Jag är väldigt intresserad av det här med genus och hur man gör kön. Framförallt har jag blivit intresserad nu efter att vi fått barn. Dels pga hur man med kläder och leksaker förstärker barnets kön istället för att ge barnet många möjligheter att välja bland. Dels pga att föräldraledigheten är ett av de områden som det debatteras mycket om för att få det så jämställt som möjligt. Jag ska inte så mycket gå in på mina egna funderingar nu, förutom att jag vill nämna att jag håller på att utbilda mig till genuspedagog plus att jag just nu skriver min c-uppsats i litteraturvetenskap om just genus i barnlitteraturen.
Inför mitt uppsatsarbete har jag bland annat läst den lilla boken Jämställt språk -en handbok i att skriva och tala jämställt av Karin Milles. Den är utgiven av Norstedts Akademiska förlag i samarbete med Språkrådet. Boken handlar om det offentliga språket, att man kan märka av språkligt könsförtryck i attityder, i val av ord och uttryckssätt, i samtalsvanor och framställningsperspektiv. Både i grammatik och i ordförråd ligger gamla perspektiv och föreställningar. Boken är tänkt att medvetandegöra detta och ge förslag på hur man kan motverka det i tex arbetsliv, myndighetskontakter och utbildning, man också i vardagssamtal. Ett av råden är att använda könsneutrala personbeteckningar så långt det är möjligt. En störtloppsåkare kan vara både man och kvinna precis som en frisör. Man ska skriva lärare och inte lärarinna, oavsett lärarens kön. Det finns också en omfattande del med illustrerande exempel om hur man analyserar texter utifrån ett jämställdhetsperspektiv. En lättläst och väldigt intressant – och viktig bok!
Ibland regnar det är något så ovanligt som en bilderbok om hur det är att leva med en mano-depressiv förälder. Men det är inte bara det, det är också en rolig, skojig och spännande bok med en mysig historia. Boken handlar om Fia. Egentligen heter hon inte Fia, utan Ängelin Rullgardin Fia-Lisa Rosenknopp Pettersson. Men det är förstås lite långt att säga till vardags tycker de flesta, utom Fias mamma förstås.
Prick och Fläck ser stjärnor handlar om två kaniner, Prick och Fläck. Den ena är prickig och den andra fläckig. Precis som det ska vara. En kväll när de tittar på stjärnor på himlen råkar de springa in i varandra och då blir det en riktig stjärnsmäll. De ligger avsvimmade på marken och just då råkar ett ufo landa. Bara sådär. Som tur är så är utomjordingen snäll, snart åker han igen och då vaknar kaninerna upp. Längst bak i boken finns ett faktaavsnitt om stjärnor. Det här är Lottas sjätte bok om Prick och Fläck. Jag har inte läst de tidigare, men det ska jag göra bums. Jag har fastnat, och dottern också. De knasiga kaninerna är hur charmiga som helst.
Astons presenter handlar om hunden Aston. Han fyller snart år och då får han en massa presenter. En cykel, en cykelhjälm, en drake och en planka som stöd för draken i paketet. Men det krävs bra väder för att cykla och för att flyga drake. Och just idag tokregnar det ute. Som tur är så kan man leka med plankan i alla väder. Återigen en charmig och mysig bok om en påhittig och fantasifull figur. Den beskriver hur det är att längta efter sin födelsedag och barnen kan nog känna igen sig väldigt mycket. Det här är andra boken om Aston.
Trycket att leva upp till de nya idealen som lanseras av olika media har aldrig varit större än det är idag. Reklam, tidningar, TV och musikproducenter försöker få barn att likna små vuxna. Barnen tror att de ska sträva efter de ideal de ser på MTV och i modetidningar. Det finns stringtrosor för barn och tajta toppar. Alltför många och alltför unga mår idag dåligt av stressen att vara söta, smala och sexiga.
Carina Wilke har skrivit två böcker om Josefine. Josefine – söt, smal och sexig samt Josefine – och världens bästa…typ. Böckerna är utgivna på förlaget Lilla e för några år sedan men är minst sagt högaktuella än idag. De handlar om allt det vanliga som finns i vardagen för en tjej i 12-årsåldern, kärlek, vänskap, skola, föräldrar, relationer. Men de tar också upp den här utseendefixeringen, grupptrycket och det utanförskap som uppstår för de som inte har råd eller möjlighet att följa trenderna. Med spänning, symbolik och en historia som läsarna kan känna igen sig i förmedlar författaren att de nya idealen är onåbara och inte värda att sträva efter. Det finns också ett miljöperspektiv som är viktigt idag, att vår konsumtionshets skapar ett växande sopberg och även ett omfattande barnarbete i utvecklingsländerna.
Villervalla bondgård är en lekbok av Axel Scheffler (Alfabeta förlag). Att det är en lekbok innebär att själva boksidorna är magnetiska och det följer med 15 djurmagneter som barnen kan leka med, sätta fast på boksidorna, ta loss och flytta runt. Barnen kan alltså själva skapa sina historier, göra sina egna bilder och ha roligt på bondgården. På varje sida är det en uppgift, t ex ”Sätt djuren vid rätt sorts mat” eller ”Sätt djuren vid rätt ungar”. Och så får barnen sätta fåret vid lammen eller kon vid kalven. I slutet av boken ska alla djuren nattas. En pedagogisk bok som samtidigt är rolig och underhållande. Ett plus förstås för Axel Schefflers fantastiska illustrationer! Djurmagneterna förvaras i bokens framsida och kan lätt stoppas tillbaka igen så att man har alla magneterna på plats till nästa lek. Den här boken är en bra present till alla barn mellan tre och sex år.