Fina Alfons

Alfons Åberg - Kompisboken : fyra utvalda berättelser  Alfons kalasbok

Det är så roligt när gamla klassiker kommer i nya utgåvor så barnen från den nya generationen får chansen att upptäcka dem. Alfons Åberg till exempel. Kompisboken innehåller fyra utvalda klassiska berättelser om de välkända karaktärerna. I boken finns: Alfons och hemlige Mållgan, Vem räddar Alfons Åberg?, Milla och Mållgan mitt i natten och Där går TJUV-Alfons! Det handlar om vänskap, om synliga och osynliga vänner, att vara osams med någon man tycker mycket om och hur en hemlig kompis kan ge trygghet i mörkret när man ska sova. Allmängiltiga och tidlösa teman som tål att läsas om igen och igen. En fin samling som med fördel kan ges bort i present.

Alfons kalasbok är däremot en nyskriven bok som är baserad på Gunilla Bergströms karaktär Alfons Åberg. Detta är ingen berättelse, utan en slags tipsbok i bilderboksformat för den som vill bli inspirerad inför ett barnkalas. Här finns tips på lekar, recept på tårta och förslag på pynt. Allt för ett riktigt kul kalas. Och överallt finns de fina illustrationerna på Alfons och de andra karaktärerna från hans värld.

Kompisboken finns att köpa på Adlibris och Bokus, liksom förstås Alfons kalasbok (här och här).

Den vita räven

Den vita rävenThe White Fox har jag lånat in till mitt bibliotek några gånger när barnen vill ha lättläst skönlitteratur på engelska och den har varit populär. När jag såg att den skulle ges ut på svenska så köpte jag därför in den direkt.

Den vita räven handlar om Sol. Han känner sig väldigt ensam. Hans pappa jobbar alltid, hans mamma är död och hans mormor och morfar bor i Alaska. De kommer från Alaska och Sol längtar tillbaka dit. Men pappan vill inte gärna återvända eftersom minnena efter Sols mamma är som starkast där. Sol blir mobbad i skolan eftersom han ser annorlunda ut än de andra eleverna och han mår ganska dåligt. Så berättar hans pappa att det har kommit en vit fjällräv till hamnen där han jobbar. Den hör inte heller hemma där, den ska leva uppe i norr. Sol bestämmer sig för att leta rätt på räven och när han väl hittar den inser han att den också är ensam och vilsen. Den vill tillbaka till norr precis som Sol. Kanske kan de hjälpa varandra hem?

Det här är en lättläst bok från Nypon förlag. Den har 92 sidor, men i ett litet format med stor text och mycket luft på sidorna. Dessutom finns det mycket illustrationer i boken och de får ofta breda ut sig över ett helt uppslag. Trots det så rymmer de få textsidorna en alldeles otrolig berättelse som jag blev helt golvad av. Den lille pojken och hans sorg efter mamman. Mobbingen som sker i skolan. Pappan som sörjer sin fru så mycket, men som inte tillåter sig själv att hänge sig åt minnena. De kloka mor- och farföräldrarna. Den vita räven som är en bikaraktär, men som visar sig vara en nyckelkaraktär. Den karga miljön i Alaska. Jackie Morris skriver så berörande. Och illustrationerna är andlöst enastående. Den här boken kommer jag att bokprata mycket om. Hoppas att många, många, läser och blir lika berörd av den som jag. Den passar även som högläsningsbok och det finns arbetsmaterial på förlagets hemsida.

Den vita räven är skriven och illustrerad av Jackie Morris och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Två böcker om Pytte

Vilket gulligt föl, Pytte   En ny kompis, Pytte!

Pytte är en charmig liten häst som har nära till sina känslor. Det finns flera bilderböcker om honom, till exempel dessa: En ny kompis, Pytte och Vilket gulligt föl, Pytte.

I En ny kompis, Pytte kommer en hästtransport inkörandes på gården där hästarna bor. Men ingen ska iväg och tävla, vad ska hända nu? Luckan till transporten öppnas och ut trippar en liten liten häst. En shetlandsponny, precis som Pytte. Nu är Pytte inte minst längre, för han och den nya hästen, Jasmin, är lika stora. Men det är inte bara roligt att få en ny kompis. Pytte brukar vara barnens favorit vid ponnyridningen, men nu har barnen bara ögon för Jasmin, för hon kan dra vagn och det har de aldrig åkt förut. Men när det är dags för vinterfest på gården är det snöstorm och då kan bara Pytte och Jasmin rädda situationen tillsammans. En fin bilderbok om vänskap och samarbete.

I Vilket gulligt föl, Pytte händer det något fantastiskt i stallet – Jumper får ett föl. Lilla Jolly är förstås världens sötaste och alla vill gosa och leka med henne. Men det dröjer inte länge förrän Pytte upptäcker att föl kan vara ganska jobbiga också. De busar och förstör. Men när Jolly hamnar i fara är det Pytte som räddar henne, för han vill inte att hon ska göra sig illa, fast hon är ett sånt jobbigt litet föl. Även detta är en väldigt fin bilderbok där man lätt kan dra paralleller till hur det kan vara att ha ett litet syskon.

Har ni hästintresserade barn kommer böckerna om Pytte garanterat att bli en succé, men även om era barn inte är superintresserade av hästar kommer de säkert att uppskatta böckerna, för de är väldigt charmiga, uttrycksfulla och fyllda av möjligheter till igenkänning.

Böckerna är skrivna och illustrerade av Ingrid Flygare och utgivna av Rabén & Sjögren. En ny kompis, Pytte finns att köpa på Adlibris och Bokus (här och här) och Vilket gulligt föl, Pytte kan köpas på samma ställen (här och här).

Cikada

Cikada är en speciell, ja faktiskt originell bok. Den handlar om Cikada som lever i en grå värld. Instängd i en grå kostym arbetar han dag efter dag i en grå arbetsplatslabyrint. Han bor i en skrubb på kontoret eftersom han inte har någon annanstans att bo. Företaget låtsas inte om detta. Han jobbar sent om kvällarna eftersom människorna inte jobbar klart. Eftersom Cikada är en insekt så behöver inte han samma förmåner som människorna. Han blir illa behandlad av såväl företaget som arbetskamraterna, han får ingen lön, är inte välkommen på kontorets toalett, han får aldrig några tack.

Boken har en snygg formgivning, där texten är placerad på vänster sida och illustrationen på höger sida. Åtminstone ända fram tills slutet, när brytpunkten sker. Texten är fåordig, blygsam, precis som Cikada själv. Den för tankarna till ett byråkratiskt språk. Den är kort, avhuggen. Orden Tock tock tock upprepas i slutet av varje sida, som en klocka som oundvikligen räknar ner. Illustrationerna är mörka, suggestiva och den grå färgen dominerar fram till slutet. Men bilderna är oändligt vackra och jag skulle lätt kunna ha flera av dem uppsatta på väggen. De är riktiga konstverk.

Cikada berätta saga.
Saga bra. Saga enkel.
Saga som även människa kan förstå.
Tock Tock Tock!

När Cikada arbetat på företaget i 17 år är det dags att ta adjö. Eftersom han inte har någon annanstans att ta vägen går han upp på taket. Och där hade det kunnat sluta om detta helt och hållet vore en dystopi. Men istället sker något oväntat och överraskande. En pånyttfödelse där Cikada kastar av sig den grå kostymen. Fram träder en vackert röd insekt som flyger upp i himlen där han är omgiven av andra cikador. Han är bland vänner. Han är fri. Han har tagit makten över sitt liv. Han är förlöst. Och nu kan han skratta åt människorna. Man kan inte annat än att tänka på de stackare som blev kvar i det trista grå kontorslandskapet. Vilka är egentligen förlorarna?

Det här är en bok med många bottnar och många teman. Mobbing/vuxenmobbing, utsatthet, invandrad arbetskraft, sociala orättvisor, diskriminering, rasism, kapitalism. Att göra skillnad på folk. Boken vänder sig enligt förlaget till målgruppen 6-9 år, men precis som Shaun Tans tidigare böcker är detta en allåldersbok och jag skulle snarare sätta åldersrekommendationen till 6+ istället för att begränsa till 6-9 år. Olika läsare kommer att ge boken olika tolkning och säkert läsa den helt olika beroende på vart man själv är i livet. På samma sätt tror jag att boken kan ge varje läsare något att känna igen sig i och bli berörd av. Vem man än är som läser Cikada så tror jag dock att den ger upphov till många tankar. Som hur grå vår vardag egentligen är, vad lägger vi människor egentligen vår tid på och vad gör vi människor av våra liv? Förhoppningsvis kanske den också bidrar till att vi tänker mer på vår nästa och blir mer uppmärksam på de vi har runtomkring oss. Att inte ta varandra och livet för givet. Att ta vara på livet, leva här och nu och göra det vi mår bra av istället för att vara fast i det vi inte mår bra av. Vi har ju också möjligheten att ta steget mot ett nytt liv, precis som Cikada.

Cikada är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Lilla Spökboken

Lilla spökbokenKenneth Anderssons pekböcker är riktiga favoriter hos mig. Lilla Pussboken till exempel har ju blivit en klassiker, men Lilla Knappboken är också fin. Jag gillar att de är interaktiva. I Lilla Pussboken finns bilder på olika djur och så står det Pussa grodan, Pussa bläckfisken, Pussa katten, och så vidare. Längst bak i boken finns en spegel och så står det Puss på dig, varpå bebisen kan pussa sig själv i spegeln. I Lilla Knappboken finns knappar till olika hushållsapparater avbildade och bebisen uppmanas att trycka på knappen, varpå maskinen ifråga startar med ett speciellt ljud. Här får föräldrarna vara med och härma olika ljud och det tycker ju oftast barn om.

Lilla Spökboken är den senaste boken i serien. Här får man möta en rad olika spännande, roliga, läskiga och nytänkande spöken i alla möjliga former. Det blir dock aldrig riktigt läskigt, det är mer gulligt än läskigt med de presenterade spökena. Vi möter till exempel Ballong-spöket, Glass-spöket och Bebis-spöket, men också Säng-spöket, Gammel-spöket och Napp-spöket. Alla är avbildade i färgglada illustrationer med tydliga kontraster, vilket sägs locka bebisar. Längst bak i boken finns även här en spegel. Vem spökar nu?

Boken har ett klassiskt pekboksformat med sidor i tjock kartong med rundade hörn. Perfekt för de små att själv bläddra i, eller kanske tugga lite på. Jag tror dock att en sådan här pekbok skulle kunna fungera för lite äldre barn också. Till exempel som introduktion till spökpyssel med de äldre barnen på förskolan. Visa de olika spökena i den här boken och låt sedan barnen hitta på och rita egna spöken. Det skulle nog vara väldigt roligt att se vad de hittar på för spöken.

Lilla Spökboken är utgiven av Alfabeta och finns att köpa bland annat på Adlibris och på Bokus.

Helvetet jag kallade kärlek

Jag är fortfarande sjuk. Jobbade igår, men tvingades känna mig besegrad och sjukskrev mig idag. Är helt däckad av förkylning. Det enda jag orkar är att sova och sträckläsa. Nu på förmiddagen läste jag Helvetet jag kallade kärlek. Den är skriven av Lena Bivner och det är en självbiografisk bok som handlar om hennes förhållande med Peter.

Utåt sett framstod vi som ett lyckligt par, en självständig kvinna och en ömsint man. Tillsammans byggde vi en solid mur mot omvärlden och inte ens mina närmaste anade vad som pågick bakom fasaden. En relation som tog sin början i het passion och ömhet övergick i kontroll, kränkningar och flera år av psykisk misshandel. Jag som hade allt – ett bra jobb, två fina barn och många vänner, trycktes ner och tappade min inre kompass. Det här är min egen berättelse om att leva med en man som bröt ner mig bit för bit, om det helvete jag kallade kärlek.

Helvetet jag kallade kärlek

Jag har själv levt i ett sådant förhållande, ett långt, destruktivt förhållande där jag sakta men säkert bröts ner och där jag till slut, när jag äntligen valde att lämna, blev mordhotad, tvingades att flytta och fick skyddad identitet. De här männen kan vara så starka, så manipulerande, så smarta, så djävulska. Och jag känner igen mig i så mycket i boken. Stundvis är det svårt att läsa av just den anledningen. Men det är också svårt att läsa ibland just av den anledningen att det är så svårt att förstå hur en annan person kan få sådan makt över en annan person att hon helt bryts ner och till och med prioriterar mannen före sina egna barn. Det är så ledsamt att läsa. Så svårt att förstå, trots att jag ändå gått igenom liknande. Allt känner jag förstås inte igen mig i, vi har ändå varsin unik upplevelse och historia, författaren och jag. Men man grips av hennes öde, det går inte att inte känna sig berörd. Lena Bivner är bra på att skriva och hon skriver personligt, naket och utelämnande. Hennes språk och sätt att skriva gör också boken väldigt lättläst, även om själva innehållet och ämnet är tungt att läsa om.

Jag är glad att Lena skrivit om sin upplevelse. Jag letade själv efter böcker om ämnet för några år sedan och det finns inte direkt någon uppsjö. Dessutom skildras den psykiska misshandeln så bra här. För faktum är ju att det finns så många olika sorters misshandel, inte bara den fysiska som ju oftast annars är den som får utrymme i exempelvis media. Det är väldigt få böcker som tar upp just den här psykiska misshandeln, så Helvetet jag kallade kärlek blir en viktig bok för drabbade att känna igen sig i och få tröst av, kanske till och med mod att själva våga lämna. Men det är en viktig bok för alla att läsa. Viktig för de som tror att de själva aldrig kommer att hamna där. Viktig för de som kanske själva har en väninna som lever i ett sådant här förhållande, det är nämligen vanligare än man tror, och man blir tyvärr väldigt duktig på att hemlighålla. Viktig för att synliggöra.

Helvetet jag kallade kärlek är utgiven av Ordberoende förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Lisa och monsterhuset

Lisa och monsterhusetVarje dag efter skolan går Lisa förbi ett ovanligt hus och hon undrar vem det är som bor där. En dag sitter det en söt katt utanför. Den slinker in genom dörren och då kan inte Lisa låta blir att följa efter för att rädda den. Hon tror nämligen att det är någon läskig varelse som bor i huset. Kanske en vampyr som inte kommer att tveka att sätta tänderna i Lisa och dricka hennes blod som lingonsaft. Eller hungriga monster som slukar såväl Lisa som katten. Lisa går från rum till rum för att leta efter katten. Många saker finns det att undersöka, men inte förrän i sista rummet hittar hon katten. Precis när hon ska ta med sig katten och smita ut igen hör hon ett konstigt ljud. Ett släpande ljud som kommer närmare och närmare. Det är riktigt spännande och läskigt en stund, men självklart visar det sig ju att det inte alls är något monster som bor i huset utan en alldeles vanlig, liten, snäll tant.

Lisa och monsterhuset är en rolig, spännande och lite mysryslig bilderbok som är fylld av myllande bilder som har jättemånga detaljer att titta på. Emelie Östergren är det som både har skrivit och illustrerat boken och det är en ganska ny bekantskap för mig. Jag blev direkt intresserad av hennes illustrationer, för de är väldigt uttrycksfulla och använder olika perspektiv för att förmedla olika känslor. Skuggor används på ett bra sätt, liksom olika proportioner. Hela berättelsen skulle kunna föras fram bara med hjälp av bilderna, så gestaltande är de. Texten är mer ett komplement. Jag skulle kunna tänka mig att den här boken vore rolig att läsa för en grupp förskolebarn. Jag ska tipsa om den nästa gång förskolan kommer till mitt bibliotek.

Lisa och monsterhuset är utgiven av Alfabeta och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Sopnedgasten och andra moderna monster

Sopnedgasten och andra moderna monsterAndreas Palmaer är en välkänd författare för lågstadiebarnen. Igår skrev jag till exempel om hans bok Zombiejakten som innehåller sju läskiga berättelser att läsa själv för nybörjarläsarna. Han har också gett ut böcker om gåtor och sant- eller falsktberättelser. Han är också aktuell med en bilderbok: Sopnedgasten och andra moderna monster, där han har skrivit texten och Per Gustavsson har illustrerat. Han känner ni säkert igen från alla Prinsessan-böckerna. Illustrationerna här är i samma stil. Lekfullt, läskigt och många detaljer.

Berättelsen handlar alltså om monster. Den inleds med frågan ifall läsaren är rädd för monster och ifall läsaren tror att alla monster bor i gamla kråkslott. Sedan får man reda på att alla monster inte vill bo i gamla kråkslott, en del vill bo där det är fint och snyggt. Så som… hemma hos… dig! Därefter introduceras man för Stök-Spök som är ett spöke som kastar alla leksaker och allt lego kring sig och bara gör det stökigt. Sopnedgasten som bor längst ner i sopornas underjord och väntar på de små, små barnen som kommer för att slänga soporna. Monstret på andra sidan väggen, El-Ak, som gnistrar och sprakar som ett tomtebloss och som försöker pressa sig ut genom kontakten. Johnny Blund, vars motto är att om inte han kan sova så ska ingen annan få göra det heller, och som därför flyger från barn till barn och spelar på sin trasiga gitarr tills alla barn vaknar. Minimonstret Brrr som bor i brödrosten och älskar barnens små fingrar, särskilt när de ska hämta de nyrostade brödskivorna. Och så Ola Tola, det suraste monstret i hela huset, han som bor på toaletten men som aldrig får vara ifred eftersom folk ständigt och jämnt släpper bruna och kladdiga saker i huvudet på honom. En dag om året, en alldeles extra, hemsk dag, kommer alla monster fram. Halloween. Eller spring-för-livet-dagen om man vill slippa bli skrämd. Som tur är så kommer en dag efter halloween också. Och den dagen är alla monster snälla. Då skäms de för hur mycket de har skrämts och då bjuder de på fest. Vilken tur. Det är bara att passa på och ha kul, för snart är de igång och skräms igen.

Det här var en riktigt rolig, spännande och mysläskig bilderbok fylld av monster. En rolig bok att läsa på förskolan eller i förskoleklass inför halloween. Den skulle kunna fungera i ettan och tvåan också eftersom den är så rolig och fnissig tillsammans med monstertemat. Det är dock liten text så den är bäst som högläsningsbok om man inte knäckt läskoden ordentligt än.

Sopnedgasten och andra moderna monster är utgiven av En bok för alla och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Zombiejakten – korta skräckisar

Zombiejakten : Korta skräckisarZombiejakten – korta skräckisar har jag precis haft med i ett bokprat i lågstadiet. Det är en lättläst bok som innehåller sju korta, läskiga berättelser om zombier, mystiska andar, odjur på havets botten och andra läskiga saker. Varje berättelse tillägnas omkring tre uppslag och på varje uppslag finns endast några få meningar samt en eller flera illustrationer. Viss text finns också med i pratbubblor, Illustrationerna samspelar bra med texten, den förtydligar och gör berättelserna än mer skrämmande. Ändå är läskigheten på en bra nivå för lågstadiebarnen, det blir inte för läskigt, mer spännande och med en lite övernaturlig touch. En bra bok att läsa själv – för den som vågar.

Jag tror att det är många som kommer att tilltalas av boken, just läskiga böcker efterfrågas ofta på biblioteket av den här målgruppen och det är viktigt att även omslaget förmedlar att det är en läskig bok för att de ska vilja läsa den. Det här omslaget är läskigt, så jag tror att den kommer att lånas av många. Att boken är så lättläst är ytterligare en fördel. Liksom att boken är indelad i olika kapitel/berättelser, vilket gör att man kan läsa en i taget, utan att behöva vara orolig för att tappa bort sig i berättelsen tills nästa gång man läser. Det är sju fristående berättelser i boken, så man behöver inte alls läsa särskilt mycket text per lästillfälle. Om man nu inte fastnar helt och sträckläser, för jag tror det kan bli så eftersom den är så spännande.

Zombiejakten är skriven av Andreas Palmaer, illustrerad av Peter Bergting, utgiven av Alfabeta och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Hans och Greta

Hans och GretaNär jag såg att Brombergs förlag skulle komma ut med en nyskriven variant av bröderna Grimms klassiska saga Hans och Greta blev jag direkt nyfiken. Inte minst eftersom jag såg att den skulle vara illustrerad av Alexander Jansson. Jag gillar verkligen hans trolska, drömmande bilder fyllda med detaljer att förlora sig i. Jag ville se hur han skulle tolka den klassiska sagan. Och nu när jag läst boken kan jag bara konstatera att det såklart blev en succé. Hans illustrationer passar perfekt för den mörka sagan. Se bara omslaget med häxan, barnen och pepparkakshuset.

Jag har inte läst sagan sedan jag var liten och det slår mig nu hur otäck sagan egentligen är med de utsatta, fattiga barnen som först blir lämnade av sin far och den elaka styvmodern för att sedan hamna i klorna på den otäcka häxan. Och häxan skildras verkligen på ett riktigt läskigt sätt i boken. Som tur är hittar barnen på ett sätt att lura häxan på och de kommer så småningom hem till sin älskade far igen. Och då har den elaka styvmodern dessutom blivit sjuk och dött, så barnen kan leva lyckliga i alla sina dagar. Nu behöver de inte heller svälta igen eftersom de hittat pärlor och ädelstenar hos häxan som de tog med sig hem. Slutet gott, allting gott. Det skildras också hos Alexander Jansson med ljusare, hoppfullare illustrationer på det sista uppslaget. Det här är en bilderbok som vänder sig till barn mellan 3-6 år, men jag tänker att det nog kan vara bra att känna sin barngrupp om man ska ha den som högläsningsbok, för den är som sagt mörk och otäck och vissa barn kan nog bli skrämda, det kan vara bra om det finns tid för diskussion och förklaring efteråt.

Hans och Greta finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.