Jag betar av Kristina Appelqvists böcker en efter en. Nu har jag läst Smultron, bröllop och döden som är den tredje delen i serien om litteraturforskaren och talskrivaren Helena Waller. Baksidestexten lät väldigt bra:

Två entusiastiska studenter vid Västgöta universitet tar initiativet till en amatörteatergrupp och annonserar efter skådespelare för att sätta upp Romeo och Julia. I samma veva hittas Roy Pedersen, forskare vid universitet och en av Europas främsta experter på Shakespeare, brutalt dödad. Han har varit spårlöst försvunnen i åtta månader och nu startar en intensiv jakt på hans mördare. När litteraturforskaren Helena Waller förstår att Pedersen letat efter ett okänt originalmanuskript av just Romeo och Julia ger hon sig i väg till Verona för att söka på egen hand. Morddramat tycks på ett egendomligt sätt hänga samman med den gamla kärlekssagan, fylld av både passion och ond bråd död.

Teater, litteratur, kärlek, död och allt detta i en akademisk miljö. Det kan väl inte bli fel? Eller? Nej, det kan det inte. Boken är, precis som Appelqvists tidigare böcker, väldigt välskriven och hon skriver ju riktigt bra böcker i pusseldeckargenren. Men den grep inte tag i mig så som de tidigare böckerna gjort. Det kändes trögare att läsa. Historien kändes lite för tillrättalagd. Det blev aldrig tillräckligt spännande. Men å andra sidan är det väl inte riktigt därför man läser Appelqvist, hennes böcker innehåller ju så många andra saker som jag gillar. Skildringen av den akademiska miljön, karaktärerna, småstadslivet, litteraturvärlden, själva stämningen, den där lite småmysiga, underhållande, trevliga tonen som gör att man kan klassa hennes böcker nästan som feelgood trots att det faktiskt begås mord i dem. Så betyget blir ändå bra för boken, och självklart kommer jag också att läsa nästa del i serien.

Smultron, bröllop och döden är utgiven av Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.