Bomullsängeln är den första boken i en serie där Susanna Alakoski skriver om kvinnors liv, arbete och längtan i Finland och Sverige under hela nittonhundratalet. En berättelse om vardag, världspolitik, vänskap, kärlek, krig och fred.

Boken handlar om Hilda, vars mamma fått stirrsjukan och pappa är någonstans i Amerika. Men hon är ändå inte ensam. Hon har Sanna-täti som tar hand om allt och hon har katten Kisuli. Men när Hilda vuxit till sig hamnar hon i olycka. Då får hon lämna gården Sorola och tryggheten där bland mostrar, mostermän och hennes älskade Sanna-Täti. Istället får hon ge sig ut och tjäna piga. Hon får byka, sätta potatis, räfsa hö, koka lut och allt annat som faller på pigornas lott. Där blir hon kvar tills hon lär känna Helli som lockar med sig Hilda till Vasa, till den orangefärgade bomullsfabriken med pipa högre än Trefaldighetskyrkan. Här ska de arbeta. Här ska de bo och leva. Här ska de bli bomullsänglar.

Bomullsängeln är en stark bok, en bok med ett säreget språk. Karaktärerna är fascinerande, men än mer spännande är det att läsa om finska kvinnors vardagsliv i början av nittonhundratalet och om Finlands historia, något som jag i alla fall inte läst om tidigare. Ambitionen är att skriva om fyra generationer kvinnor och samtidigt skildra hur samhället utvecklas. Tanken är att det ska bli fyra böcker totalt i serien. När jag läser går mina tankar förstås till Mina drömmars stad och de andra böckerna i Fogelströms serie. Dock är det här ett tydligt kvinnligt perspektiv, vilket känns nytt och välkommet.

Hilda är en karaktär som är inspirerad av Alakoskis egen mormor och kanske är det därför hon skriver så engagerat, levande och brinnande om Hildas öde. Alakoskis mormor arbetade nämligen i femtio år på bomullsfabriken i Vasa i Finland. Susanna hörde mormoderns hosta som kom sig av astman hon ådragit sig på fabriksgolvet. Men hon fick aldrig höra berättelserna. Mormodern höll tyst om sitt långa arbetsliv och Susanna själv var för ung för att ställa frågor medan mormor levde. Från de fragment hon trots allt fått ta del av har hon nu skapat en roman som handlar om sin mormors och de andra textilarbetarnas historia.

Boken tar upp så många intressanta ämnen, som kvinnors utsatthet, bildning, klasskamp, politik, fattigdom, fackföreningsrörelsens framväxt, förhållandet mellan Sverige och Finland, att leva och försöka ha en vardag i skuggan av ett krig, men också slit, kärlek, kamratskap, moderskap, gemenskap, tillhörighet, graviditeter, förlossningar, lust, längtan och drömmar. Det är svårt att inte dra paralleller till hur samhället ser ut idag och hur kvinnor har det idag. På vissa sätt har kvinnorna fått det bättre, men på andra sätt har vi det fortfarande lika kämpigt. Kvinnornas löner släpar fortfarande efter. Många kvinnor har fortfarande svårt att kombinera arbete och föräldraskap. Ensamstående mödrar har det ofta tuffast. Kvinnodominerande yrken som äldreomsorgen och hemtjänsten har fortfarande till stor del dåliga arbetsvillkor. Förlossningsvården är ett område inom sjukvården som känns bortglömt. Ja, exemplen kan göras många och det är egentligen utanför denna recension.

Det jag gillar allra mest med Bomullsängeln är de delar som handlar om arbetar- och kvinnohistoria. Den här boken kommer att bli en klassiker inom arbetarlitteraturen, var så säker. Personligen tycker jag att boken är lite för lång. Jag förstår att Alakoski behöver utrymmet för att skildra allt hon vill få med, men ibland blir det lite för ambitiöst just därför och då tappar boken stundvis drivet. Jag kommer dock fortsätta läsa serien, det är ett otroligt spännande projekt Alakoski gett sig in i och jag vill verkligen fortsätta läsa om kvinnlig arbetarhistoria och vardagsliv i nittonhundratalets Finland och Sverige.

Bomullsängeln är utgiven av Natur & Kultur. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.