Mästerdetektiven Blomkvist är bara tretton år, men en mycket skicklig detektiv i alla fall. Han bor i en liten idyllisk småstad tillsammans med Anders och Eva-Lotta. Glada strider utkämpas mellan Vita Rosen och Röda Rosen, och allting är så härligt som det bara kan vara när man har sommarlov. Men så händer något som bryter av leken och kastar mästerdetektiven och hans vänner in i livsfarliga äventyr. ”Ett farligt yrke, detektivyrket”, säger mästerdetektiven. Och han har alldeles rätt.

Jag läser vidare i mitt Astrid Lindgren-projekt där jag tänker läsa/läsa om Astrid Lindgrens huvudsakliga utgivning. Nu har turen kommit till Mästerdetektiven Blomkvist, en bok jag läste som barn, troligen flera gånger eftersom jag insåg att jag mindes den väl under läsningens gång.

Boken handlar om Kalle och hans vänner Anders och Eva-Lotta. Kalle drömmer om att bli detektiv och tränar sin iakttagelseförmåga genom att hålla koll efter något mystiskt. När Eva-Lottas mammas kusin plötsligt dyker upp för att tillbringa en tid i den sömniga småstaden får Kalle sitt detektiväventyr. Farbror Einar verkar gömma sig hos Eva-Lottas familj och han beter sig väldigt mystiskt. Kalle bestämmer sig för att spionera på Farbror Einar och det som inleds som en lek blir snart allvar. De tre vännerna dras in i ett farligt äventyr som kommer att handla om liv eller död.

Berättelsen har också en parallellhistoria där Kalle, Anders och Eva-Lotta utgör Vita rosen som utkämpar strider mot de tre vännerna Sixten, Benka och Jonte som utgör Röda rosen. Rosornas krig och kampen om Stormumriken är en evigt pågående lek/strid mellan de två kompisgängen. Denna parallellhistoria tycker jag mycket om och den tillför en extra dimension till det egentliga deckaräventyret.

Boken har över sjuttio år på nacken, den utgavs för första gången 1946, och det märks i det ofta ålderdomliga språket. För min del gör det inget, men jag tror att dagens barn skulle tycka att många ord är svåra och krångliga. Därför skulle den nog passa bättre som högläsningsbok än att läsa själv. Den vänder sig till barn mellan 9-12 år. För mig är detta ingen favorit bland Astrid Lindgrens böcker, men jag är glad att jag har läst den för den är ju verkligen en klassiker.