De blå skorna är en novell av Linda Olsson som debuterade 2005 med romanen Nu vill jag sjunga dig milda sånger som blev översatt och läst världen över. Jag hade därför höga förväntningar på novellen och baksidestexten gjorde mig ännu mer nyfiken:

Det är så att min far gick bort nyligen. Och skorna var en del av det han lämnade efter sig. Och jag har som sagt aldrig sett dem förr. Det är ett par ljusblå mockaskor. Damskor. Storlek 36. Aldirg använda. Jag begriper inte var min far fått tag på dem. Eller vad han tänkt sig att jag skulle göra med dem.

Novellen handlar om en kvinna som städar sin pappas våning i Paris efter hans bortgång. Pappan har förberett och dödsstädat i förväg. Men mitt på skrivbordet står en skokartong som innehåller ett par alldeles nya skor. Fast trots att skorna är oanvända syns det att de har många år på nacken. Var kommer skorna ifrån? Och vem är de tänkta för? Allt eftersom rullas historien upp för oss. Och det visar sig att novellen berör flera svåra ämnen. Kärlek som aldrig blev. Kärlek som kunde ha blivit men som aldrig fick chansen. Kärlek som blivit längtan, sorg och saknad istället för just kärlek. Felaktiga beslut och livsval som fått livslånga konsekvenser. Men också en inblick i hur det var förr, att det inte var så lätt att välja sina relationer som det kan vara idag. Ändå skänker novellen ett slags lugn och lättnad. Även om kärleken inte blev i detta livet ställs ändå saker på sätt och vis till rätta och skapar nya möjligheter, om än inte just för de ursprungliga karaktärerna. Novellens slut är förstås förväntat och berättelsen innehåller inga överraskningar. Men den är fin, tänkvärd och förmedlar en gripande stämning.

De blå skorna är utgiven av Novellix och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus. Genom att läsa novellen kryssar jag punkt nummer 7 i utmaningen Läs en novell IV: Läs en novell där någon bor på hotell.