Det har varit en väldigt lång reservationskö på Slaktaren, Gabriella Ullberg-Westins fjärde bok i serien Morden i Hudiksvall. Men äntligen har jag fått läsa den. Det som är extra kul med de här böckerna är ju att de utspelar sig i Hudiksvall med omnejd och just denna bok utspelade sig till stor del i närheten av Delsbotrakten som jag känner väl till. Dessutom får vi förstås återigen träffa alla de härliga karaktärerna, som Johan Rokka och Janna Weissmann.
Boken utspelar sig i oktober under älgjakten. Slaktaren Hans Larsson gör en makaber upptäckt en tidig morgon. Han hittar nämligen en människokropp upphängd i krokar i slakteriets tak. Johan Rokka och de övriga kollegorna på Hudiksvallspolisen ser snart att offret blivit utsatt för tortyr och det dröjer inte länge förrän detta mord bara blir ett i raden av flera bestialiska mord. Nu tickar klockan och Rokka med kollegor tvingas jobba natt och dag för att försöka hitta vem som ligger bakom morden innan fler kommer till skada.
Det är ett intressant tema med hämnd och girighet, men också med flera parallella handlingar, så som en journalists skrivande på ett stort scoop, ett HVB-hem som inte fungerar som det borde och om en pojke som vistas på hemmet och som blir indragen i något som är större än många kan ana. Bokens inramning, höstens älgjakt, är en väldigt bra fond och det är riktigt bra skildrat, jag som varit med under min makes jakt vid flera tillfällen kände väl igen mig. Överhuvudtaget är detta något som kan sägas om hela Ullberg-Westins författarskap, att böckerna är välskrivna och känns väldigt välarbetade. Slaktaren håller ett högt tempo med mycket spänning, korta kapitel och lättläst text, vilket gör att den snabbt blev en riktig bladvändare. Jag kunde inte sluta läsa. Jag känner också starkt att Gabriella har utvecklats i sitt författarskap, det blir starkare och starkare för varje bok och nu har hon hittat sin egen röst och sin egen berättarton, vilket gör böckerna än mer läsvärda. För mig är inte Slaktaren den bästa boken rent mordfallsmässigt, jag tycker att mordgåtan är lite svagare än i tidigare böcker och jag känner inte sympatin inför offer eller mördare på samma sätt som tidigare, men att den är så bra berättartekniskt istället väger upp detta. Miljöskildringarna och personskildringarna är riktigt bra, det är intressanta, komplexa karaktärer som verkligen växer för varje bok. Jag såg på Instagram att författaren skrivit på för en femte del i serien, så nu är det bara att vänta på att den ska komma, för läsa den ska jag absolut göra.
Slaktaren är utgiven av HarperCollins Nordic och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Nu i sommar bestämde jag mig för att läsa om mumintrollen. Jag har nämligen inte läst alla böcker om dem, det har mest blivit bilderböckerna faktiskt, så nu har jag ett litet projekt framför mig. Jag lyssnade på Småtrollen och den stora översvämningen och fick höra Mark Levengoods uppläsning. Han passar ju perfekt för den rollen. Men jag lånade också boken (från 1945) eftersom jag gärna ville bläddra i den och se illustrationerna. De är ju svartvita i denna utgåva, men ändå är de så magiska. Jag gillar verkligen dem. Så fantasifyllda och de uppmanar verkligen till funderingar och inspiration att spinna vidare på berättelsen. Och alla dessa härliga karaktärer, även om man ännu inte mött så många av dem. Lagom lång är berättelsen också, en perfekt start på mitt läsprojekt och även lagom lång för att läsa för barnen tänker jag. Boken handlar om när Mumintrollet och hans mamma är på vandring för att söka efter den försvunna muminpappan. Det är en äventyrlig vandring med hotande odjur, en stormig seglats och en stor översvämning innan familjen äntligen återförenas och hittar dalen där de sedan bor hela sitt liv – och där de kommande muminböckernas nya äventyr kommer att utspela sig. Nu ser jag fram emot att läsa nästa bok och fördjupa mig i Muminvärlden.
Pojken under bron är den andra delen i serien om Alex Skarp av Katarina Wennstam. Den första heter Flickan på hotellet och den har jag skrivit om 
Förskolorna frågar ofta efter böcker som skildrar olika familjer. Det finns några stycken bra böcker och nu har det kommit en alldeles ny bilderbok på temat. En familj är en familj är en familj är skriven av en prisbelönt kanadensisk barnboksförfattare, Sara O´Leary, och den handlar helt enkelt om olika familjer. Budskapet är att alla familjer är speciella på just sitt sätt, och att ingen familj är bättre än någon annan. Boken börjar med att vi ser en klass ha lektion och berättarjaget säger att de pratade om familjer i skolan, vad som var speciellt med just ens egen familj. Berättarjaget ville vänta till sist, för hen visste inte vad hen skulle säga. ”Min familj är inte som alla andras” säger hen. Sedan följer klasskompisarnas berättelser om sina familjer. Någon har föräldrar med annan hudfärg än vit, andra har många barn, vissa familjer består av två föräldrar av samma kön, andra lever i bonusfamiljer av olika slag, en del barn har skilda föräldrar, en del är väldigt lika sina föräldrar, andra ser mer ut som dem själva, någon har en mamma i rullstol, en annan bor med sin farmor. Ja, ni förstår upplägget. Berättarjaget lyssnar på vad alla de andra klasskompisarna berättade och till sist inser hen att hens familj är precis lika mycket ”riktig” och värd lika mycket som alla andras familjer. En familj är en familj är en familj. Svårare än så är det inte.
Jättejättebråttom handlar om en mamma och ett barn som försover sig. Den ena ska till förskolan och den andra till jobbet. Tider att passa, bussar att hinna med. Det är helt enkelt jättejättebråttom. Frukost får de äta medan de springer till bussen. Men väl framme på förskolan vill barnet absolut inte att mamma ska gå. Det syns riktigt hur stressad mamman känner sig, men så fattar hon ett beslut. Hon går en bit bort och sjukanmäler sig. Sedan säger hon åt barnet att det blev fel, hon behövde visst inte vara på jobbet idag. Sedan går mamman och barnet tillsammans hem igen.
Jag har älskat Vem-böckerna sedan den första kom ut och eftersom jag har fyra barn i åldrarna 2 – 11 år så har jag också fått chansen att läsa dem för barnen, det är alltid något eller några barn som har uppskattat dem. Nu har en ny bok i serien kommit. Vems resa heter den och den handlar om att vara på semester och träffa människor från andra kulturer och med andra språk än en själv har.
Juno och Jillis flyttar är en jättefin bilderbok som handlar om en flytt. Egentligen vill inte Juno flytta, det känns så konstigt och lite otäckt. Dessutom har Juno många frågor kring flytten, om soffan får plats, om mormor kommer att hitta till nya huset, hur man tar med sig badkaret och mycket mer. Men det visar sig såklart bli bra till slut. Och Jillis följer med Juno till nya huset.
Nu har jag läst den andra boken i Viveca och Camilla Stens trilogi om havsdottern Tuva, nämligen Sjörök. Den första boken i serien heter Djupgraven och den har jag skrivit om 
Vet ni vad tisteltankar är? Det är de jobbiga, knasiga, besvärliga, dumma tankarna man tänker fastän man egentligen vill tänka goda, glada, ljusa, trevliga tankar. Boken Tisteltankar handlar just om sådana tankar. Eller rättare sagt om en tjej som tänker sådana tankar. Boken handlar om Linn, tjejen som ser sin mormor dö när hon går i åttan. När mormor faller ihop på gatan är det en kille som ringer 112. Samma kille börjar i hennes nya klass. Först vill Linn inte låtsas om honom, för han är tjock, mobbad, utanför, och hon vill väldigt gärna passa in och vara någon. Med tiden umgås hon dock alltmer med Tim. Fast bara utanför skolan där ingen kan se henne. Hon skulle aldrig våga visa sig med honom, eller stå upp för honom. Linn har väldigt svårt för att överhuvudtaget tänka på vad just hon vill och våga göra det oavsett vad folk säger. Hon kan inte sluta umgås med sina falska vänner som ändå inte bryr sig om henne. Hon kan inte prata med sin mamma trots att hon egentligen vill det. Mormorns död blir dock en händelse som sätter igång hennes tankar på riktigt. Hon börjar omvärdera sig själv, andra och livet, reflektera och faktiskt tänka sina egna saker. Men det är ingenting som sker enkelt. Tvärtom, det är som att det pågår ett krig i hennes huvud, med tisteltankarna som skaver.