Alkemins eviga eld är Anna Janssons tolfte fristående bok om Maria Wern. Boken börjar med att Maria Werns kollega tvingas anmäla sin farbror, Julius Hartman, försvunnen. Maria Wern tar på sig sökandet efter honom. I sökandet efter den berömde glaskonstnären som Julius är, så beger hon sig till Kosta Boda Art Hotel, där Maria gör ett makabert fynd. Ett lik ligger nedsänkt under vatten i en utsökt glaskista. Och det märkligaste är att det verkar finnas en koppling mellan den döde och Julius. Efter ett bra tag inser Maria och hennes kollegor att männen var alkemister och nu vill någon ta reda på Julius hemlighet innan han går i graven.

Jag har läst samtliga böcker om Maria Wern och den här är verkligen inte den bästa. Jag har alltid tyckt att en av de bästa anledningarna till att läsa böckerna är för att man får följa Marias privatliv parallellt med polisarbetet. Men i den här boken känns Maria bara konstig. Hon lämnar bort sina barn i flera veckor och hon gör saker och ting som känns ologiska. Anna Jansson lyckas inte heller föra den uppstyltade intrigen framåt särskilt bra och boken känns både rörig och osammanhängande emellanåt. Det kanske är dags för Jansson att lämna Maria Wern bakom sig nu och gå vidare. De första böckerna om Maria Wern var jättebra, så jag vet att Anna Jansson egentligen är en skicklig författare, men sedan gick det utför och Alkemins eviga eld känns knappt ens läsvärd tyvärr.