Bonniers stora julkalender lucka 13-18

Bonniers stora adventskalender

Jag fortsatte förstås att öppna luckorna i Bonniers stora julkalender även fast jag glömde skriva om dem. De första sex luckorna har jag skrivit om i detta inlägg och luckorna 7-12 i detta inlägg. Här presenterar jag innehållet i lucka 13-18:

  • Missförståndets magiska möjligheter är Emil Jensens hyllade vinterprat i textform. Han är musiker, poet och artist och har medverkat i Sveriges Radios sommarprat och vinterprat. Den här texten sändes som vinterprat 27 december 2016 och handlar om missförståndets möjligheter, mänskliga rättigheter, omänskliga svårigheter och kärlekens svårmodigheter. Jag har inte mycket koll på Emil Jensen och har inte lyssnat på varken hans sommar- eller vinterprat, så det blir intressant att ta del av.
  • Bortbytingen av Selma Lagerlöf. En av Selmas mest kända noveller. Den finns med i antologin Svenska noveller från Almqvist till Stoor. Selma Lagerlöf är annars just nu mest aktuell eftersom Anna-Karin Palm nyligen kommit ut med en gedigen biografi över henne. Novellen har jag läst tidigare och tyckt om. Biografin är jag väldigt sugen på att läsa nästa år.
  • Den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår av Matilda Gustavsson. Troligen den längsta titeln i årets adventskalender. En text skriven av journalisten Matilda Gustavsson som just nu är aktuell med boken Klubben som är en fördjupning av det reportage som publicerades i DN 2017 och handlar om den så kallade kulturprofilen.
  • Även bland dessa luckor finns en pixibok med serier, närmare bestämt Martin Kellemans serie Rocky. Jag är ju inget serie-fan tyvärr, så den här lär nog förbli oläst.
  • Här finns också ett utdrag ur boken Zeinas kök. Zeina Mourtadas bok är fylld av spännande, exotiska maträtter. Jag har länge följt Zeinas matblogg och tycker mycket om både hennes recept och den entusiasm hon förmedlar.
  • Till sist finns en pytteliten bok, Tankar om saker, av Axel Brechensbauer. En grafisk, tänkvärd liten bok om idéer och saker och behov.

Fortfarande en bra variation av genrer och innehåll. Dock mindre intressant innehåll för mig just i dessa luckor, inte minst eftersom jag redan läst åtminstone två av dem. Men kul ändå att öppna en lucka varje dag och få bli överraskad.

Två hjärtans karameller

Två hjärtans karamellerDirekt jag läst ut julfeelgoodboken Dan före dan som jag skrev om igår började jag läsa Två hjärtans karameller, också den en julfeelgood utgiven av Lavender Lit. Den är skriven av Sofia Fritzson och är den första bok jag läser av henne.

Två hjärtans karameller handlar om Ellinor. Hennes pappa har nyligen dött och när systrarna gick igenom sin pappas kvarlåtenskap upptäckte de att pappan investerat i ett litet karamellföretag som ligger på randen till konkurs. De försöker få kontakt med ägaren till företaget, men han vägrar svara på telefon, mejl och sms, så Ellinor åker till den lilla orten Kullaby för att försöka få kontakt med ägaren på det sättet. Hon tror att ägaren är en kufisk gammal gubbe. Men det visar sig vara en ung, ursnygg kille vid namn Micke som driver det lilla karamellföretaget där han tillverkar fudge som han sedan säljer på julmarknader. Attraktionen mellan Ellinor och Micke blir omedelbar och stark. Men Ellinor tvingas kräva att Micke ökar lönsamheten i företaget – eller lägger ner det. Hon kommer med massor av förslag på förändringar. Men Micke vill egentligen inte genomföra några förändringar alls. Plötsligt är det inte bara Mickes företag som står på spel utan även hans hjärta.

Återigen en romantisk julfeelgood alltså. Men jag fastnade mer för boken jag skrev om igår, Dan före dan. Två hjärtans karameller är bra den också. Den är lättläst och lättsmält, men jag fastnade inte riktigt för karaktärerna. Man fick inte veta särskilt mycket om deras bakgrund och vad som format dem till de personer de är nu när vi lär känna dem och då är det svårt att riktigt känna för dem tycker jag. De delar jag tycker var allra bäst var de som handlade om fudgebakningen och småföretagandet, det kunde jag relatera till som själv varit egenföretagare i många år och älskar att baka. Kärleksrelationen var förstås också mysig att läsa om, och sexscenerna känns välskrivna, men det var svårt att riktigt beröras av boken då jag inte kände för karaktärerna.  Det faktum att boken är så kort bidrar också till att varken intrigen eller karaktärsskildringarna riktigt fördjupas. Jag hade också önskat ännu mer julkänsla. Dessutom undrar jag vart sidohistorien med fotografiet tog vägen. Det känns som att alla trådar inte riktigt blev ihopknutna på slutet. Kanske är det meningen att det ska bli en till bok om Ellinor och Micke?

Två hjärtans karameller finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Dan före dan

Dan före danDagen före julafton började jag, passande nog, att läsa Dan före dan av Felicia Welander. Det är en julfeelgood som utspelar sig både i Stockholm och i Hälsingland, närmare bestämt i Järvsö, vilket är extra kul eftersom jag ju bor i Hälsingland och har varit i Järvsö många gånger.

Boken handlar om Sigrid som varit utomlands ett par månader. Nu är hon på väg hem för att överraska sin familj. Hon har sagt till dem att hon ska fira jul utomlands, men i själva verket ser hon fram emot att fira en traditionsenlig jul i stugan i Hälsingland, precis som vanligt. Men det visar sig att hennes familj har gjort upp helt andra planer inför jul. Sigrid riskerar nu att behöva möta sin största rädsla – att bli ensam på julafton. Hon bestämmer sig för att skapa den perfekta julen i stugan i alla fall och att leta efter någon annan att fira jul med. Kanske en internetdejt?

Ja, det visar sig bli svårare än hon trott, både att återskapa barndomens julaftonsminnen och att hitta den rätta att fira jul med. Inget går som Sigrid tänkt sig och hon lyckas till och med nästan bränna ner stugan. Som tur är så blir hon räddad av den hon minst av allt hade väntat sig.

Dan före dan är en mysig feelgood med extremt mycket julkänsla. Sigrid är etnolog och besatt av julen, inte bara för att det är mysigt med jul utan hon är genuint intresserad av jultraditionerna och historien kring dem. Därför är det en hel del utläggningar kring det i boken. Jag har själv läst etnologi och tycker att dessa partier är väldigt intressanta. Som vanligt i feelgoodböcker handlar det rätt mycket om kärlek och då förstås kärlek med förvecklingar och de delarna är rätt förutsägbara, men så är det ju i den här genren och det är ändå mysigt att läsa om Sigrids kärleksbestyr. Boken tar också upp temat vänskap på flera sätt. Dels att vänskap kan vara oväntad och förekomma även över generationsgränserna och dels tar boken upp problematiken med att en barndomsvän väntar barn och därför får andra prioriteringar i livet. Sorg är också ett centralt tema, liksom ensamhet. Jag läste boken i ett svep, men man kan också läsa den som en adventsbok eftersom den tar sin början första december och slutar på julafton. Det enda minuset jag hittar med boken är att den tar slut lite för snabbt. Jag hade gärna velat hänga mer med Sigrid och skulle gärna vilja veta vad som händer med henne efter julafton.

Dan före dan är den första boken jag läser av Felicia Welander, men jag gillar verkligen hennes sätt att skriva. Nu blev jag sugen att läsa första delen i hennes vänskapstrilogi som inleds med Kanske imorgon.

Boken är utgiven av Lavender Lit och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Du och jag mot världen

Du och jag mot världenDu och jag mot världen är en novell skriven av Zulmir Běcévic. Den handlar om flykt, men också om minnen och drömmar. När jag läste den bestämde jag mig direkt för att kryssa punkt nummer 38 i utmaningen Läs en novell IV: Läs en novell där något går sönder. Dels för att faktiskt ett glas går i kras i berättelsen, men dels också för att något annat mer abstrakt faller sönder. Drömmar som går i kras och upplöses. Novellen handlar om en kille som tillsammans med mamman flyr till Sverige. Pappan blir kvar i hemlandet. Pojken väntar på att pappan ska komma efter. Men han kommer ju aldrig. Tron på att han ska komma, och hoppet, är så starkt att han inte ens förstår vad som hänt när doktorer från hemlandet tar DNA-prov för att jämföra med benrester de hittat i en massgrav.

De amerikanska doktorerna i hemlandet som tog din och mammas DNA för undersökning av massgravsben är de största lögnarna av alla. Du vet vem pappa är och du vet hur han ser ut. Och det finns inte tillräckligt med lögner i världen för att övertala dig om att kriget skulle ha förvandlat pappa till enbart ben.

Du och jag mot världen är en gripande, berörande novell med ett lite överraskande slut. Den är skriven i du-form, vilket är lite ovant att läsa, men den är väldigt fint skriven. Den här novellen fungerar minst lika bra för tonåringar som för vuxna. Kanske ger ett stycke igenkänning för tonåringar som själva mår psykiskt dåligt eller har varit på flykt. Den är utgiven av Novellix och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Raskens efterleverska

Trettio år har gått sedan korpral Rask gick bort. Ni kanske kommer ihåg honom, Rasken, från Vilhelm Mobergs roman. Efter hans död tvingades hans hustru Ida flytta från socialtorpet till en liten stuga. Och det är där vi träffar henne i denna lilla novell. Raskens efterleverska. Korpralskan. Nu är hon åldrad och utan den kraft som hon alltid burit, men med stoltheten och envisheten i behåll.

Rasken som var så stolt och stursk – om han varit med här och hört på i dag! Han skulle inte ha tålt och fördragit det tal som hon fått höra: Fattighuset. Han skulle ha svarat den här herren från fattigvården – en kronans korpral som han hade respekt med sig. Om han fått leva, ja, om han fått leva; allt hade varit annorlunda. Men hans liv tröt, medan han ännu var i kraftens dagar: det var så utsett. Och vad skulle hon nu göra, gamla hjälplösa vrak? De ville frakta henne till fattighuset, och hon förmådde inte hindra dem.

Raskens efterleverskaJag tyckte mycket om den här novellen, Raskens efterleverska. Jag tror man kan känna igen sig mycket än idag. De gamla anhöriga som blir till ett ”besvär” eftersom man är orolig för dem och samtidigt inte själv kan ta sig an dem. Ålderdomshemmet som för många är en lättnad, men kanske är det främst de anhöriga som är lättade. Det låter fint med måltider på bestämda tider, skötsel, omvårdnad, värme, trygghet. Men många äldre vill nog vara hemma ända in i det sista om de skulle få välja, istället för att vänja sig vid en ny miljö, nya människor och nya rutiner på ålderns höst. Jag har själv jobbat inom äldreomsorgen, så jag är absolut inte emot det, men jag har förståelse för Ida här i novellen. Jag har också förståelse för hennes son som börjar närma sig sextio år och kanske själv inte är helt kry och stark längre, men som bor närmast av alla Idas barn och därför har mest ansvar för att modern ska ha det bra. Ett tungt ok som ligger på hans axlar. Mest får vi dock Idas perspektiv här i berättelsen och det är också hon som vinner i slutändan, om än kanske inte med det slut som man borde ha förväntat sig.

Raskens efterleverska skrevs från början som en epilog till Raskens, Vilhelm Mobergs genombrott som författare 1927, men lyftes ur av Moberg själv eftersom han tyckte att den gjorde sig bättre som fristående berättelse. Vilhelm Moberg är ju en av våra mest kända svenska författare och det är därför inte oväntat att novellen är mycket välskriven. Den berör mig också som läsare och efter att ha läst denna blir jag nu ännu mer sugen att ta itu med Utvandrar-serien som jag faktiskt ännu inte har läst (mer än något utdrag ur under gymnasiet). Raskens efterleverska är utgiven av förlaget Novellix och den finns att låna på biblioteket eller köpa på Adlibris eller Bokus.

Puck hos tandläkaren

Puck hos tandläkarenNu har det kommit en hel del böcker om den charmiga Puck som går på bio, lär sig cykla, besöker frisören och räknar med sin Kanin. Den nyaste boken om Puck heter Puck hos tandläkaren och det är en rolig, charmig bilderbok som handlar om att gå till tandläkaren för första gången.

Hos tandläkaren finns det en stol som rör sig bakåt tills Puck ligger alldeles platt. Där finns också en lampa som lyser starkt som solen. Tur att Puck tog med sig sina solglasögon. Tandläkaren ska räkna Pucks tänder och se så inga bakterier har gjort hål i någon tand. Det har mamma berättat de gick till tandläkaren. Men trots det blir Pucks mun pyttepytteliten när tandläkaren kommer nära. Pucks mun har helt glömt bort hur man gör när man gapar. Men till slut, när mamma föreslår att Puck och mamma ska försöka gapa tillsammans, går det och då får tandläkaren Kim räkna Pucks tänder. Alla sitter på rätt plats och inga hål finns det. Vilken tur!

Det finns gott om sådana här böcker som hjälper barn förbereda sig inför situationer de inte varit med om tidigare. Det kan vara allt från att sluta med napp och börja med potta till böcker om skilsmässa, sorg och att få nya syskon. Puck hos tandläkaren hör också till den kategorin och sådana böcker behövs. Det är superbra att kunna läsa en sådan här bok tillsammans med sitt barn innan man går till tandläkaren för första gången. Då blir tandläkarbesöket avdramatiserat.

Samtidigt så ska man absolut inte tro att boken är bra bara för den funktionens skull. Tvärtom. Det finns många andra bra saker. Som att Puck är en så otroligt charmig, sprudlande karaktär som man omöjligt kan låta bli att tycka om. När jag har skrivit om de tidigare böckerna om Puck (här, här, här, här och här) har jag bland annat lyft fram att böckerna är så roliga, peppande och inkluderande. Allt det gäller förstås även för denna bok. Puck benämns varken som han eller hon och karaktärerna som syns på bilderna har alla möjliga kroppstyper, hår- och hudfärger.

Puck hos tandläkaren är skriven och illustrerad av Annakarin Garhamn och den finns att låna på biblioteket eller att köpa hos Adlibris eller Bokus.

Idde och Hajen

Idde och HajenIdde och Hajen är en bilderbok som är både skriven och illustrerad av Ellen Ekman som ligger bakom bilderböckerna Hemma hela sommaren, Veckan före barnbidraget och böckerna om bröderna Olle och Bolle. I de tidigare böckerna har hon endast illustrerat, men detta är hennes första bilderbok där hon alltså står både för text och bild.

Boken handlar om Idde som ska få en katt. Hon kan knappt tro att det är sant. Hon ska få en alldeles egen, varm, fluffig katt. Idde är så glad att hon nästan spricker. Väldigt länge sa mamma bara nej, nej, nej, men till slut tröttnade hon på Iddes tjat och äntligen är de på väg till katthemmet. Där bor katter som ingen vill ha. Bara det låter helt knäppt i Iddes öron. Hur kan någon inte vilja ha en katt? Förutom berättelsen får man veta en hel del om katter och vad de behöver. Dessutom får man veta vad ett katthem är och hur det fungerar. Och ta del av några katters livsöde. Som Balthazar som bodde hos en gammal farbror som dog, Sir Mixalot vars ägare blev ihop med en allergisk pojkvän och Gråben som levde som hemlös på en soptipp. Men Idde fastnar för Hajen. Hajen som blev övergiven när hans familj flyttade och han inte fick följa med. Nu får han följa med Idde och mamma hem istället.

Idde och Hajen är en bok om längtan efter ett eget husdjur. Längtan efter en alldeles egen katt och efter kattkärlek. En längtan som så småningom blir besvarad. Boken är både varm och humoristisk med hög igenkänning. Illustrationerna är så charmiga och inkluderande. Det här är en jättecharmig bilderbok, perfekt för alla kattälskare och de som drömmer om ett alldeles eget husdjur. En bok att bli glad av. Idde och Hajen är utgiven av Rabén & Sjögren och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

 

Lussiferda

LussiferdaUnder en vinternatt på 1990-talet åker fyra tonåringar ut till en enslig stuga strax utanför Stockholm för att se ”lussiferda”, det ursprungliga lussetåget som just på lucianatten drar fram över himlen med demoner och häxor i släptåg. Det hörs ett fasligt skrik från himlen och plötsligt är bara två av tonåringarna kvar. Vi får följa en av tjejerna i nutid när hon beger sig tillbaka till stugan och försöker förstå vad hon upplevde.

Lussiferda är en novell som kombinerar fantasy och skräck samtidigt som vi får en återblick rakt in i 90-talets goth-kultur. Det är en novell som inte skriver någon på näsan exakt vad som hände och även slutet är väldigt öppet, så man får använda sin fantasi en hel del. Vad hände egentligen med ungdomarna? Var det en tragisk olycka eller fanns det något övernaturligt med i bilden? Och vad händer nu med de två tonåringar som finns kvar? Jag lämnas med en del obesvarade frågor och jag känner även att jag gärna hade velat läsa mer om de fyra karaktärerna. Både hur det var då och hur det är nu. Novellen är uppbyggd på ett fint sätt med välskrivna karaktärsskildringar och extra dynamik i och med att berättelsen utspelar sig på två olika tidsplan. Det är dessutom en obehaglig stämning i hela texten och ovissheten gör det än mer obehagligt. Så vill man ha en skräckberättelse som utspelar sig i Luciatid bör man definitivt titta närmare på denna novell.

Lussiferda är skriven av Karin Tidbeck och utgiven på förlaget Novellix. Novellen finns att låna på biblioteket eller köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag minns när jag läste…

Dan före julafton och idag är det min tur att öppna luckan i Julkalenderbloggstafetten 2019 som Sofies bokblogg arrangerar. Temat i år är Jag minns när jag läste och det innebär att man kan klicka sig runt hos massor av bokbloggare som delar med sig av sina läsminnen. Hela startfältet hittar du här. Själv tar jag över stafettpinnen från Littermentärt.

Jag minns när jag fick mitt första lånekort. Vi hade inget riktigt skolbibliotek på den lilla byskolan jag gick klass 1-6. Istället fick vi någon gång per termin åka in till stadsbiblioteket. Där fick jag också mitt första lånekort när jag gick i ettan. Jag kunde redan läsa när jag började skolan, men vi hade inte så många böcker hemma, så biblioteket var en guldgruva för mig.

Jag minns inte så mycket av vad jag lånade på lågstadiet. Men mellanstadiets slukarläsning minns jag desto mer. Femböckerna där jag fängslades av barnen som löste brott. Böckerna med röda ryggar från B Wahlströms om Sandra som var veterinärassistent, Sofia som bodde på en kennel, hästtokiga Lotte och så förstås Kittyböckerna.

Hästtjej som jag var så älskade jag förstås att läsa hästböcker. Jag läste allt jag kom över. Utbudet av bra hästböcker var inte så stort när jag växte upp. Mest älskade jag nog serien om Britta och Silver av Lisbet Pahnke. Det kändes som att jag kunde leva mig in i de böckerna bäst. Britta var en helt vanlig tjej, en tjej som vem som helst, och det tilltalades jag av. Pia Hagmars böcker kom långt senare, men hade jag varit barn när hon började skriva hade jag garanterat älskat hennes böcker.

Kamratposten var en viktig tidning för mig. Eller KP som den heter numera. Mitt bibliotek brukade binda in hela årgångar av tidningen och så fick man låna de böckerna. Jag älskade att låna med mig några årgångar KP när familjen åkte till sommarstugan på sommarlovet. I KP fanns så mycket – vardag, skola, familj, kärlek, vänskap, idrott, husdjur, drömmar. I artiklarna kunde jag både känna igen mig och drömma mig bort. Jag läste om barn som startade egna klubbar och så startade jag en egen klubb. Jag läste om barn som skrev egna tidningar och så startade jag en egen tidning. Jag läste om barn som brevväxlade och så letade jag efter egna brevvänner. Jag läste om barn som samlade på frimärken, hästnamn och brevpapper och så startade jag mina egna samlingar. Jag läste om barn som hade egna hundar och kaniner och tävlade i allt från lydnad till kaninhoppning och så tjatade jag till mig ett eget husdjur att tävla med. Tidningarna var en så stor inspirationskälla för mig. På den tiden fanns ju inte internet och jag växte som sagt upp i en liten, liten by.

Under senare delen av mellanstadiet fick jag upp ögonen för serien om tvillingarna Elisabeth och Jessica på Sweet Valley High och de kom jag verkligen att sluka. Jag önskade mig de nya böckerna i serien så snart de kom ut och hade ett stort antal böcker efter ett tag. Jag läste dem om och om igen. Önskade att jag hade haft lika många vänner, en enhörningsklubb och var skribent i skoltidningen. Mest identifierade jag mig med Elisabeth, men jag önskade många gånger att jag var mer lik Jessica.

Kanske är de böcker jag läste under mellanstadietiden inga mästerverk ur en litteraturkritisk synvinkel. Men de fick mig att fastna för läsningen och de fick mig att längta efter att få fly till böckernas värld, en upplevelse som jag bär med mig än idag i vuxen ålder. Idag jobbar jag dessutom som bibliotekarie och lektör, samtidigt som läsningen och bokbloggandet är mitt största intresse, så man kan verkligen säga att barndomens läsning har påverkat mig starkt. Jag är så tacksam för alla mina läsupplevelser både som barn och vuxen. Jag förstår verkligen talesättet att böcker kan förändra ens liv. Jag tror inte jag varit densamma om jag inte hade haft böckerna och läsningen att söka tröst ur, få inspiration av, fly till, känna igen mig i, lära mig saker av, och komma till världar jag troligen aldrig hade besökt annars.

Imorgon är det julafton och då kommer en sammanfattning av Julkalenderbloggstafetten 2019Sofies bokblogg, så missa inte att klicka in där någon gång under julfirandet.

Det som känns

Det som känns : mindfulness för barnDet som känns är en bilderbok inspirerad av mindfulness och yoga. Boken gör det möjligt för barn att upptäcka känslorna som rör sig runt i kroppen och reflektera över hur det känns när det exempelvis bultar, pirrar och kittlar. Eller när känslorna behöver pysa ut som tårar, gäspar, skratt eller sång. Om man läser boken för en barngrupp kan man tillsammans känna det som känns, vilket kan vara väldigt spännande. Men man kan också läsa boken tillsammans med bara ett eller ett par barn och då få möjlighet att diskutera olika känslor.

Bokens text uppmanar barnet att svara på olika frågor, som vad det finns för slags jobbiga känslor och vad man kan göra när det känns jobbigt, hur kärlek känns och om det går att se vad någon annan känner. Texten uppmanar också till interaktivitet, som att knacka för att få fram ett leende, titta in i någon annans ögon medan man räknar till tio, låtsas att ens kropp är en form som ska fyllas med magisk smet och slappna av som en trasdocka. Illustrationerna är färgsprakande (fast i milda, inte skrikiga färger) och fyllda med fantasi, magi och detaljer. Kul att boken är inkluderande och exempelvis skildrar karaktärer med olika hudfärger.

Jag tror att en sådan här bok kan kräva lite övning. Det kanske inte funkar för en barngrupp att lyssna på hela och utföra samtliga övningar första gången de får höra boken, men efter att ha hört den några gånger tror jag att de kan ta till sig innehållet och få möjlighet att upptäcka känslor och komma i närmare kontakt med sig själva. Och jag tror att det är viktigt att det finns sådana här böcker. Tänkvärda böcker som hjälper barnen att komma i balans och harmoni. Det finns fler böcker i samma serie också ifall man vill variera läsningen lite. Det står att boken vänder sig till barn mellan 3-6 år, men jag tycker att den funkar bättre för de allra äldsta förskolebarnen samt lågstadiebarnen.

Det som känns är skriven av Anna Bjärkvik, illustrerad av Caroline Midbeck och utgiven av Ehrin Publishing. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa hos Adlibris eller Bokus.