En dag är Zoes pappa bara borta. Zoe får veta att han har blivit sjuk och att han måste vara kvar på det stora sjukhuset länge. När hon hälsar på tillsammans med sin mamma, säger han att han inte orkar med fler besök. Men Zoe fortsätter åka dit ändå. Och i väntan på att pappan ska orka möter hon simmerskan Sabina som blir Zoes nya vän.

Dyksommar är en bilderbok skriven av Sara Stridsberg. Ni vuxna som har läst författarens vuxenroman kanske känner igen karaktärer och miljöer. Man kan nämligen säga att denna bilderbok är en lillasyster till författarens roman Beckomberga – ode till min familj som kom 2014 och som handlar om psykisk ohälsa. Den här bilderboken handlar nämligen om en pappa som är så deprimerad att han inte vill leva längre. Men boken är skriven ur ett barns perspektiv. Och ur ett barns perspektiv är det inte ett särskilt lätt ämne att greppa:

Varför vill man inte leva när hundar

och fjärilar och himlar finns?

Hur kan man inte vilja leva när jag finns?

Det kan ingen svara på, det bara är så.

Men även fast det är ett jättesvårt ämne så är det en verklighet för många barn att en förälder mår dåligt. Därför är det också viktigt att det finns sådana här barnböcker som kan förklara, skapa igenkänning, sätta ord på och kanske skapa en ingång till vidare diskussioner. Dessutom gör böcker som Dyksommar att ett relativt tabubelagt ämne ges utrymme att få synas, vilket också är viktigt.

Boken har ett intressant berättargrepp. Den är nämligen skriven som en återblick. En vuxen som berättar om hur det var när hon var barn. Hur det var den där sommaren när pappa inte ville leva. Hur det var när simmerskan Sabina blev flickans vän och stöd när hennes pappa inte förmådde. Det berättargreppet gör att det skapas en distans till berättelsen som är bra just eftersom det är ett så starkt ämne. Berättaren kan nämligen i slutet säga att det gick ganska bra trots allt. Pappan blev aldrig riktigt glad, och ibland var han så ledsen att han fick bo på sjukhus tills det gick över, men det gick bra ändå och det är inte farligt.

Texten är poetisk, inte särskilt lång. Jag vet att boken har fått viss kritik för att den är lite för abstrakt, men jag tycker det är lagom. Nu finns möjlighet för fler barn att kunna känna igen sig och dessutom kan man välja på vilken nivå man vill läsa och diskutera kring berättelsen. Boken är i ett stort bilderboksformat med fina, varma, känslofyllda, stämningsfulla och samtidigt färgstarka illustrationer av Sara Lundberg som rymmer en hel värld och därmed inte bara kompletterar utan berikar berättelsen på ett fint sätt. Boken vänder sig till barn mellan 3-6 år, men jag tycker att den passar lika bra för barn på lågstadiet. Dock är detta inte en bok för alla barn. Det handlar som sagt om ett allvarligt och starkt ämne. Visserligen ett tema som behöver synliggöras och föras fram i ljuset, men man bör göra det med försiktighet och vara beredd på frågor och diskussion. Det är alltså ingen bok man läser oförberedd för en barngrupp. Men för rätt barn och tillsammans med en vuxen är detta en jättefin och viktig bok som kan vara till stor tröst. Inte är det konstigt att Dyksommar nominerades till Augustpriset 2019 i kategorin Bästa svenska barn- och ungdomsbok.

Boken är utgiven av förlaget Mirando. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.