Kaninhoppet handlar om Alwin som tvingas bo hos sin morfar medan mamma och pappa måste ta hand om sjuka lillasyster Liv som ska opereras. Alwins jobbiga kusiner är också där. De som bara vill spela pingis hela tiden. Alwin tycker inte om pingis. Han gillar djur. Och så händer det – han hittar en liten kanin under en rosenbuske i morfars trädgård. En kanin vars ägare Yrla syssslar med kaninhoppning. Alwin får också prova på kaninhoppning och det är det roligaste, läskigaste och mysigaste han gjort.

Kaninhoppet är en charmig och mysig bok för alla djurälskare som också drömmer om att få ett eget husdjur, precis som Alwin. Men boken handlar också om ett tungt ämne, nämligen att ha ett svårt sjukt syskon. Alwin hamnar vid sidan av när det är som mest kritiskt med Liv och han blir ensam med sin rädsla tills han hittar Yrla och hamnar i ett sammanhang där han får bara vara djurälskaren Alwin. Boken handlar också mycket om mod och att våga göra något som känns lite skrämmande, men som utvecklar en som person.

Boken är skriven av Malin Eriksson och illustrerad av Mia Nilsson. Den är lättläst med ett fint barnperspektiv och roliga, men samtidigt stämningsfyllda och uttrycksfulla illustrationer. En fin högläsningsbok för lågstadiebarn. Här finns många teman man kan prata om tillsammans, som vita och rosa lögner, föräldrar som inte räcker till, att vara syskon till ett svårt sjukt barn, avundsjuka, mod, att våga vara den man är och mycket mer. Jag gillar att huvudpersonen är kille och att han både får vara ledsen, orolig och nervös utan att det är något konstigt med det. Jag gillar också att boken handlar om att ha ett sjukt syskon utan att detta tema tar över hela boken. Ja, det finns mycket jag tycker om med boken. Läs den!

Kaninhoppet är utgiven av Opal förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.