Under julhelgen läste jag Lina Arvidssons vuxendebut Ett hem att dö för. Det blev en riktig sträckläsning och jag bestämde mig snabbt för att läsa hennes andra vuxenbok, Blåmärken, men det har inte blivit förrän nu som jag gjort det, men även den sträckläste jag. En lättläst bok som gjorde mig helt uppslukad.

Blåmärken utspelar sig strax före millennieskiftet och huvudpersonen heter Stella. Hon har arbetat på ett äldreboende i fyra år och ungefär lika länge har hon varit tillsammans med Samuel. Den kontrollerande pojkvännen Samuel som håller henne i ett järngrepp, både fysiskt och psykiskt. Så sakteliga har hon nu börjat inse att hon måste lämna honom för att kunna överleva. Men det är inte förrän en av hennes gamla vårdtagare testamenterat en våning till henne som hon lyckas ta sig ur förhållandet. Men det visar sig inte alls vara så enkelt som hon tror. I våningen ovanför våningen Stella ärvt bor en excentrisk dam som låter Stella förstå att det har hänt saker i lägenheten tidigare och det visar sig också att Stellas gamla vårdtagare Maj burit på stora hemligheter.

Blåmärken är en spänningsroman som tar upp det stora samhällsproblemet våld i nära relationer. Det är verkligen superbra med böcker som belyser detta ämne och det skildras också på ett mycket trovärdigt och realistiskt sätt. Det finns också en parallellhistoria i boken som är relaterad till Majs hemlighet, den är ganska skruvad, men det är ändå lätt att förstå varför karaktärerna agerade som de gjorde och det är ett intressant tankeexperiment. Delarna som utspelar sig på äldreboendet är också realistiskt skildrat och precis som i förra boken finns det stråk av samhällskritik, vilket jag gillar. Författaren Lina Arvidsson skriver med ett språk som flyter lätt och med en stämning som griper tag. Jag ser fram emot att läsa kommande böcker av henne.