Saga måste tillbringa sommarlovet hos sin farfar som hon knappt träffat. Mamma måste jobba i Norge i flera veckor för att få ordning på ekonomin. Sagas farfar är en butter, originell författare som inte alls verkar tycka om barn, åtminstone inte henne. Dessutom bor han i Svartbäcken, ett utdöende samhälle där ingen frivilligt stannar. Inte nog med det, det visar sig också att i Svartbäcken finns det en kuslig hemlighet gömd, det är nämligen en död pojke som går igen, och så finns ju det gamla sanatoriet i Svartbäcken, en plats som Sagas farfar säger åt henne att hålla sig långt ifrån… Självklart vill Saga försöka lösa gåtan och tillsammans med sin nya kompis Teo ger de sig in i det öde sanatoriet.

Barnen på Svartbäckens sanatorium är en mysrysare i samma anda som Ingelin Angerborn och Katarina Genars böcker. Jag blev dock inte lika indragen i denna berättelse som jag brukar bli i deras böcker. Jag vet inte riktigt vad jag fastnade på, om det var det faktum att själva ramberättelsen med Sagas farfar kändes för osannolik. Vem lämnar sitt barn i flera veckor hos en man som man knappt träffat? Kanske handlar det också om att jag har svårt att få grepp om karaktärerna, framförallt Teo, men också Saga. Samtidigt gillar jag verkligen platsen där boken utspelar sig, den historiska kopplingen och de realistiska inslagen. Omslaget är också jättefint och förmedlar precis rätt stämning. Boken är lagom läskig och jag tror att många bokslukare i mellanåldern skulle kasta sig över den. Det här är ju precis vad många barn efterfrågar, mysrysare, och alla de rätta elementen finns med. Bra sommarläsning!

Barnen på Svartbäckens sanatorium är skriven av Janina Kastevik och utgiven av Hippo bokförlag. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.