och där hockeyen i flera generationer har präglat såväl staden som invånarna. Och ja, det är mycket hockey, men jag vet att boken fått en del kritik för att det är mycket hockeytermer och så, men det gick mig förbi, det var inget som irriterade mig, trots att jag varken har något intresse för eller någon kunskap kring hockey. Kanske beror det på att jag lyssnade på boken och därmed lättare kunde ”stänga av” och tänka på något annat när det blev lite ”tråkigare” partier. Boken fick dock en helt annan vändning någonstans efter kanske en tredjedel, där det istället kom att handla om ett brott, en våldtäkt, och om hur detta kom att prägla invånarna i Björnstad. Invånarna i hockeystaden Björnstad för att vara specifik. Jag som är intresserad av juridik och fascineras av hur juridiken påverkar människorna tyckte väldigt mycket om dessa delar av boken och jag fick emellanåt paralleller till Störst av allt  av Malin Persson Giolito (som jag också tyckte mycket om). Förutom sporten och brottet är det massor av andra teman som tas upp i boken. Ett av de mest centrala är vänskap, men också framgång och fall, identitet, grupptryck, människors utsatthet och sårbarhet, machokulturen inom idrotten, småstadsmentalitet och förstås massor om relationer.

Jag vet att Björnstad är en fiktiv stad, men jag kan inte låta bli att tänka på Örnsköldsvik med sitt Modo och dessutom med våldtäkten i åtanke, dra paralleller till det som hände i Bjästa, där en tjej som anmälde en jämnårig kille för våldtäkt fick samhällets misstroende på sig och det blev hon som offer som blev utsatt av samhället, medan de flesta tog parti för gärningsmannen istället. Bjästa ligger bara några mil utanför Örnsköldsvik, och för mig som är uppväxt i och har spenderat mycket tid i de trakterna så är det lätt att känna att Björnstad har tydliga kopplingar till de platserna, även om det också finns vissa detaljer som talar emot att det skulle vara just Övik som stått som förlaga till det fiktiva Björnstad. Hur som helst så är Björnstad en bra skildring av norrländska småstäder.

Boken är skriven av Fredrik Backman, en författare som blivit väldigt hyllad för sina succéböcker, men som jag faktiskt inte har läst något av tidigare. Jag hade höga förväntningar på Björnstad och jag tycker att de infriades, så nu kommer jag definitivt att läsa mer av författaren. Fortsättningen på Björnstad har precis här i dagarna kommit ut, så den vill jag självklart läsa, men jag är också nyfiken på Backmans övriga författarskap.