Rörmokaren är en politisk thriller skriven av Viggo Cavling. Boken är utgiven av Forum och i huvudrollerna står tre vänner som kommer från helt olika bakgrund, men som lärde känna varandra på internatskolan i Sigtuna. Mårten Leijon är Socialdemokraternas ”rörmokare”, den person som partiet ringer till när de behöver okonventionell hjälp (mutor till exempel). Adam Frejlif är stjärnreporter på Dagens Nyheter och längtar ständigt till nya scoop. Gabriel von Fersen är rikemansbarnet som lever i skuggan av sin bror som kommer att ärva allt – själv lever han som börsmäklare men har ständigt dålig ekonomi och drömmer om att göra det stora klippet. De tre vännerna lever ganska olika, men parallella liv. Men ju längre boken fortskrider, desto mer sammanflätas deras öden och frågan är hur deras vänskapsrelation klarar den hårdaste av prövningar. Vad är egentligen viktigast för dem, pengar eller vänskap?

Boken har fått lite ljumma recensioner, åtminstone bland de som jag läst. Själv tyckte jag att boken var medelmåttig i början, men tog sig bra mot slutet. Visserligen finns inget extraordinärt som sticker ut, varken språk eller gestaltning är egentligen speciellt bra. Själva temat är väl också sådär, med politikerföraktet och korruption som starkt lyser igenom. Men jag gillar ändå boken på något sätt. Dels är huvudpersonerna intressanta, de har helt olika bakgrund och helt olika liv, ändå har de något gemensamt och jag gillar trots allt hur de gestaltas. Dels tycker jag också om greppet med Mårten som rörmokare, det kändes nytt, spännande och intressant. Rörmokaren är ingen bok som stannar kvar, men den har ett stort underhållsvärde. Skulle det komma en uppföljare skulle jag läsa även den.