Strax innan jul sträckläste jag de två senaste böckerna om barnmorskan Cecilia Lund skrivna av Katerina Janouch. Böckerna heter Nattsländan och Blodssystrar.

Nattsländan är den sjätte boken i serien om barnmorskan Cecilia som har fem barn och ett minst sagt spännande privatliv. Boken inleds med att Cecilia vaknar upp på sjukhuset efter en mindre hjärtinfarkt och då inser hon att hennes liv måste förändras. Det känns omöjligt att gå vidare i äktenskapet. Samtidigt kämpar hon för att komma tillbaka till arbetet på förlossningsavdelningen. Där inträffar en märklig händelse, chefsbarnmorskan Tatiana försvinner spårlöst. Cecilia kan inte låta bli att engagera sig i fallet, trots att hon vet att hon borde lämna det åt polisen.

Blodssystrar är den sjunde boken i serien. Även i denna bok kommer vi arbetet på förlossningsavdelningen nära. Vid en dramatisk förlossning avlider en ung mamma och likaså hennes bebis. Det är nedskärningarna och platsbristen på förlossningen som nu fått ödesdigra konsekvenser. Cecilia hamnar mitt i skärselden. Samtidigt får hon en nära kontakt med den avlidna mammans fästman. Inte nog med det. En medvetslös, gravid kvinna kommer till sjukhuset och ingen vet hennes identitet. Cecilia kan inte låta bli att lockas av gåtan kring hennes identitet. Samtidigt har hon fullt upp med familjen och inte minst barnen som nu börjar reagera på familjens skilsmässa.

Båda böckerna är, precis som tidigare böcker i serien, välskrivna och spännande. En av de bästa sakerna med den här serien är att de handlar om helt vanliga människor. Det är lätt att känna igen sig och identifiera sig med Cecilia och hennes familj. De problem hon ställs inför i familjelivet kan vem som helst relatera till. Dessutom finns det ett inslag av deckarhistoria i varje bok och det kändes spännande och roligt i de första böckerna, men nu börjar det kännas lite för krystat. Det känns allt för osannolikt att en och samma person ska hamna i så många klurigheter under så kort tid som böckerna utspelar sig på. Det drar tyvärr ner trovärdigheten och helhetsbilden av böckerna. De bästa delarna i böckerna tycker jag är de som handlar om Cecilias privatliv, relationer, känsloliv, familjelivet och arbetet på förlossningsavdelningen. Men trots deckarinslaget är böckerna väldigt bra och de passar utmärkt som avkopplingsläsning nu under julledigheten. Böckerna är snabblästa, lättlästa och har ett driv och ett flyt som gör att man inte kan lägga dem ifrån sig. Den åttonde boken om Cecilia är visst på gång också, så det ser jag fram emot nästa år.