Dans på glödande kol är Anna Janssons fjortonde bok om Maria Wern. När boken börjar så har sommarlovet precis tagit slut, turisterna har återvänt till fastlandet och höstlugnet börjar sänka sig ner över Visby. Men så störs lugnet av att det en natt brinner i en villa. Sedan i en till. Några vittnen pekar ut elvaåriga Leo som nyss har förlorat sin mamma i en eldsvåda. Samtidigt får en lokalpolitiker sin lyxbil totalförstörd och polisen försöker hitta samband mellan händelserna. Maria Wern inser snart att spåren leder till en grupp vänner som hållit ihop sedan gymnasietiden, en grupp där Marias pojkvän, brandmannen Björn, ingår.. Leo har det svårt. Sedan hans mamma dog har han bott med sin pappa, trubaduren, som är lite för glad i alkohol. I skolan är Leo mobbad. Det är lätt att beröras av Leos levnadsöde. Att ett barn är misstänkt gör att polisarbetet blir mer känslosamt än vanligt och det gör också boken mer gripande. Maria drar paralleller till sina egna barn allt eftersom hon kommer Leos öde närmare och det ger en bra extra dimension till berättelsen. Tyvärr är hennes barn annars rätt så frånvarande i denna bok, vilket jag saknar.

Anna Jansson håller som vanligt en jämn och god kvalitet på sina böcker. Jag tycker inte att den här boken sticker ut på något sätt. Den hör inte till de sämsta av hennes böcker, men inte heller till hennes bästa. Det är en bra, lättläst och underhållande deckare, men ingen bok som jag kommer ihåg flera månader efter att jag läst den. Ett plus för att boken inte är så förutsägbar som många andra deckare. Man kan inte räkna ut vem den skyldige är alltför tidigt. Jag gillar också att böckerna utspelar sig på Gotland och att författaren är så duktig på både miljö- och personskildringar. Att följa Maria Wern och hennes arbete är roligt, liksom att följa hennes privatliv. Det är svårt att lägga ifrån sig böckerna. Man vill veta hur det går, inte bara i polisarbetet, utan framförallt också för Maria Wern och de övriga personerna i berättelsen. Boken är utgiven av Norstedts förlag.