Denna månad har temat i Barn- och ungdomsboksutmaningen varit En bok av författare/illustratör som är nominerad till ALMA 2018. ALMA är Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne för er som inte har koll på det. Såhär står det om priset på deras hemsida:

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne är instiftat av Sveriges regering 2002 och är världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Prissumman är fem miljoner svenska kronor.  Det är ett internationellt pris som delas ut varje år till en eller flera mottagare, oavsett språk eller nationalitet.

Författare, illustratörer, berättare eller läsfrämjande arbete kan belönas. Hela konstnärskap belönas, inte enskilda verk. Endast nu levande personer kan få priset.

Verken ska hålla högsta konstnärliga kvalitet och präglas av den humanistiska anda som förknippas med Astrid Lindgren.

Syftet med priset är att stärka och öka intresset för barn- och ungdomslitteratur i världen. Basen för arbetet är Barnkonventionen och barns rätt till kultur.

Pristagare utses av en jury som tar emot nomineringar från utsedda instanser i hela världen. Juryn har rätt att föreslå egna kandidater. Priset kan inte sökas.

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne administreras av Statens kulturråd. Prisets engelska beteckning är Astrid Lindgren Memorial Award och kan förkortas ALMA.

Listan på författare och illustratörer som nomineras är varje år väldigt lång och de nominerade kommer från massor av olika länder världen runt. Att studera nomineringslistan är därför ett mycket bra sätt att få internationella boktips på. Här kan ni läsa nomineringslistan för 2018.

      

Denna månad har jag läst tre böcker av Ulf Nilsson, där hans illustratörer är nominerade till ALMA 2018: Adjö, herr Muffin som handlar om ett älskat marsvins bort gång och som också är en bok om död, sorg och tröst för barn; Alla döda små djur som handlar om några kompisar som bestämmer sig för att starta en begravningsfirma för att begrava alla döda små djur som de hittar lite varstans, en varm skildring av just begravningar som passar både stora och små; och så När vi var ensamma i världen som handlar om en sexåring som tror att hans pappa inte kommer och hämtar honom på dagis så han bestämmer sig för att traska hem själv, han fick för sig att mamma och pappa var döda så han tog med sig lillebror och lovade ta hand om honom, han byggde ett hus åt dem, försökte fixa något att äta åt dem och till och med en teve, men så roligt är det inte att vara ensam i världen, så det är tur att pappa och mamma kommer hem så småningom. Alla dessa tre böcker är alltså skrivna av Ulf Nilsson, den första är illustrerad av Anna-Clara Tidholm och de två sista av Eva Eriksson. Det som Ulf Nilsson gör så bra är att han skriver om svåra, tunga ämnen på ett barns nivå och att böckerna håller långt upp i åldrarna. Illustratörerna är också väldigt bra på att skapa bilder som förstärker det orden säger. Både Anna-Clara Tidholm och Eva Eriksson är nominerade till ALMA 2018.

Ilon Wikland är en annan illustratör som är nominerad till ALMA 2018. Hon är förstås mest känd för sina illustrationer till Astrid Lindgrens böcker, men hon har också gjort väldigt mycket annat. Jag fastnade för Sotis där Ilon Wikland både har skrivit och illustrerat och som också är en sann berättelse. Boken handlar om en flicka som förlorar sin älkskade katt och om katten Sotis som därmed får ett nytt hem. Det handlar om liv och död, oändlig sorg, men också lycklig glädje. En enkel bok med lite lättläst text, men med ett väldigt stort innehåll. Den här boken kommer jag att tipsa om på bokprat framöver. Det är en bilderbok, men den håller också långt upp i åldrarna.

Gro Dahle är en norsk författare som jag hållit ögonen på ett tag. Hon väjer inte för jobbiga ämnen och har skildrat allt från incest och porr till krig och psykisk ohälsa i bilderboksform. Det här är kanske inga böcker man sätter sig och läser för vilka barn som helst, när som helst, men det finns tillfällen när de behövs och hon gör det väldigt bra. Kriget handlar om Inga som bor i ett tryggt land, men en dag kommer kriget till henne. Det är inte den sortens krig som Inga har sett om i TV och i tidningen, utan en annan sorts krig, mellan mamma och pappa. Pappa blir kär i en annan, han flyttar, det blir bråk om vart barnen ska bo, det landar till slut i varannan vecka, men mamma är ledsen och hoppas att pappa ska komma tillbaka, Inga tvingas bli stor och duktig och ta hand om mer än hon borde, till slut orkar hon inte längre, kriget har flyttat in i henne nu, men då vaknar faktiskt mamma och pappa och så småningom blir det fred. En otroligt stark skildring av en skilsmässa, som tyvärr säkert alltför ofta väljs bort på grund av att man nog tror att boken handlar om något helt annat. Obs att boken vänder sig till barn i åldern 9-12 år, ingen bok att läsa för de yngsta alltså, trots bilderboksformatet.

Sist, men inte minst så har jag också läst en bok av en helt ny bekantskap för mig, nämligen Vill ha fisk av Áslaug Jónsdóttir. Det är en bilderbok för de yngsta barnen av en isländsk författare/illustratör. Boken handlar om Hildur som vet precis vad hon vill. Mamma tror att hon vet vad Hildur vill. Pappa tror att mamma vet vad Hildur vill. Men ändå måste Hildur säga, ropa, hojta, tjuta, skrika och vråla det hon vill, nämligen ”vill ha fisk”. Boken bygger på upprepningar, något som små barn gillar. Dessutom handlar den om ett till synes trotsigt, men egentligen bara bestämt barn, som är bra på att formulera sig, men där föräldrarna inte alls förstår henne. En rolig bokidé som lockar till många skratt. Dessutom är det kul att läsa en bok från ett land där man sällan läser böcker ifrån, framförallt barnböcker.

Och allra allra sist kan jag ju berätta att nu i dagarna så fick vi faktiskt veta vem det var som fick ALMA-priset 2018, för det är klart nu, det blev Jacqueline Woodson som tilldelades Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2018. En helt okänd författare för mig. Men såhär står det om henne på Alma-prisets hemsida: