Vi for upp med mor är uppföljaren till Jag for ner till bror av Karin Smirnoff. Även denna bok handlar om tvillingarna jana och bror som bor i det fiktiva Smalånger i Västerbotten. Men nu har modren fött och vill begravas i sin hemby Kukkojärvi i norra Norrbotten. Tvillingarna åker upp för begravningen och får samtidigt veta att de ärver hennes föräldrahem. De blir kvar i Kukkojärvi, men inser snabbt att livet där är helt annorlunda än det liv de är vana vid i Smalånger. De flesta människor i Kykkojärvi är med i gemenskapen och lever enligt strikta religiösa regler där förbuden är många, inte minst för kvinnorna. De som inte delar gemenskapens värderingar hamnar utanför. Jana gör sitt bästa för att bjuda motstånd, men gemenskapen är stark. Väldigt stark. Snart har gemenskapen dessutom Bror i sina klor. Jana försöker rädda honom samtidigt som hon slåss mot sina egna demoner; den destruktiva relationen med John i Smalånger, en ny destruktiv relation med kusinen Jussi, att försöka handskas med relationen till sin bortadopterade, nu vuxna dottern Diana och så pastor Silas som inte ser med blida ögon på Janas motstånd mot gemenskapen.
Boken går i ett rasande tempo. Det är mycket som händer och det är inte alltid lätt att läsa om händelserna. Det är mycket svärta, destruktivt, våld, våldtäkter, smutsigt sex, dysfunktionella familjer, barn som far illa, sprit och missbruk, och så vidare. Ändå kan jag bara inte sluta läsa. Jana är en karaktär som det är svårt att tycka om, men det finns något där som fascinerar, som gör att jag vill läsa mer om henne, lära känna henne bättre. Den religiösa gemenskapen är skrämmande att läsa om, men också på ett sätt fascinerande. Det är intressant att läsa om dynamiken och om krafterna bakom. Och miljöerna är ju så härliga att få ta del av. Nu är det ju mindre av Smalånger, det Västerbotten jag så väl känner igen, och mer av norra Norrbotten som är en plats jag inte har besökt, men som jag blir sugen att besöka ju mer jag läser Smirnoffs skildringar. Men det allra bästa är nog språket. Smirnoff skriver på ett helt unikt, säreget sätt. Kargt och fåordigt skildrar hon även de största känslor på ett sätt som verkligen går in i hjärtat.
Jag lyssnade på den här boken, vilket jag också gjorde med Jag for ner till bror. Då irriterade jag mig på uppläsaren och hennes uttal av de Västerbottniska dialektorden. Det gör jag inte nu. Jag tycker att hon har lagt ner mycket arbete på att få texten att kännas trovärdig denna gång, inklusive de Västerbottniska och Norrbottniska dialektorden. Det var en fröjd att lyssna på boken. Nu längtar jag förstås efter den tredje och avslutande (?) delen och extra spänd är jag på att få veta vad den kommer att heta med tanke på de andra två titlarna.
Vi for upp med mor är utgiven av bokförlaget Polaris. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.