Lingonstigen 114 handlar om Susanne, vars dotter Embla skär sig. Ett angeläget ämne idag. Susanne och Niklas köpte radhuset på Linginstigen 114 i hopp om att kunna försäkra sig om en trygg och lycklig framtid för familjen. Tanken är att de då små barnen ska få bästa tänkbara uppväxt i en välordnad förort. Men i takt med att åren går och barnen växer upp inser de att det inte är så enkelt. Femtonåriga Embla blir mer och mer inbunden och får fler och fler hemligheter för sina föräldrarn. När Susanne förstår att en av Emblas hemligheter är att hon skär sig så förvandlas den trygga tillvaron till ett rent helvete. Susanne är fast besluten att dottern ska få hjälp och hon vänder sig till alla möjliga vårdinstanser, men ingen vill lyssna.
Det är en stark bok, men ändå inte. Själva temat är som jag skrev tidigare, angeläget och viktigt att uppmärksamma. Men jag hade så svårt att känna för Susanne. Hon berör mig inte. Visst är det viktigt – och annorlunda – att ta upp ett sådant här ämne utifrån förälderns synvinkel. Men jag hade nog hellre velat läsa från dotterns perspektiv. Varför skär hon sig? Hur upplever hon ångesten? Hur kom hon på tanken att skära sig för att slippa ångesten? Jag saknar svar på många frågor. Intressant är dock att man även får lära känna Emblas lillebror Kalle, ofta glömmer man nog bort syskon lite grann när fokus hamnar på ”problembarnet” och det är intressant att läsa om hans perspektiv. Boken känns viktig och den är i stort sett bra, men jag saknar det lilla extra.
Författare är Maria Fagerberg och boken kom ut på Bokförlaget Forum 2009.