På söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Just nu läser jag i barnboken Djurfiket av Camilla Ceder och smakprovet kommer från sidan 87-88.

Tio minuter senare har vi letat i vartenda skrymsle i huset efter Sixten. Ingenstans fanns han. Sara börjar bli riktigt ängslig. Har han kanske sprungit ut när allt var som hemskast? Hon undrar om hon genast borde ringa till vår mamma.

-Var sjutton är ungen? säger hon. I värsta fall får jag ta bilen och leta.

Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna känna mig så orolig för Sixten. Han är ju bara min lillebror. Men tanken på att han är fullproppad med skuld över att ha dödat ett djur som han bara velat älska är för hemsk. Kanske har han sprungit så snabbt hans små tjocka ben har kunnat bära honom? Långt bort, till världens ände, förblindad av sorg.

Då slår det mig att det möjligen är mer med Sixten än man först kan tro, mer än pannkakor och kalops. Att Sixten och jag är lika på ett sätt som jag aldrig förut har tänkt på: Vi älskar djur mer än alla andra. På det sättet märks det att vi är syster och bror.

Djurfiket är en lättläst bok för alla djurtokiga eftersom den handlar om en tjej som gör allt för att få ett eget djur, eller åtminstone få vara nära någon annans djur. Men den handlar också om vänskap och syskonskap. Alla känslor från sorg till glädje och från rädsla till längtan ryms i boken. Jättefina retroinspirerade illustrationer. En bra högläsningsbok för barn i åldern 6-9 år.