Idag läste jag en novell av Rachel Korn som heter Den sista vägen. Den är en av fyra noveller i en samling från Novellix där alla noveller handlar om Förintelsen. Just denna novell handlar om en svår fråga som kom att få stor betydelse under Förintelsen. En höstdag 1942 tvingade nämligen den tyska ockupationsmakten alla judiska familjer i ett galizianskt getto att välja ut en familjemedlem till deportation. Om man inte valde ut någon var alla i hela familjen tvungna att gå. Det grymma ultimatum som skildras i novellen belyser därmed en av existensens svåraste frågor: Vems liv är värt mest.

Den sista vägen är en kort, men ack så händelserik novell som är svår att släppa. Hur skulle man själv ha gjort? Vem skulle man ha valt ut? Ja det kan inte ha varit lätt. Och ännu svårare måste det ha varit under den starka psykiska press som de levde i då. Det känns väl att Rachel Korn vet vad hon skrev om. Hon levde mellan 1898 och 1982. Hon föddes och växte upp på en gård i Polen och hennes författarkarriär inleddes tidigt. Men under första världskriget tvingades familjen fly till Wien. När kriget var över återvände de till sin gård, men fick återigen fly tjugo år senare, då undan nazisterna. Rachel och hennes yngsta dotter flydde till Uzbekistan. När de återvände än en gång till Polen möttes de av beskedet att resten av familjen hade dödats. Därefter flyttade Rachel och dottern till Kanada. Hennes verk är, förstås, starkt präglade av den sorg och smärta hon bar med sig från sitt liv på flykt i Europa. Den sista vägen är den första text av henne som publicerats på svenska(originalet är skriven på jiddish).

Novellen finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och Bokus.