De kallade mig Ise är Madeleine Krells debutroman (Alfabeta förlag). Det kan man absolut inte tro för boken är oerhört välskriven och bra. Den handlar om Erla, 15 år, som lever för fotboll. Hon får chansen att provspela för Nike IF:s damlag. Allsvenskan. Det är hennes dröm som går i uppfyllelse. Alla är förbluffade över hennes talang. Men hon börjar tvivla på sig själv, börjar ställa krav på sig själv. Hon börjar räkna kalorier och snart har hon anorexi och träningsmani.  En dag svimmar hon under en match och folk förstår vad det är hon har lyckats dölja så väl – att hon knappt äter något och att hon tränar hela tiden. Hela världen slås i spillror. Hon får åka på ett behandlingshem och börja i terapi. Hon måste börja äta igen. Men det värsta av allt är att hon inte får träna och aldrig mer spela fotboll. Vad har hon då att leva för? Det är en lång väg tillbaka och fotbollen finns där trots allt.

Jag har läst många böcker om ätstörningar, men det här är en av de bästa böcker jag läst. Boken berör mig verkligen. Huvudpersonen skildras otroligt bra och även det övriga persongalleriet är väldigt lyckat. Det känns som att det är människor av kött och blod, inga schablonfigurer. Anorexian och träningsmanin skildras också mycket bra. Sjukdomen är förstås i centrum, men författaren visar att det faktiskt också finns annat än sjukdomen. Det som jag tycker är negativt är att man knappt får ta del av föräldrarnas tankar om Erlas sjukdom. Eftersom hon är ganska så ung och fortfarande bor hemma så måste de ha påverkats starkt, men som läsare märker jag inte av det. Det här är en mycket tänkvärd bok som bör läsas av ungdomar av båda könen och även av alla vuxna som finns runt tonåringar och ungdomar. Det ska bli spännande att läsa fler böcker av Madeleine Krell – om den här lyckade boken är hennes debut så ska det bli väldigt kul att se hur hon utvecklas till nästa bok.