Alfahannen är tredje och sista delen i Katarina Wennstams bok om mäns brott mot kvinnor, brott som i regel går strafflösa. De tidigare delarna i serien, Smuts och Dödergök har jag recenserat här och här. Man känner igen huvudpersonerna i Alfahannen från de tidigare böckerna i serien, men nu är det framförallt Emma Wahl som står i fokus. Hon är dotter till Rebecka och Jonas Wahl som varit i centrum i de tidigare böckerna.
Emma vill bli skådespelare och får chansen att spela in en film mot den berömda skådespelaren Jack Rappe. Han är en riktig hunk och det dröjer inte länge förrän Emma också faller dit. Hon tror inte att det är sant när hon inser att kärleken är besvarad. Eller kärlek och kärlek. Det handlar väl mest om kåthet för hans del, men det vill hon inte se. Han är ganska hårdhänt mot henne, något som trappas upp mer och mer som slutligen kulminerar i ett mordförsök.
Precis som de andra böckerna i serien så var även Alfahannen en mycket bra och välskriven bok. Mitten av boken tyckte jag var lite seg, då varvade jag med en annan bok, men när jag återigen började läsa Alfahannen så sträckläste jag sista delen av boken. Slutet kom lite för snabbt och lämnade lite för många lösa trådar. Boken är lättläst och även ganska snabbläst trots att den är tjock. Men det betyder inte att man glömmer den snabbt, utan den stannar kvar länge. Mäns våld och makt mot kvinnor är viktiga ämnen som engagerar och som behöver engagera om det ska kunna bli någon förändring.
One thought on “Alfahannen”
Comments are closed.