Där rosor faktiskt dör

Där rosor faktiskt dörDär rosor faktiskt dör är första delen i serien Begravningsbyrån Tranan av Ewa Klingberg. Jag har länge hört så mycket gott om den serien, både av låntagare och i bokbloggar, så jag har haft den här boken på min att-läsa-lista länge. Häromdagen började jag dock äntligen att läsa den – och jag kunde verkligen inte lägga bort boken! Jag sträckläste den och bara några timmar senare var den slut. Sån tur att det är en serie så jag kan läsa fler böcker om denna härliga miljö!

Boken handlar om Sandra som planerar en roadtrip genom ett somrigt Sverige, men hon blir kvar på sin första anhalt hos sin moster Majken. Majkens make dör nämligen och lämnar efter sig en begravningsbyrå som är på ruinens brant och som gör att mostern hotas av personlig konkurs. Hon ber Sandra om hjälp och det dröjer inte länge förrän Sandra är fast i Tranås. Hon blir inkastad i en värld av avlidna personer, kistor och bouppteckningar, men också kräftskivor, vänskap och pirrande kärlek.

Med värme och humor skildrar boken vardagen på en begravningsbyrå och livet i en svensk småstad. Det är ett gäng härliga karaktärer som känns så levande att man gärna skulle vilja umgås med dem på riktigt. Miljön i det somriga Tranås är också fint skildrad. Jag har ingen större inblick i hur en begravningsbyrå egentligen fungerar, men jag har ju varit på en bland annat när mina föräldrar dog, så jag känner igen mycket. Boken är så mysig, charmig och varm. Dessutom utspelar den sig i en miljö som jag blir helt uppslukad av – feelgood när det är som bäst!

Där rosor faktiskt dör är utgiven av Historiska media. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Syskonvecka

SyskonveckaSyskonvecka är en av de bilderböcker jag varit mest nyfiken på nu i vår. Den är skriven och illustrerad av Matilda Ruta som tidigare bland annat har gett ut Ninna och stormskolan, Världen utanför och Åka buss.

Syskonvecka handlar om varannanveckasliv och om den starka känslan av att längta efter någon. Boken berättar om Russin som längtar efter storasyster Kaninis så mycket att hon nästan går sönder. Men Kaninis har mammavecka denna vecka, de ses först igen när Kaninis får pappavecka. Men det struntar Russin i, hon vill ha syskonvecka nu! För Kaninis är stor och söt och mjuk och farlig, och de ska ju fiska och köra dansstopp! Hon vill bara ha Kaninis, alla andra som inte är Kaninis kan faktiskt gå hem, för de är inget att ha. Kanske kan hon helt enkelt hämta hem Kaninis, fastän det inte är syskonvecka än?

Man känner igen Matilda Rutas härliga illustrationer där karaktärerna är så levande och uttrycksfulla. Här har hon dessutom valt att kombinera sitt vanliga bilderboksskapande med det landskapsmåleri som varit ett annat spår som hon ägnat sig åt. Illustrationerna är magiska konstverk där detaljer får stort utrymme och stämningar också får ta stor plats. Även i bilderna finns flera berättelser att se och upptäcka och drömma sig bort i. Denna bok är första delen i en tänkt serie som heter Strandskogen och jag ser verkligen fram emot kommande titlar.

Jag gillar att boken verkligen tar barnets känslor på allvar. Författaren har ett så fint barnperspektiv där hon till exempel inte använder ordet ”halvsyskon”. Jag har aldrig riktigt förstått det där varför man ska kalla det för helsyskon respektive halvsyskon, för barnen skiljer ju inte på det, man är bara syskon helt enkelt. Begreppet ”syskonvecka” är ju också så fint. Jag gillar också att varannanveckasliv och bonusfamiljer inte problematiseras i sig, utan det är barnets längtan som är i fokus, inte de vuxnas relationer.

Matilda Ruta är författare och illustratör och hon är själv van vid att leva i en bonusfamilj där hennes eget bonusbarn kommer och går varannan vecka. Det märks i texten att hon har upplevt känslorna på nära håll, det känns trovärdigt och igenkänningen är stor hos alla som någonsin har saknat och längtat efter en annan person. Matilda berättar i en intervju med förlaget att småsyskonen jublar och slänger sig i famnen på bonusbarnet varje gång hon kommer till dem. Det är många som har en sådan vardag och hon ville skildra att det också kan vara fint att få längta efter varandra och få tillfälle att sakna. Boken är dessutom än mer aktuell i dessa tider i och med att så många lever i karantän eller isolerade och förstås saknar att träffa sina nära och kära. Därför kan boken bjuda in till samtal om detta att längta och sakna, men såklart också om glädjen att få återförenas.

Syskonvecka är utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

En smakebit på søndag

Närmar du dig mjuktPå söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Just nu läser jag Närmar du dig mjukt som är skriven av ALMA-pristagaren Jacqueline Woodson. En brännande stark ungdomsroman om den första kärleken, en bok som verkligen berör på djupet och som har ett vackert, poetiskt och lyriskt språk:

Miah tittade upp och kisade, och sedan log han.
– Känns som om jag snurrar runt, sa han mjukt. Eller som om hela världen snurrar och jag är det enda som inte rör på sig.
Jag kände hans hand sluta sig om min och svalde. Den kändes varm och mjuk och bra.
Jag blundade och ville bli kvar i det här för alltid, med solen mot ansiktet och Miahs hand om min.
– Det finns en dikt, sa han, som mamma brukade läsa för mig. ”Närmar du dig mjukt / som vinden i trädets gren / kanske du hör det jag hör / ser det sorgen ser. / Närmar du dig lätt / som daggens trådverk / tar jag med glädje emot dig / och begär ingenting mer”. Jag tänkte på den när du berättade det där om Marion. Hur folk och saker bara kommer och går.
– Jättefin dikt.
Jag blundade. Kanske att folk alltid närmade sig varandra – ända från livets början. Kanske att Miah alltid hade kommit närmare mig, ända fram till den här stunden, när vi skulle sitta i Central Park och hålla varandra i handen. Närmat sig mjukt.
– Kan du någonsin önska att du var liten igen, Ellie? Att du fortfarande blev nattad på kvällen och fick sagor och dikter lästa för dig?
Jag vände på handen och flätade ihop mina fingrar med hans. Hans hand var så mjuk och varm. Ovanför oss fladdrade löven och solens strimmor forsade ned som guld mellan dem. Jag svalde.
– Jämt, viskade jag.
– Jag med. Tänker du låta mig kyssa dig, Ellie?
Jag nickade och kände hur det vände sig i magen, och så igen, tills Miahs läppar mötte mina, lika mjuka och varma som hans hand.
Sedan blev allt tyst och stilla och perfekt.

Men det handlar inte bara om mysig kärlek och ljuvliga känslor. Eftersom Jeremiah är svart och Ellie en vit judinna, drabbas de snart av omgivningens fördomar och boken handlar också mycket om identitet och frågor kring orättvisor, jämlikhet och rasism.

Han önskade att hans farmor varit i livet så att han hade kunnat berätta att det inte var något dåligt. Man kunde inte bli alltför svart. Han kom ihåg en gång när pappa hade tagit med honom på bio och de hade sett en film om Svarta pantrarna – alla de där afrofrisyrerna och knytnävarna i luften. Jeremiah log. Han önskade att hans farmor hade fått göra dem ropa Black is beautiful – svart är vackert. Men det hade hon inte. Hon hade verkligen trott på det hon sa – att man kunde bli alltför svart. Liksom hans pappa verkligen trodde på det han sa: Miah, du är en svart man. Du är en krigare. Men i vilken strid? Undrade han alltid. Var fanns kriget? Sedan var det den gången när han fick syn på en serieteckning med en apa som spelade basket och skämdes, som om den där apan på något vis var han. Och då insåg han att kriget pågick överallt omkring honom. Överallt fanns människor och reklampelare som försökte få honom att känna att han inte räknades, försökte få honom att känna att det var något fel med att vara svart.

En längre recension kommer på bloggen nästa vecka. Men egentligen kan allt sammanfattas i två ord: läs den!

Ellinor, Leo och Viktor

Ellinor     Leo      Viktor

Katarina von Bredow är en av mina favoritförfattare för barn och unga. Hon har en lång utgivning bakom sig. Senaste åren har hon bland annat skrivit en serie böcker om en sjätteklass. Böckerna heter Ellinor, Leo och Viktor. De går att läsas fristående, men de hör ihop och bygger på varandra, så allra bäst är att läsa dem i ordning.

Ellinor är den första boken i serien. I den boken är Ellinor i fokus. På hennes födelsedag börjar en ny kille i klassen. Snygga, roliga Viktor som snabbt tar plats i klassen. När Ellinor tittar på honom hettar kinderna och det blir fladdrigt i magen så fort han ler mot henne. Men Ellinors bästa kompis Leo verkar bli svartsjuk och sur för att Viktor tar all uppmärksamhet. Ellinors andra bästis Meja verkar också kär i Viktor. Vågar verkligen Ellinor berätta för Viktor vad hon känner?

Leo känner sig utanför när Ellinor blir kär i Viktor. Dessutom är det bråkigt hemma hos Leo. Storebror Markus skolkar och festar och deras föräldrar bråkar mycket. Leo gömmer sig i sitt rum med hörlurarna på. I skolan går han ofta för sig själv. Det finns egentligen bara en enda person han vill vara med: Ellinor. Leo och Ellinor har varit bästa vänner ända sedan lågstadiet. Men när Viktor började i klassen förändrades allt. Ellinor är starstrucked av Viktor, precis som om han vore en rockstjärna. Hon verkar inte förstå det som Leo märkte nästan direkt: att det är något skumt med Viktor. Saker han berättar stämmer inte, men varför blir Ellinor bara arg när Leo försöker varna henne?

Mitt i allt trassel inträffar den stora katastrofen. Livet stannar upp och det som nyss var så viktigt blir plötsligt ganska obetydligt. Men i mörkret visar människor oväntade sidor. Hjälp och tröst kan komma från den man minst anar…

Viktor har det också tufft hemma. Ingen vet sanningen om det och så ska det förbli om han får bestämma. Hans familj bodde tidigare femtio mil bort, men tvingades flytta på grund av Viktors mamma. Nu ska han börja om på nytt. Ett helt nytt liv där ingen vet vad som hänt. Men det är inte så lätt. Kompisarna vill följa med hem och Ellinor ställer många frågor. Han börjar ljuga. Han säger att mamma har cancer och behöver lugn och ro för att bli frisk. Men lögnen känns inte bra och snart är han insnärjd i ännu fler lögner. Måste han göra slut med Ellinor för att inte sanningen ska komma fram?

Böckerna utspelar sig under ganska kort tid, under några månader på vårterminen i sexan. En tid då det händer otroligt mycket med puberteten, känslorna, betyg, men också att lämna det trygga mellanstadiet där man i sexan är äldst för att efter sommaren hamna som yngst på det främmande högstadiet. Det är mycket tankar, funderingar, känslor och frågor i omlopp och det finns inte ens alltid något rätt eller fel. Jag gillar de här böckerna för att de tar upp så många av alla dessa känslor. Det är verkligen en brytningstid i sexan när man både är stor och liten på samma gång och allt är nytt och främmande. Att då få läsa om andra barn som upplever samma saker innebär både igenkänning och en stor tröst tänker jag.

Böckerna tar också upp olika dilemman. Dels kring vänskap och kärlek som många kan känna igen sig i, men dels också kring tyngre ämnen som missbruk, sorg och liknande. Ämnen som kan behöva lyftas fram i ljuset och uppmärksammas. Katarina von Bredow gör detta briljant. I och med att böckerna fokuserar på varsitt barn tar aldrig något fokus eller ämne över eller blir för tungt, Detta berättargrepp gör också att vi får ta del av flera olika perspektiv på samma händelser, vilket berikar läsningen och gör att man får ett större perspektiv på helheten.

Böckerna är välskrivna och har ett starkt driv, vilket gör att det är svårt att lägga bort dem när man börjat läsa. De innehåller många referenser till dataspel, musik och liknande så de känns väldigt aktuella, även om de ämnen som böckerna handlar om i sig är tidlösa. Jag gillar att det två killar för stå i fokus i böckerna, det kanske även lockar många killar att läsa dem. Jag gillar också att barnen har en annan dynamik mellan varandra än de flesta andra liknande böcker. Leo och Viktor som inte ens tycker om varandra, men som båda tycker väldigt mycket om Ellinor. Detta är en serie att varmt rekommendera till alla mellanstadiebarn, framförallt de som går i sexan.

Böckerna är utgivna av Natur & Kultur. De finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris (här, här och här) eller på Bokus (här, här och här).

 

 

 

 

Kvinnohuset

Kvinnohuset : roman – SmakprovKvinnohuset är Camilla Lagerqvists debutroman, ni vet hon som numera kanske mest är känd för sina barnböcker, till exempel Spetälskesjukhuset, Pojken i graven, Mordön och serien Svarta rosorna.  Kvinnohuset är en vuxenroman, en roman som kanske inte är något mästerverk språkligt sett, men som jag sträckläste på en enda dag eftersom den berörde mig så djupt och jag bara var tvungen att få veta hur det skulle sluta.

Kvinnohuset handlar om flera generationer kvinnor i en släkt. Det börjar med Alva som blivit misshandlad av sin man och därför bestämt sig för att öppna sitt hus för behövande, utsatta, kvinnor. Det sågs inte med blida ögon på 1920-talet och det kom även att kosta hennes liv. Men innan dess födde hon två barn, systrarna Stina och Kerstin.

I nutid kommer Kerstins dotterdotter Jessica för att söka skydd hos sin mormor och hennes syster efter att Jessica blivit misshandlad av sin man. Detta gör att minnen och känslor väcks till liv hos systrarna. Till slut kommer också sanningen om Alvas öde fram och cirkeln sluts.

Det är som sagt en gripande roman och jag som själv varit utsatt och som är engagerad i kvinnojouren blir förstås extra berörd. Jag tycker om att dessa frågor lyfts fram. Extra intressant blev det eftersom man här i boken får flera olika dimensioner. Dels får man ta del av vardagslivet förr, dels får man ta del av mäns våld mot kvinnor under flera olika tidsperioder och dels får man inblick i flera olika kvinnoöden.

Kvinnohuset är utgiven på Isaberg förlag och den finns att låna på biblioteket.

Hästgalen

HästgalenHästgalen är första delen i nya hästbokserien Ina Scot av Anette Eggert. Boken handlar om en tjej som heter Ina som älskar hästar och drömmer om att få börja lära sig rida på ridskola. Under sin säng har hon en burk med pengar som hon har sparat. Det räcker till en halv termin på ridskolan, resten har hennes mamma lovat att betala. Fast nu när Ina äntligen har fått ihop tillräckligt med pengar vill mamma ändå inte låta henne rida. Hon tycker att ridning är för farligt! Hur ska Ina kunna få sin mamma att inse att hästar är det bästa som finns?

Det här är en lättläst berättelse som så fint förmedlar kärleken till hästar och ridning, men den handlar också om att köpa för sina drömmar och hålla det man lovar. Boken vänder sig till barn mellan 6-9 år och framförallt tycker jag att den är perfekt för de yngre hästälskarna i målgruppen. Jag tror många kommer att känna igen sig i Inas längtan att få börja rida, och kanske många vuxna känner igen sig i Inas mammas hästrädsla… Senare i år kommer nästa bok i serien, Ridlängtan.

Hästgalen har fina, varma och känslofyllda illustrationer i färg av Annika Lundholm Moberg och den är utgiven av Opal. Boken finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Inte som du

Inte som duInte som du är en ungdomsbok som handlar om ett gäng ungdomar som går på samma skola. I huvudrollen är framförallt Ester och Vincent. Ester är skolans mest populära tjej. Hon är lagkapten i konståkningslaget och blir bjuden på alla fester. Vincent är ingen speciell kille. Han har precis börjat på gymnasiet och spelar hockey på fritiden. Men så händer en grej som förändrar allt. På en fest blir han indragen i ett rum av Esters bästa kompis Amanda och han kan inte säga nej, trots att han egentligen vet exakt hur hon är. Det dröjer inte länge förrän en nakenbild av Vincent sprids över skolan och plötsligt vet alla vem Vincent är. Strax därefter korsas Esters och Vincents vägar och då ställs allt på sin spets.

Inte som du är till viss del en helt vanlig ungdomsbok som handlar om de vanliga ämnena: vänskap, kärlek, relationer, skola, föräldrar, identitet och framtid. Men det är också en berättelse om ett samhälle där tjejer och kvinnor har all makt och där killar och män förminskas, utnyttjas och trycks ner. Det är tjejerna som har de bästa ishallstiderna och det nyrenoverade omklädningsrummet. Det är tjejerna och kvinnorna som bestämmer, som har högst lön och som dominerar i styrelserna. Det är tjejerna som kallar killarna för hora och som sätter reglerna för vad som är okej.

Författarna Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall vänder alltså på begreppen, stereotyperna och allt vi är vana vid, och skapar en bok där allt är som vanligt, fast tvärtom. Det är ett intressant tankeexperiment och jag tror det är viktigt att sådana här böcker kommer ut, för att öppna upp, vidga och ifrågasätta. Frågan är bara, som alltid i sådana här diskussioner, om rätt personer verkligen kommer att läsa boken. Jag tycker att boken var väldigt intressant i teorin och just tematiken var spännande. Jag tror att den skulle passa mycket bra att diskutera i gymnasieklassen eller bokcirkeln. Det skulle också vara intressant att höra vad ungdomar i målgruppen tycker om boken. Personligen tycker jag att den var lite väl seg. Jag fattade poängen tidigt, sedan blev det väldigt mycket upprepning. Boken är skriven av två författare, men det märks inte och det är fascinerande att de lyckats skriva den så sömlöst. Kul att sex fick så stort utrymme och att #metoo kom med på ett hörn, fast med killar i fokus istället för tjejer.

Ett citat jag tar med mig från boken är detta:

Som tjej räcker det att vara bra på en grej. Som kille måste man vara bäst på allt för att ens ha en chans.

Inte som du är utgiven av B Wahlströms och den finns att låna på biblioteket och att köpa på Adlibris eller på Bokus.

En sista vinter

En sista vinterEn sista vinter är Håkan Norebäcks skönlitterära debutroman. Det är en bok om en familj som varit med om en tragedi där ett av barnen dog och hur detta sedan har påverkat hela familjen på olika sätt ända sedan dess. Det är också en roman om skuld, försoning, rasism och identitet. I huvudrollen står Jonny, nyligen utsläppt från fängelset och på väg hem till den döende hemorten för första gången på länge. Hans pappa är sjuk och mamman vill att hela familjen ska samlas och fira jul. Nu ska allt blir bra. Tror hon. Men pappan dör plötsligt och Jonny dras in i sin brors smutsiga affärer för att rädda familjen och familjeföretaget. När han är tillbaka i sitt barndomshem blir också minnesbilderna starkare. Dels av tragedin som han kom att anklagas för, dels av de övergrepp han utsattes för barn. Till slut går det inte längre att fly. Han tar sin tillflykt till det han känner igen. Han faller tillbaka i sitt gamla missbruk. En morgon vaknar han blodig och förvirrad. Vad har han egentligen gjort sig skyldig till?

Den här boken fick jag läsa tack vare Facebook-bokcirkeln Kollektivet. Det är en berättelse om utsatthet, utanförskap, övergrepp och otrygg barndom. Jag läste någonstans att boken berättar de stökiga killarnas historia och det stämmer till stor del. Jonny är en trasig kille som har hamnat fel i livet till stor del på grund av det som hände när han var barn. Det bidrar till ökad förståelse för killar som Jonny, för det finns det ju väldigt många av här i samhället. Tjejer också för den delen. Trots detta har jag svårt att riktigt känna för Jonny. Jag kommer inte honom tillräckligt nära helt enkelt. Den mystiske pojken Ninos inblandning tycker jag inte tillförde så mycket till själva historien. Han är inte heller någon som jag blir riktigt berörd av tyvärr. Det jag tycker är bokens största styrka är skildringen av hemkomsten. Jag, som själv är uppväxt i en liten stad som jag flyttade ifrån redan när jag var 17, känner igen de blandade känslor som en hemkomst är förknippad med. Och då har jag absolut inte på långa vägar samma minnen som Jonny. Små städer är speciella med dess ryktesspridning och de stämplar som man får om man sticker ut. Stämplar som är omöjliga att tvätta bort ens om det gått många år sedan man fått dem.

En sista vinter rekommenderar jag till de som vill läsa en relationsroman, spänningsroman eller ett familjedrama, för boken har alla dessa tre delar. Boken är utgiven av Bokförlaget Forum. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.

Barnens första bok och Mina första rim och ramsor

Häromdagen kom ett guldglänsande paket från En bok för alla. Det innehåll två av deras nyutgivna böcker: Barnens första bok och Mina första rim och ramsor.

Barnens första bok är en klassiker som utkom för första gången redan 1989 och nu efter mer än 1,3 miljoner sålda exemplar fyller boken 30 år. Detta firas med att förlaget ger ut den som utökad utgåva i större format. Den är utökad med massor av fina bilder, roliga texter och spännande, finurliga saker att titta och peka på. Omslaget har exklusiv linnekänsla och titeln är satt med kopparglimmande bokstäver, vilket gör boken perfekt som en lyxig presentbok. Varför inte som present till nyfödda eller som dopgåva?

Boken innehåller sagor, sånger och ramsor, men också massor av bilder. Här samlas både nytt och gammalt. Ro ro barnet och Rida rida ranka varvas med Knacka på och Max potta. Ludde och Mollan finns här liksom förskolan Ärtan. Imse vimse spindel och Krakel Spektakel. Pippi Långstrump, Alfons Åberg och Prinsessan på ärten. Vaggvisor, räkneramsor, julsånger och fingerramsor får ta plats bland de längre berättelserna och sagorna. Här finns texter och bilder att ta del av, välja mellan, skratta åt, rysa inför, fälla en tår över, visa för någon vän, kamrat, kompis eller till och med lära sig utantill om man tycker det är roligt.

Mina första rim och ramsor är en mindre bok i pekboksformat med fokus på just ramsor. De är indelade i fyra avsnitt: skötbordsramsor, fingerramsor, tåramsor och knäramsor och här finns framförallt gamla välkända favoriter som Spring efter vatten, Baka baka liten kaka, En liten ärta och Rida rida ranka, men också några lite nyare eller mer okända ramsor, som Stora klockor låter och Fem små apor hoppade i sängen. Varje ramsa har fått sitt eget uppslag och på varje uppslag finns illustrationer från några av våra mest älskade barnboksillustratörer. Rörelser till ramsorna finns också med, så här är en riktig guldgruva för den som nyss fått barn eller som jobbar med barn och behöver ha alla ramsor samlade. Jag som bibliotekarie kommer att använda denna när vi kommer att ha bebishäng för de minsta barnen på bibblan. Men den är också perfekt för nyblivna föräldrar som behöver friska upp minnet från sin egen barndom. En fin presentbok också.

Böckerna finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris (här och här) eller på Bokus (här och här).

Dödslistan

DödslistanAnna Janssons böcker om Maria Wern firar i år tjugoårsjubileum. Den senaste boken i serien, som nu består av hela 21 titlar, heter Dödslistan. Den handlar om Agnes som är 20 år och som har utsatts för övergrepp ända sedan hon var 12 år gammal. Hon söker sig till en stödgrupp på nätet, Ullsaxen. Gruppen har bildats av en barnmorska som försöker hjälpa våldtäktsdrabbade kvinnor att säkra bevis och ge kvinnorna mod att anmäla till polisen. Men någon som kallar sig för Erinya tar lagen i egna händer…

Den här gången handlar det alltså om ett av mina hjärteämnen, våld mot kvinnor och våldtäkter. Jag har själv varit utsatt och är engagerad i kvinnojouren, därför välkomnar jag att dessa ämnen uppmärksammas. Jag förespråkar dock inte att man tar lagen i egna händer så som Erinya gör i boken, även om jag förstår att det är frustrerande att Sveriges rättssystem inte räcker ända fram vid denna typ av brott. I boken hänvisas till Brottsförebyggande rådets dystra statistik:

Bara en av tio av de som anklagas för våldtäkt – och som anmäls – får stå till svars i en domstol, där de antingen frias eller fälls. 98 procent av dem är män. 6715 anmälningar om våldtäkt gav år 2016 endast 142 fällande domar. Det är ungefär 1 på 50, bara 2 procent av dem som anmäls. Och sedan har vi alla de gånger som ingen anmälan görs.

Så det ämne som Anna Jansson har valt att ta upp i Dödslistan är minst sagt angeläget och ständigt aktuellt. Böckerna om Maria Wern håller en lite ojämn kvalitet tycker jag, men denna bok var en av de bättre. Det är en bra blandning mellan deckargåtan och polisernas privatliv. Det är fina miljöskildringar från Gotland. Boken är lättläst, spännande med högt tempo och ett driv som gör att det är svårt att lägga ifrån sig den. Nackdelen är att det känns som att författaren håller en viss distans till ämnet, kanske för att det skulle ha blivit för tungt annars, men det gör också att jag inte känner mig så berörd som jag kanske annars skulle ha blivit. Självklart kommer jag dock att fortsätta läsa den här serien – hur skulle jag kunna göra annat med tanke på cliffhangern i slutet – och jag ser därför fram emot bok nummer 22.

Dödslistan är utgiven av Norstedts förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.