Gröna fingrar sökes är en roman om utsatthet, vänskap och en trädgårds läkande kraft. Boken följer parallellt Leyla och Agnes. Leyla bor i Stockholm och mamma till sexårige Hugo. Agnes är 79 år och har nyligen diagnostiserats med cancer. Agnes har en vacker koloniträdgård som hon älskar väldigt mycket, men nu när sjukdomen slagit klorna i henne orkar hon inte sköta den som förr. Hennes son föreslår att hon ska hyra ut den och hon sätter ut en annons på Blocket. Leyla råkar samtidigt ut för ännu ett av makens raseriutbrott och bestämmer sig för att det får vara nog. Hon letar efter ett ställe att fly till där hon får vara ifred med Hugo så de båda får läka. Så ser hon Agnes annons och flyttar in i hennes kolonistuga. Det blir en sommar som ingen av kvinnorna kommer att glömma. Det växer fram en stark vänskap mellan Leyla och Agnes. Båda står inför svåra beslut och ett vägskäl i livet. Men de har varandra, Hugo och kolonilotten. Tillsammans får de en alldeles speciell sommar.

Gröna fingrar sökes utspelar sig i den fiktiva småstaden Måneby, men det är Ljusdal som egentligen avses vilket är otroligt kul eftersom jag bor bara några mil därifrån och har jobbat där i flera år. Jag känner alltså väl igen mig i miljöerna och det är alltid lika roligt. Tyvärr känner jag ju också igen mig i ett av bokens stora teman, nämligen att behöva fly efter kvinnomisshandel. Den delen är förstås inte lika rolig, men samtidigt känns det bra att allt fler böcker vågar ta upp detta tema. Det är ju så pass vanligt förekommande, men som utsatt är det så lätt att tänka att man är helt ensam om det och man känner ofta skam för att man tar på sig skulden. Genom att det blir mer synligt i media och i litteraturen så kan skammen minska, man kan få chansen att känna igen sig, få styrkan att själv våga lämna och dessutom kan omgivningen lättare få upp ögonen för det. Det här är dock en feelgood, så temat tar inte över, utan det finns mest där i bakgrunden. Det är nämligen också en mysig, berättelse om småstadsliv, roliga kolonilottsgrannar, starka kvinnor, vänskap över generationer och en härlig sommarkänsla. Dessutom är boken en hyllning till växterna och trädgårdens läkande kraft. Något jag uppskattar är också att det aldrig blir en kärleksroman. Det hade varit så enkelt att falla i fällan att låta Leyla bli kär på nytt och låta boken bli en kärleksfeelgood, men sådana finns det ju redan hur många som helst av. Kul att det här blir något annorlunda. Dock hade jag gärna velat läsa mer om bokens karaktärer. Hur går det egentligen för Agnes och Leyla? I höstas kom del 2 i Måneby-serien ut, En sång för Hedda, men den verkar handla om andra karaktärer i småstaden. Den står oläst hemma i min bokhylla, men oläst lär den inte förbli särskilt länge, för jag fastnade verkligen för Annika Estassys sätt att skriva.

Gröna fingrar sökes är utgiven av Norstedts förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Min kamp och vägen tillbaka är en personligt skriven bok av Tea Gärdlund om det destruktiva förhållande där hon var fast i flera år samt vägen ut ur förhållandet. Redan under högstadiet blev hon tillsammans med en ett år äldre kille som både fysiskt och psykiskt misshandlade henne. Väldigt grov misshandel dessutom, inte minst med tanke på hennes unga ålder. Varken lärare eller föräldrar misstänkte någonting. Under många år levde hon i det tysta tills hon bestämde sig för att skriva ner sina minnen. Dels som terapi för sig själv och dels för att hjälpa andra som befinner sig i liknande situationer. Tea Gärdlund startade också år 2013 Facebookgruppen ”Min kamp och vägen tillbaka” där hon inför tusentals följare beskrev det hon utsatts för.

Boken är förvisso lättläst med korta kapitel och mycket luft på sidorna. Jag läste ut den på en kväll. Men innehållet är svårt att värja sig mot. Ibland blir jag rentav illamående medan jag läser om misshandeln. Och då är jag ändå rätt härdad med tanke på att jag själv varit utsatt och att jag hört liknande berättelser många gånger förut i forum för andra drabbade kvinnor. Boken är en egenutgivning vilket är det stora minuset. Det finns många stavfel och grammatiska fel. Exempelvis har författaren svårt att själva mellan sett och sätt respektive enda och ända. Det blir också en hel del upprepningar i texten. Det hade verkligen behövts en redaktör som kunde arbeta med texten för att man skulle få en bättre läsupplevelse. Det här är dock ingen bok man läser just för den litterära kvaliteten så det går att bortse från bristerna. Det finns ingen uppsjö av böcker som handlar just om kvinnomisshandel och som beskriver detta inifrånperspektiv, så därför är boken ändå väldigt viktig. Dessutom är det en bok som föräldrar och de som jobbar med ungdomar borde läsa, för det är så vanligt att utsatta inte berättar och vänder det inåt så som Tea gjorde. Därför behövs det betydligt mer kunskap om kvinnomisshandel, framförallt den psykiska misshandeln med makt och kontroll som ju är så mycket lättare att dölja för andra, men som är så oerhört tungt att leva med.

Min kamp och vägen tillbaka finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.