Jag har sett fram emot att Carin Gerhardsen skulle släppa en ny bok om Hammarbypolisen. I somras fick jag äntligen läsa den femte boken i serien, Gideons ring. Boken börjar med att en naken ung kvinna springer på en väg en försommarnatt. Morgonen efter hittas hon i en trappuppgång på Söder i Stockholm. Hon ligger utanför pianotekniker John Gideons dörr, men hon kan inte säga vad hon har råkat ut för, varför hon har hamnat just där eller hur hon känner honom. John Gideon själv är spårlöst försvunnen, men grannarna skvallrar om otaliga unga tjejer som sprungit där genom åren. Man kan tro att fallet är enkelt, men när Conny Sjöberg och hans kollegor vid Hammarbypolisen äntligen lyckas lösa fallet visar det sig att många av deras fördomar får komma på skam…

Carin Gerhardsen har återigen skrivit en spännande, läsvärd deckare. Jag gillar att inget är som det ser ut att vara och att man aldrig vet vem som är gärningsmannen förrän sista sidorna. Det är många ledtrådar och man försöker hela tiden febrilt att koppla samman dem för att lösa fallet medan man läser, men det är inte helt lätt och inte alls förutsägbart. Poliserna och deras spaningsarbete, men också deras privatliv får stor plats, precis som jag gillar. Dessutom har ju Gerhardsen lite som ett tema att skriva om barns utsatthet och det har hon även med lite grann i denna bok, nu mer ur tonårstjejers och unga kvinnors perspektiv, men ändock lika viktigt att belysa. Gideons ring är en riktig sträckläsarbok. Man vill inte släppa den, men man vill inte heller läsa ut den så att läsupplevelsen är över. Jag längtar redan efter hennes nästa bok.