Korridorer är en novellsamling av Moa Eriksson Sandberg och Ester Roxberg. Den innehåller tolv noveller, tolv berättelser som vränger, kränger och skaver. Tolv röster från högstadiets korridorer.

När jag läser om tjejerna som skriver skejtarhoror i kuktunneln, flickan i nian som dansade med särskoletjejerna, de två killarna som förälskade sig i varandra trots att de är varandras motsatser, tjejen som åker på semester med sin bästa vän och inser att deras liv inte är så lika som hon hade trott, killen som blev tokdumpad i en relation där han trodde kärleken skulle vara för evigt och tjejen som drömmer om att hämnas på klassens plågoande och får en impuls att sticka kniven i honom under en hemkunskapslektion, så slungas jag tillbaka till min egen högstadietid. Till högstadiets korridorer. Till alla starka känslostormar. Boken rör många teman som är centrala under högstadietiden, som kärlek, vänskap, klass, rasism, svek, hjärtesorg, skam, hemligheter och identitetsfrågor.

Korridorer är en novellsamling som passar lika bra att läsa hemma som i skolan. Perfekt för de läsare som inte vill eller orkar läsa en hel del bok. Perfekt också som högläsning i en klass eller för att jobba med i svenskan. Perfekt för bokcirklar, samtal och diskussioner. Jag tycker att det är kul att det inte känns helt självklart vilken av författarna som skrivit vilken novell (det står inte vid novellerna, utan diskret på ett försättsblad), men också att det inte alltid är självklart vem huvudpersonen är och vilket kön hen har. Jag hoppas många bokpratar och tipsar om boken, för jag är tyvärr rädd för att det här är en sådan bok som kan missas av målgruppen annars, och det vore tråkigt.

Boken är utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.