Kulturkollo listar sitt kulturella 2015 och uppmanar oss andra att göra samma sak. Här kommer min lista:

Årets mest oväntade: Kvinnan på tåget av Paula Hawkins. Jag hade inte tänkt läsa den eftersom den var så hypad och jag hade läst så mycket om den att det nästan kändes som att jag hade läst den redan, men till slut läste jag, och gillade!
Årets klassiker: Till en skoluppgift har jag kämpat mig igenom Rousseaus Emilé och jag kommer då inte att läsa om den, om jag inte absolut måste. Just nu läser jag Unga kvinnor av Lovisa Alcott. Mycket bättre, även om jag inte på långa vägar har läst ut den ännu.
Årets knock out: När hundarna kommer av Jessica Schieffauer tog mig med storm. Jag sträckläste boken under en av mina vistelser på skolan i Borås och sedan deltog jag i Kulturkollos bokcirkel om boken, och där väcktes också min önskan att få delta i en bokcirkel på mer regelbunden basis.
Årets kvinnokamp: Bära leggins i januari som handlar om sexuella övergrepp. Den fick mig inte bara berörd, utan också grymt irriterad och förbannad på vårt rättssystem och hur tjejer behandlas av rättssystemet och myndigheterna efter att ha blivit utsatt för en sådan här händelse.
Årets gråtfest: Jag gråter sällan till böcker, men ungdomsboken Tusen bitar saknas av Katja Timgren gav mig tårar i ögonen på slutet.
Årets gapflabb: Jag kommer inte på något faktiskt. Jag läser sällan roliga böcker eller ser på roliga filmer. Det borde jag ändra på faktiskt. Några tips?
Årets historiska: Jag har lyssnat på Att föda ett barn av Kristina Sandberg. Den utspelar sig i Örnsköldsvik i slutet av 1930-talet, i samma stad och under samma tid som min egen farmor fick sitt första barn, min pappa. Jag har lyssnat på alla de 14 cd-skivorna och älskat dem, dels för att det är en välskriven bok, dels för att Maj och hennes liv fascinerar mig och dels för att jag genom boken fått chansen att ”uppleva” en del av min egen historia och den stad där ena delen av min släkt kommer ifrån.
Årets obehagligaste: När min närmaste väns mamma dog i cancer. Det är en sjukdom som berövat många liv, men jag har ännu inte behövt vara direkt drabbad. Även döden har varit en generation bort för min del än så länge. Men hennes dödsfall, oväntade dödsfall dessutom, endast två månader efter diagnos, berörde mig mycket. Hon var för ung, för frisk, hade för mycket kvar att ge. Även om jag inte alls kände henne egentligen, så berörde hennes dödsfall mig mycket.
Årets dystopi: Det har inte blivit några sådana i år faktiskt, jag har känt mig mättad på den genren. Dessutom har det känts som att den riktiga världen har gett många sådana tankar, så det har liksom varit tillräckligt.
Årets grafiska: Jag har inte läst den ännu, men bläddrat igenom den, och det verkar som att Neil Gaimans och Chris Riddells Den sovande och sländan är en riktig fullträff.
Årets nya bekantskap: Författaren Anna Karolina som debuterade med Stöld av babian och som sedan kom ut med bok nummer två som heter Står dig ingen åter. Jag håller just nu på att läsa tvåan, och det är en riktig sträckläsarbok, precis som debutboken. Jag tokgillar sättet hon skriver på!
Årets utmaning: Att kombinera studier, jobb, eget företag, blogg, barn och familj samtidigt som vi haft en långdragen vårdnadstvist och allvarliga hot från mitt ex att fightas mot.
Årets tegelsten: Jag har inte läst särskilt många långa böcker i år. Jag känner inte att jag har tid för det med familj, skola och jobb, så här får jag helt enkelt nämna en av mina kursböcker, Looking for information, vilket är en (i och för sig inte så tungläst) bok på engelska om information och som jag hade svårt att bli klar med.
Årets ögonöppnare: Här måste jag också nämna Tusen bitar saknas av Katja Timgren. Det är en ungdomsbok som handlar om kärlek mellan två unga personer. Men man får aldrig veta könet på huvudpersonen, så egentligen vet man inte om det är heterosexuell kärlek eller homosexuell kärlek, och faktum är ju att det inte alls spelar någon roll. Att bli kär och att bli vuxen har ju ingenting med ett speciellt kön att göra.
Årets återseende: Jag har fått hem de första delarna i Det lilla huset på Prärien med otroligt fint omslag. Längtar efter att få läsa om dem och även att få introducera dem till min dotter.
Årets aldrig mer: Mellan vinter och himmel handlar om en ung kille som ska bo och om de som står honom nära. Det är inte alls någon dålig bok, men jag har så svårt att läsa om barn och ungdomar som ska dö, och som dessutom vet om det.
Årets huvudperson: Amanda Paller i Anna Karolinas deckarserie. En annorlunda huvudperson än de vi vanligen brukar läsa om i deckarserier, dels så är hon ung, snygg, sexig och smart, dels så har hon valt polisyrket av en speciell anledning och hon har också en intressant plan med sin karriär, och dels så är hon som huvudperson väldigt bra skildrad, hon har både starka och svaga sidor.
Årets bifigur: Här måste jag säga flera stycken, nämligen bifigurerna i När hundarna kommer som är intressanta allihopa tycker jag. Det är ett så genialiskt grepp att låta gärningsmannens familj stå som huvudpersoner i boken, istället för offret/offrets familj eller gärningsmannen själv.
Årets filmupplevelse: Hunger Games fastnade både jag och min man för.
Årets kulturella höjdpunkt: I somras var jag ute och gick väldigt mycket och då lyssnade jag på många sommarprat. Har inte haft tillfälle till det på några år nu på grund av småbarn, flytt m.m. Men jag gillar verkligen möjligheten att få lyssna en timme på personer man kanske inte skulle ha lyssnat till annars, få ta del av deras erfarenheter, berättelser, livsöden. Nu har jag laddat med många podcasts som jag tycker verkar intressanta, och jag hoppas få samma upplevelser med dem nu under vinterpromenaderna.
Årets magplask: Jag är den som ska komma av Johanna Nilsson. Hon har varit min favoritförfattare sedan hon släppte sin första ungdomsbok i mitten av 1990-talet och jag har tyckt om alla hennes böcker, fram tills jag läste Jag är den som ska komma. Den fastnade jag inte alls för.
Årets kan-inte-släppa-den: Mina planer för 2016. Jag har många mål och planer för nästa år, både när det gäller jobbet, bloggen och privatlivet. Jag har haft ett tufft och intensivt 2015 och trots att det är svårt att släppa taget om allt som varit så ser jag fram emot ett nytt år, nya möjligheter och nya mål.
Årets skämskudde: Jag skäms, eller rättare sagt har dåligt samvete för att jag har så många olästa böcker och så många oskrivna recensioner. Jag vill verkligen, men tiden har inte räckt till. Tyvärr. Likaså har jag så många planer för bloggen som jag har fått skjuta på, trots att jag så gärna har velat ta tag i att förverkliga dem.
Årets lyckopiller: Det som har gett mig glädje och energi i år har dels varit mina barn och dels mitt jobb och mina studier. Äntligen har jag hittat rätt!
Årets debut: Jag debuterade som student i år! Sedan tidigare har jag en civilekonomexamen och en fil kand i litteraturvetenskap, och sedan examen har jag drivit eget företag som frilansjournalist. Men i år bestämde jag mig för att fullfölja min barndomsdröm och börja utbilda mig till bibliotekarie, ett yrke som passar mig som hand i handsken och jag trivs jättebra på utbildningen. Jag har också fått chans att timvikariera på två olika bibliotek och där trivs jag också superbra. Jag är stolt över mig själv som strax fixat det första året på utbildningen med högsta betyg i alla delkurser, samtidigt som jag haft allt annat att kämpa med på hemmaplan.
Årets kyss: Min och min makes första kyss som nygifta. Vi gifte oss nämligen i juli 2015 och det var utan överdrift en av årets absolut bästa dagar
Årets citat: Jag samlar inte på citat, men jag skrev av några från När hundarna kommer, inför bokcirkeln.
Årets skandal: Att jag inte kom iväg på Bokmässan i år heller, och inte heller Crimetime Gotland. Hade så gärna velat åka dit.
Årets förlag: Hoi förlag har gett ut många intressanta titlar. Jag har också fastnat för Vilja förlag, dels för att de ger ut väldigt bra lättlästa böcker och dels för att de har ett så fantastiskt fint namn – min dotter heter nämligen Vilja 🙂
Årets pristagare: Jag är superdålig på att följa med när det gäller bokpriser, och andra priser med för den delen, och jag brukar sällan veta vilka pristagarna är, men i år fick ju Jessica Scieffauer Augustpriset och det var hon välförtjänt av.
Årets överskattade: Jag är en obotlig tidsoptimist och i år har jag definitivt överskattat min tid, vilket har lett till att jag ofta har känt mig alldeles för stressad. Det är så mycket jag vill göra, men jag har så lite tid, och det har lett till frustration. Nästa år vill jag dels satsa på att öka min energi och dels på att använda min tid bättre.
Årets underskattade: Lycke av Michaela Bley är en bra deckardebut som jag tycker borde ha fått mer uppmärksamhet och även Ensamfjäril av Gabriella Ullberg Westin som dessutom utspelar sig här i Hudiksvall!
Årets serie: Det är två serier som jag följt länge och som har avslutats i år. Dels Carin Gerhardsens serie om Hammarbypolisen, där Falleri Fallera Falleralla blev den åttonde och avslutande boken i serien, och dels Liza Marklunds serie om Annika Bengtzon, där Järnblod blev den elfte och avslutande delen.
Årets scen: Ingen aning.
Årets konstupplevelse: När jag bodde i Umeå besökte jag Bildmuseet och Konsthögskolans utställningar ibland. Men sedan jag flyttade till Hälsingland har jag inte sett en enda utställning. Konstupplevelserna har helt enkelt lyst med sin frånvaro.
Årets TV-serie: Bron! Åh vad jag älskade den. Har aldrig sett den, men hoppas nu på att jag ska få tag på de tidigare säsongerna av serien.
Årets titel: Du föll och jag för dig är en titel jag gillar. 
Årets låt: Jag lyssnar typ aldrig på musik, utom ibland på bilradion när mina ljudböcker tagit slut och då har jag inte koll på vad låtarna heter ändå. Men här skriver jag en låt som vi hörde på radion hos mina föräldrar i julhelgen: Guld och gröna skogar med Hasse Andersson. Min mamma kommenterade att den där låten går hem hos de flesta, såväl barn som äldre och det är faktiskt sant, vilken hit han skapat där. Mina barn gillar den, likväl som deras mormor, otroligt egentligen hur den funkar över generationerna.