Vad gör en pandemi med människor? Bärarna utspelar sig i en värld där en smitta har härjat i många decennier, en smitta som tvingat män och kvinnor att leva åtskilda. Kvinnorna styr, och samhällets redan skrala resurser delas systerligt, eller används i jakten på ett botemedel. Men ordningen har börjat ifrågasättas.

Nikki lever med Simone. De har egentligen aldrig pratat om att bli föräldrar. Men så vill Simone absolut bära ett barn. Det visar sig bli både svårare och farligare än Nikki kunnat ana. Nikki upptäcker saker – om Simone, om sig själv och om det samhälle hon lever i – som kastar henne ut i något hon aldrig hade kunnat föreställa sig.

Bärarna är skriven av Jessica Schiefauer och det är en annorlunda, men intressant bok. Den är aktuell eftersom den utspelar sig i en värld som gått igenom en pandemi, en smitta. Den smittan var så våldsam att den gjorde så att män och kvinnor nu tvingas leva åtskilda. Männen, dvs spridarna, skys som pesten, medan vi här mestadels får ta del av kvinnornas, dvs bärarnas perspektiv. Men huvudpersonen Nikki får vara med om något som gör att hon ifrågasätter den rådande ordningen. Är spridarna verkligen så farliga?

Det är en tankeväckande och intressant berättelse som utspelar sig i en värld som i vissa hänseenden liknar vår värld och i andra delar är väldigt olik vår värld. Jag tycker att jag inte riktigt får tillräckligt mycket kunskap om det samhälle karaktärerna lever i för att riktigt förstå vad som händer på det politiska och samhällsmässeliga planet. Men det är kanske inte ens poängen, eller ens intressant. Till största del är det en karaktärsberättelse där vi får följa Nikki och hennes utveckling, såväl inre som yttre. Kanske beror det för min del på att jag inte är van att läsa framtidsdystopier eller science fiction, det är inte de genrer som jag vanligtvis läser.

Jessica Schiefauer är flerfaldigt prisbelönad för sina böcker, hon är bland annat känd för När hundarna kommer och Pojkarna, båda ungdomsböcker som fått Augustpriset. Nu skriver hon sin första vuxenroman, men jag tycker att den lika gärna kan läsas av ungdomar. Jag tycker inte att hennes språk är lika magiskt i Bärarna som i ungdomsromanerna, berättelsen inte heller lika engagerande och man kommer inte karaktärerna lika nära. Men som sagt, en intressant, tänkvärd bok som jag tror skulle passa ypperligt som bokcirkelbok, för tänk så roligt att få diskutera den med andra läsare.