Så var den här, den sista boken i serien om barnmorskan Cecilia Lund. Eller åtminstone troligen den sista, för man vet aldrig vad författare hittar på, som Katarina Janouch själv skriver i sitt efterord. När boken skrevs hade nyligen Stockholm skakats av ett terrordåd. Samma händelse har också skett i Budbärarinnan. Terrordådet har berört Cecilia på djupet. Nio personer dog i attentatet och flera av terroristerna befinner sig fortfarande på fri fot. Cecilia skriver en ilsken krönika om politikers ansvarslöshet, vilket leder till att hon kommer på kant med både etablissemanget och sin egen familj. Hur mycket får man egentligen säga högt – och är det alltid bra att hålla tyst för att vårda sitt varumärke och inte mista sin sociala ställning? Vi får också följa den 16-åriga invandrarkvinnan Leyla som är hårt påpassad av sina bröder och den övriga släkten. Hennes heder måste bevaras till varje pris. Leyla är bortlovad till en äldre släkting och ska giftas bort till sommaren. Men Leyla vägrar acceptera den tvingande normen. Hon har blivit förälskad i en svensk pojke och bryter i smyg mot alla regler familjer tvingar henne att leva efter. I och med detta utsätter hon sig för stora risker, så pass allvarliga att hennes liv är i fara. Oväntat korsas Cecilias och Leylas vägar samtidigt som ett nytt vansinnesdåd planeras i Stockholm.
Efter denna elfte bok om Cecilia Lund börjar jag känna mig mättad. Jag gillade verkligen böckerna till en början. Det har varit så spännande att följa Cecilias vardag som fembarnsmamma och barnmorska. Att hon hamnat i märkliga och stundvis farliga situationer och även klarat upp en hel del brott har varit en extra krydda som egentligen inte alltid har behövts. Ju fler böcker som skrivits om Cecilia Lund, desto mer osannolikt känns det att just hon hamnar i alla dessa situationer och den realistiska kärna som jag tyckt så mycket om med boken har samtidigt skalats bort till förmån mot något annat som jag inte gillar lika mycket. I just denna bok känns det dessutom som att författaren vill tillskriva Cecilia Lund sina egna åsikter om samhället och använder huvudpersonen för att föra fram åsikterna. Det känns inte bra. Det är något som skaver när jag läser den här boken och jag känner att nu räcker det, så jag tycker faktiskt att det är bra att Cecilia Lund och jag går skilda vägar nu. Det är kul att aktuella samhällsfrågor belyses i böckerna, men här blir det för mycket. Och det blir på bekostnad av allt som varit så bra med böckerna – skildringen av Cecilia Lunds liv och relationer. Jag hade önskat ett värdigare slut på denna långa och härliga serie.