Bestraffaren är Pia Kasks debutroman och tillika den första boken om Hannah Fors. Hon är en förmögen kvinna som frilansar som konsult till polisen när det handlar om att utreda mord och andra grova brott (civilutredare). Under bokens gång visar det sig att hon har ett eget mörkt förflutet och hemligheter som hon till varje pris måste dölja. Det gör också att hon har svårt att komma någon nära. På samma sätt har vi läsare svårt att komma henne nära, även om vi förstås får veta mer än hennes omgivning. Den polis som hon mest har kontakt med är kriminalinspektör Henrietta Rollins. Även hon är speciell – hon röker och dricker för mycket och kör inte alltid enligt regelverket. Vi får inte veta så mycket, men jag anar att även hon sitter på en rad hemligheter i sitt privatliv.

Boken utspelar sig i den fiktiva staden Wästholm. Vid inledningen skakas staden av morden på två tonåringar, mord som från början verkar vara slumpmässiga, men snart dyker försvinner ytterligare en flicka och det visar sig att det finns en koppling mellan offren som går långt bak i tiden. Men kan verkligen mördaren vara någon som väntat i hela tjugo år för att ta ut sin hämnd?

Jag har lite svårt att veta vad jag ska skriva, och tycka, om den här boken. Jag har fått bok nummer två i serien, Älskaren, som recensionsexemplar och ville därför läsa den här första boken först eftersom jag gillar att läsa böcker i ordning. Hade det inte varit för att jag kommer att läsa Älskaren så hade jag nog lagt undan och slutat läsa Bestraffaren. Jag kom inte riktigt in i boken förrän i slutet. Jag tror det till stor del beror på att jag inte fastnade för någon av huvudpersonerna, en följd av att jag inte kom dem nära. Det kan också bero på att det var många inblandade och själva mordgåtan hade en ganska långsökt förklaring. Detta är dock en debutbok och även om det finns vissa brister så finns det också en hel del som är positivt.

Karaktärerna är, trots att jag inte kom dem nära, fascinerande. Framförallt Hannah bär på en intressant historia som jag gärna läser mer om i nästa bok. Jag gillar också det faktum att boken handlar om en civilutredare. Jag tror inte polisen i Sverige använder sig av civilutredare riktigt på det här sättet, så det kanske inte är riktigt trovärdigt, men det är ett nytt och intressant grepp när boken kretsar kring någon som har stor insyn i utredningsarbetet men ändå inte är polis. Jag gillar också miljöskildringarna. Wästholm skulle kunna vara vilken mindre stad som helst i Sverige där befolkningstakten minskar i samma takt som arbetstillfällena. Dessutom gillar jag att boken besitter ganska mycket humor och då inte dråplig humor som i många mysdeckare, utan en mer svart humor som berikar berättelsen och skapar en säregen berättarstil som känns nytänkande i deckarträsket. Kapitlen är korta, språket rappt och från mitten av boken skruvas även tempot upp, vilket gör att boken blir snabbläst. Sammanfattningsvis alltså en underhållande deckare som ger mersmak och det ska bli spännande att läsa Älskaren.

Bestraffaren är utgiven av Hoi förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.