Penna, papper, panik är en bok i serien Kompisböckerna som handlar om Klass 1A. Det här är den första boken jag läser i serien, men jag tycker att den är väldigt bra. Den fångar på ett mycket bra sätt de känslor och tankar som finns hos lågstadiebarnen. I just denna bok ska klassen ha vernissage. Alla föräldrar ska komma och titta på de teckningar som barnen ritat och skrivit till. Franz älskar att rita. Men skriva tycker han inte alls om. Melvin skriver många fina ord, men Franz skriver ingenting. Vad ska föräldrarna säga? Det är så himla många viktiga ämnen som skildras i denna korta bok för nybörjarläsarna. Hur det kan vara att vara någon som inte tycker att det är lätt att skriva och läsa till exempel. Hur det kan vara att bli osams med sin bästa vän. Hur det kan vara att bli sams och säga förlåt. Hur det kan vara att ens föräldrar inte ger beröm. Hur det kan vara att ha hårda krav på sig. Hur det kan vara att bli sedd och känna sig värdefull och betydelsefull. En jättefin vardagsberättelse som skildrar sådana saker som är viktiga när man går i ettan. En bok att försöka läsa själv eller för högläsning, och framförallt en bok att prata om. Boken är en typisk börja-läsa-bok, med lite text, mycket luft mellan raderna och många illustrationer. Penna papper panik är skriven av Pernilla Gesén och illustrerad med härliga glada, uttrycksfulla och färgglada bilder av Jeanette Milde. Den är utgiven av Lilla Piratförlaget.