Kajsa Kavat är den andra av Astrid Lindgrens sago- och novellsamlingar. Den utgavs ursprungligen 1950 och innehöll då elva berättelser. I de senare upplagorna har dock en av dem, Under körsbärsträdet, uteslutits, förmodligen för att den har ansetts kunna späda på fördomarna om romer. I de senare upplagorna, som den jag läst, finns det alltså totalt tio sagor: Kajsa Kavat, Småländsk tjurfäktare, Gull-Pian, Lite om Sammelagust, Nånting levande åt Lame-Kal, Hoppa högst, Stora syster och lille bror, Pelle flyttar till Komfusenbo, Märit och Godnatt, herr luffare! Boken är illustrerad av Ingrid Vang Nyman.

Det är inte lika lätt att hitta ett gemensamt tema för berättelserna i denna bok. Men en gemensam nämnare som jag ser är att barnen som har huvudrollen i sagorna alla är starka och kloka, vilket gör att de löser situationer de hamnar i eller räddar någon annan. I första berättelsen möter vi Kajsa Kavat, den lilla flickan som bor hos mormor som brukar sälja polkagrisar på torget. Strax före jul halkade mormor på köksgolvet och kunde inte sälja polkagrisar eller göra julfint i huset. Då tar Kajsa Kavat tag i det och fixar allting utan knot. I Småländsk tjurfäktare är det en liten pojke som lyckas ta fast en förrymd, elak tjur som alla andra, även de vuxna, är rädd för. Gull-Pian handlar om Eva vars mamma ligger på sjukhus och under tiden bor hon hos sin moster som gör stor skillnad på henne och hennes kusin och tvingar henne att jobba hela tiden precis som Askungen. Men Gull-Pian står upp för sig själv och trotsar en vacker dag sin kusin och sina mostrar. I Lite om Sammelagust berättar Astrid Lindgren om sin egen pappa, som önskade sig kaniner så innerligt att han själv tjänade ihop pengar till dem och gick en hel mil för att köpa dem. Nånting levande åt Lame-kal handlar om två systrar vars katt ska få kattungar. De bestämmer sig för att ge en av dem till sin granne som uppmuntran eftersom han är lam i benen och sängliggande trots att han bara är sexton år gammal. Hoppa högst handlar om två barn som hela tiden tävlar mot varandra i det ena pojkstrecket efter det andra tills dess att de båda bryter varsitt ben och hamnar på sjukhuset. Först då kan de äntligen bli vänner. I Stora syster och lille bror försöker den goda storasystern att berätta en saga för sin lillebror som rakt inte vill lyssna. Pelle känner sig orättvist behandlad av sina föräldrar i Pelle flyttar till Komfusenbo och bestämmer sig för att flytta hemifrån. Märit var en god liten prinsessa som dog redan åtta år gammal. Eller, egentligen var hon kanske bara en vanlig liten flicka, men hon dog för att hon räddade livet på ett annat barn trots att ingen egentligen brydde sig om henne när hon var i livet. Sista berättelsen, Godnatt, herr luffare handlar om tre barn som är ensamma hemma och råkar släppa in en luffare fastän deras mamma sa att de absolut inte fick göra det.

Ja, som ni ser så finns det kanske ett tema här ändå. Godhjärtade barn som ser andra, framförallt dem som har det sämre, och som bestämmer sig för att hjälpa dem så gott de kan. Ett annat tema som kan skönjas är det tydliga barnperspektivet. Jag tycker att som helhet är denna sagosamling sämre än den föregående som jag skrev om igår, Nils Karlsson-Pyssling. Men några guldkorn finns det, som Gull-Pian, Lite om Sammelagust och Nånting levande åt Lame-kal. Till skillnad från sagorna i Nils Karlsson-Pyssling är sagorna i Kajsa Kavat betydligt mer realistiska och i stort sett helt utan övernaturliga inslag. Flera av berättelserna i denna sagosamling är kända och har även getts ut som bilderböcker och blivit filmatiserade.

Kajsa Kavat finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

I Madicken och Junibackens Pims fortsätter berättelserna om Madicken och Lisabet. Precis som i första boken om Madicken är även detta en kapitelbok där varje kapitel är en avslutad berättelse. Ett bra format för målgruppen (6-9 år) tycker jag, eftersom man då kan läsa en hel, avslutad berättelse per lässtund, så man slipper hålla reda på vad som hände förra gången man läste och var i berättelsen man var.

Vi får till exempel läsa om när Madicken och Lisabet ska gå och titta på brasan vid valborg. Madicken vill ha sina alldeles nya sandaler, men mamma säger ifrån eftersom de kan bli förstörda vid elden. Men Madicken tar sandalerna i alla fall och gissa vad som händer… Vi får också läsa om när Abbe fick flyga, vilket var väldans märkvärdigt på den tiden. När Alva fick gå på bal. När Madicken fick löss i håret för första gången. Om när hon blev vän med Mia, tjejen hon tidigare hamnade i slagsmål med. Och dessutom får Madicken och Lisabet ett litet småsyskon!

Jag kommer ihåg de flesta av berättelserna från när jag var barn och jag gillade dem nog också då, men nu tror jag att jag uppskattar dem ännu mer. Inte minst nu när jag läst flera biografier om Astrid Lindgren och ser hur mycket av berättelserna som troligen kommer från Astrid Lindgrens eget liv och hennes egna erfarenheter. Dessutom är ju Madicken en så fin och godhjärtad tjej, även om det blir mycket bus och hyss. Men hon gör aldrig något dumt med flit, det bara blir så. Berättelserna om Madicken och Lisabet är så varma och charmiga. Dessutom är ju Astrid Lindgren en så härlig författare. Hennes språk och sättet hon skriver på. När jag läser hör jag hennes röst i huvudet. Som här:

De leker med Sasso ett slag också och de går och luktar på syrenerna som just har börjat slå ut. Sen ställer de fram mjölk åt igelkotten som kommer om kvällarna, och när de är färdiga med allt det där, är det redan läggdags. Men Lisabet har nånting som ska göras först. Det talar hon om för Madicken.

”Nu går jag in i garderoben och stänger dörren och säjer pisspotta, innan jag lägger mej. Fem gånger ska jag säja det. Men tala inte om det för mamma.”

”Jo, du är just fin”, säjer Madicken. ”Fast sen ska du be din aftonbön, det vet du!”

”Nä, pilutta dej, för det gjorde jag i söndags”, säjer Lisabet. ”Sju gånger! Och då räcker det för hela veckan.”

Madicken och Junibackens Pims finns bland annat hos Adlibris och Bokus.

Nils Karlsson-Pyssling är namnet på den första av de novellsamlingar eller sagosamlingar som Astrid Lindgren skrivit. Den kom första gången ut 1949. I boken finns totalt nio berättelser: Nils Karlsson-Pyssling, I Skymningslandet, Peter och Petra, Lustig-Gök, Mirabell, En natt i maj, Prinsessan som inte ville leka, Allrakäraste syster och Ingen rövare finns i skogen. Boken är illustrerad av Eva Billow.

Berättelserna är olika sinsemellan men det finns ett tydligt gemensamt tema, nämligen vänskap. Ofta skildrar sagorna ensamma och/eller sjuka barn som får vänner och många gånger kommer dessa vänner från olika fantasivärldar. Vi möter Bertil som är ensam hemma om dagarna när hans föräldrar jobbar och som lär känna pysslingen Nils som bor under hans säng. Göran som är sängliggande och har haft ont i sitt ben i ett helt år får följa med Herr Lingonkvast till Skymningslandet. Gunnar som plötsligt får två nya klasskompisar, Peter och Petra som tillhör småfolket. Syskonen Gunnar och Gunilla som legat sjuka i fyra veckor och får en ny klocka av sin pappa, ett gökur där göken blir levande och blir deras vän. Britta-Kajsa som bor med sina föräldrar i en liten stuga som ligger så ensligt till och som hett önskar sig en docka och som av ett under får ett dockfrö av en förbipasserare. Lena som får en näsduk av en tant på sin sexårsdag, en näsduk som kommer väl till pass när hon träffar en älva som behöver en ny klänning till den stora älvbalen. Prinsessan Lise-Lotta som hade alla leksaker man kunde tänka sig, men som ändå inte ville leka, i alla fall inte förrän hon för första gången fick en vän i hennes egen ålder. Barbro som i sin hemlighet har en tvillingsyster som hon upplever magiska äventyr med. Och så till sist Peter som leker med sitt träsvärd och sin knallpulverpistol och tjoar ”ingen rövare finns i skogen” ända tills hans docka får liv och visar att det visst finns rövare och att de är ute efter hennes halsband.

Som ni ser är det ofta övernaturliga drag i dessa sagor och vänskapen sker oftast i barnens egen fantasi. Det är gripande berättelser som rymmer mycket, allt från sorg till humor och ofta också äventyr och spänning. De flesta av berättelserna har blivit klassiker. Flera av sagorna är filmatiserade och några har getts ut som bilderböcker. År 1950 belönades Astrid Lindgren med Nils Holgersson-plaketten för denna sagosamling.

Jag gillar de flesta sagor i den här boken. Jag gillar att det är fristående, ganska olika berättelser men med ett gemensamt tema. Det gör att de passar för en väldigt bred målgrupp och att alla kan hitta sin favorit. Många av sagorna griper tag i mig, inte minst Allrakäraste syster. Mina favoriter är I Skymningslandet, Nils Karlsson-Pyssling, Peter och Petra och Allrakäraste syster.

Nils Karlsson-Pyssling finns bland annat att köpa hos Adlibris och hos Bokus.

Jag fortsätter min läsning av Astrid Lindgrens verk. Denna gång har turen kommit till Madicken.

Madicken är nästan sju år och bor i ett stort rött hus tillsammans med sin mamma, pappa och lillasyster Lisabet. De har också en svart pudel som heter Sasso, en kattunge som heter Gosan och så har de Alva, jungfrun.

Madicken heter egentligen Margareta, men när hon var liten kallade hon sig själv för Madicken och det kallas hon fortfarande. När hon behöver förmanas däremot får hon heta Margareta och det innebär att hon ganska ofta får heta Margareta, för Madicken får rätt så ofta små infall och gör saker utan att tänka sig för…

Det här är en kapitelbok som består av en samling korta berättelser som var och en handlar om en händelse Madicken är med om. Varje kapitel är alltså en avslutad berättelse och därför passar boken bra att läsa som kvällsläsning eller som högläsningsbok i skolan. Det blir rätt lagom med ett kapitel per högläsningsstund.

Boken utspelar sig under första världskriget men Madicken och hennes familj har det ganska gott ställt ändå. Såväl Madicken som hennes föräldrar är dock godhjärtade och vill gärna hjälpa dem som har det sämre ställt än dem själva. Madicken är busig och kavat. Hon klättrar och gör bus, Samtidigt har hon ett gott hjärta och gör inte saker för att vara dum utan för att det råkar bli så. Hon är som barn är mest, alltså. Även om hon kanske inte var så som flickor var på den tiden boken skrevs. Det är lätt att tycka om Madicken och lätt att känna igen sig i hennes tänk och beteende. Troligen är det också det som gör att boken känns aktuell än idag, även om det finns typiska tidsmarkörer som relaterar till en svunnen tid. Jag tror dock att dagens barn kan tycka lika mycket om Madickens och Lisabets upptåg som tidigare generationer.

Astrid Lindgren använde sig av mycket från sin egen barndom och uppväxt när hon skrev sina böcker. Hennes bästa kompis kallades just för Madicken och det är hon som har fått sätta namn på denna karaktär. Men Madickens egenskaper och inte minst hennes klätterlust kommer från Astrid Lindgren själv. Många av de upptåg Madicken är med om har Astrid Lindgren själv upplevt eller fått berättat för sig av personer i hennes närhet. Madickens pappa jobbar på tidning i Vimmerby precis som Astrid Lindgren själv gjorde som ung. Och Madicken bor i Vimmerby, staden som låg nära Näs där Lindgren växte upp.

Madicken finns att köpa bland annat på Bokus och Adlibris. Fortsättningen heter Madicken och Junibackens Pims. Det finns också några bilderböcker om Madicken och så filmer förstås.

Om natten är en bok som handlar om allt som händer medan du sover. Trots det lilla formatet är det en kapitelbok med fyra kapitel: Den mystiska natten, De som är vakna när du sover, Vad som händer i sömnen och Drömmar. Det första kapitlet handlar om själva natten, varför blir det natt egentligen och varför blir det mörkt? Hur funkar det med skuggor och varför ska man egentligen akta sig för mörkret? Nästa kapitel handlar om varför man sover om natten och om de som är vakna och jobbar om nätterna. Här kan vi också ta del av hur djuren gör. Vilka sover om natten och vilka är vakna. Det tredje kapitlet fokuserar på sömnen. Vad händer i kroppen, vad händer om vi inte sover, och vad har vi egentligen för ljud för oss medan vi sover? Till sist handlar det om drömmar av olika slag, från sanndrömmar till mardrömmar.

Det här är en intressant bok om allt som händer på natten. Perfekt för alla vetgiriga ungar, men också för alla som är mörkrädda så de får veta vad mörkret egentligen är och att det inte är så läskigt egentligen. Om natten är skriven av Embla Sue Panova och de färgstarka illustrationerna med många fina detaljer har Lina Sandquist gjort. Boken är utgiven av Idus förlag och kommer i nyutgåva i höst till både Adlibris och Bokus.