En av mina absoluta favoritförfattare är Johanna Nilsson. Jag har läst alla hennes böcker och har nu otåligt suttit och väntat på att det ska bli dags för hennes nya roman, SOS från mänskligheten, att komma ut. Förra veckan damp det ner ett recensionsexemplar av den och det gick inte många minuter förrän jag började läsa. Tyvärr har jag inte kunnat sträckläsa den (vilket jag annars ville göra) eftersom jag haft tenta och annat som kommit emellan. Men nu har jag läst ut den.

Såhär står det om boken på baksidan, ett stycke som beskriver boken så himla bra:

SOS från mänskligheten är en samtidsberättelse som rör sig mellan samhällets alla skikt och ställer frågor om ondskans ursprung, om godhetens och kärlekens gränser och om modet att ta kommandot över sitt eget liv, istället för att stå bredvid och se det passera.

SOS från mänskligheten är annorlunda än hennes tidigare böcker. Mest påminner den om De i utkanten älskande. Det är en skildring av den värld vi lever i idag. En skildring av människor, i vissa fall utsatta människor. Persongalleriet är suveränt. Jag har läst några andra recensioner av boken och sett att vissa recensenter tycker att det är för klyschigt, men det håller jag inte med om. Tempot i boken är högt, ett lika rasande tempo som många av oss lever våra liv i. Stundvis måste man dock lägga ifrån sig boken. Man blir för berörd. Det är mycket känslor och mycket ondska i boken och ibland måste man ta en paus för att orka. Men pausen blir inte lång, för man blir besatt av att läsa om personerna i boken. Man måste se hur de hittar sin väg mot lyckan. Läs boken, ni blir inte besvikna.

En av mina favoritförfattare heter Anita Eklund Lykull. Hon skriver ungdomsböcker, mestadels med tjejer i huvudrollen. Böckerna behandlar ofta svåra ämnen, mobbing, ätstörningar, relationer, sorg, död, men också kärlek, vänskap och glädje. Jag gillar henne framförallt för att hon är så bra på att uttrycka sig, i hennes böcker känner jag igen mig själv och hur det var när jag var yngre. Jag tycker att hennes sätt att skriva påminner lite om Johanna Thydell som har skrivit I taket lyser stjärnorna. Jag tillhör kanske inte längre målgruppen för Anita Eklund Lykulls böcker, men det struntar jag i, jag tycker böckerna passar alla från högstadieåldern och uppåt. Jag har läst alla hennes böcker hittills (utom Hökautostradan, som är hennes debutbok och den enda boken med en kille i huvudrollen) och jag blir så glad varje gång det kommer ut en ny bok.

Linnea kom hem är hennes senaste bok. Den handlar om Timjan, som förlorar sin bästa kompis Linnea i tsunamikatastrofen. Samtidigt håller hennes egen familj på att rämna. Ingenting kan längre bli som förr, men till slut hittar Timjan sin egen väg ut ur all sorg och förvirring. Som alla de övriga böckerna av samma författare är också den här boken stark, gripande och brännande. Läs den! Och har ni missat de andra böckerna av Anita Eklund Lykull så läs dem också – jag är riktigt avundsjuk på det läsäventyr ni har framför er.

Johanna Lindbäck, en av tjejerna som bloggar på Bokhora, utgav sin första bok förra året. Den heter En liten chock och är en ungdomsroman. Redan när jag läste att en av Bokhororna skulle ge ut en bok så blev jag intresserad, men när jag läste att den utspelar sig i Umeå så var jag bara tvungen att läsa den.

Den handlar om Gustav, en gymnasiekille som bor i Umeå. Han har förlorat sin mamma i cancer och bor nu med sin amerikanske pappa. Han längtar efter en tjej, men är ganska blyg. Så får klassen en ny vikarie och det börjar hända saker. I slutet av boken händer allt på en gång – det drar ihop sig till en liten chock…

Början av boken är mysig, trivsam och vardaglig. Gustav är en ganska vanlig kille. Man får följa honom på hans vardag på Östra gymnasiet. Det är roligt att känna till alla miljöer och nicka igenkännande. Man är ju inte bortskämd med bra böcker som utspelar sig i Umeå, eller i norrland överhuvudtaget. I mitten av boken börjar det hända saker som skruvar upp tempot. I slutet av boken är tempot högt och man kan inte sluta läsa, det är omöjligt att lägga ifrån sig boken. Det är mycket relationer och känslor i boken, man lever sig verkligen in i huvudpersonernas känslor. Jag minns tillbaka på min egen gymnasietid och känner ofta igen mig. Den där förvirringen man har i den åldern. En läsvärd bok, för både ungdomar och vuxna!