Pepparkakshuset är alltså den första delen. Det inträffar några bestialiska, tortyrliknande mord i Stockholmstrakten. Först ses inget samband, men när kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen upptäcker att morden hör ihop så blir läget annorlunda. En seriemördare går lös och han måste stoppas innan han ger sig på fler offer. Det här är en ganska vanlig deckarserie, man får följa polisens arbete och i slutet får man veta vilken mördaren är. Det som är ovanligt är dock att det finns ett stort persongalleri som stannar i läsarens medvetande och att man får ta del av vardagslivet hos huvudpersonerna. Jag gillar verkligen när man får lära känna sina huvudpersoner, framförallt när man ska få följa dem i en serie böcker. De överraskande vändningarna och framförallt det överraskande slutet ger också pluspoäng.

Mamma, pappa, barn heter den andra delen. Om den förra var spännande så var den här riktigt nagelbitande. Jag kunde verkligen inte lägga ifrån mig den. Den var så otäck, troligen för att jag själv är mamma. När treåriga Hanna vaknar en morgon är hon alldeles ensam i en låst lägenhet. Mamma och lillebror är borta. Nästa morgon hittar Petra Westman ett svårt medtaget spädbarn i en buske och strax därefter hittas mamman. Men identifieringen dröjer, ingen verkar sakna dem. Samtidigt får Hammarbypolisen jobba med ytterligare ett fall, en tonårsflicka mördas på en Finlandsfärja. Samma poliser är med från förra boken. Återigen får man följa dem såväl i arbetet som privat, och jag gillar persongalleriet. Det är otroligt starkt gjort av författaren att lyckas hålla isär det enorma persongalleriet och göra personerna så levande, samtidigt som hon upprätthåller en gastkramande intrig.

Barns utsatthet och vuxnas otillräcklighet kommer igen i båda böckerna. Även teman som våld, sexualbrott, familjeförhållanden och relationer är centrala. Det här är sådant som skulle kunna hända vart som helst i Sverige, när som helst – och som förmodligen händer då och då runt omkring oss, fast vi kanske inte ser eller låtsas se. Det är det som gör det så otäckt medan man läser. Otroligt läsvärda böcker, läs dem båda i påsk. Själv längtar jag efter den kommande boken. Jag har läst på nätet att hon redan skrivit del tre och att den släpps våren 2010, synd att det är så långt dit. Tyvärr blir det bara en triologi, jag hade hoppats på många fler, men det kanske är bättre med tre riktigt bra böcker än två bra och åtta halvbra…