Jenny går i tvåan och älskar att läsa. Allra mest älskar hon att läsa om hajar. Hon gillar också att vara ensam. När Jennys mamma jobbar sent får Jenny vara hos Amina som bor i samma hus. Tillsammans brukar de rita och de kan faktiskt sitta tysta tillsammans och läsa och rita i flera timmar. Det går också bra. Men i skolan är det svårare, för där kräver magistern att man ska vara pratsam och framåt.
Jennys lärare vill nämligen att alla barn ska vara bläckfiskar som räcker upp alla sina åtta armar på en gång. Han gillar barn som syns, tar plats och som PRATAR HÖGT. Han förstår inte att det finns hajar också. Hajar är tysta, de säger ingenting. De har inga händer som de kan räcka upp. De simmar runt och gör vad de vill utan att någon bråkar med dem. De vill vara ensamma. Precis så är Jenny. Hennes mamma säger åt henne att hon inte ska vara blyg, men det är inte blyg hon är, hon är ju en haj. En haj som är tyst och arg och som helst vill sitta ensam och läsa på rasten.
Jenny gillar sin ensamhet, den är självvald. Men Jennys morfar däremot njuter inte av sin ensamhet. Han saknar mormor och huset där de bodde tillsammans innan hon dog har därför blivit ett mormor-museum. Allt han gör är att bläddra i gamla fotoalbum och prata om mormor. Jenny tar på sig uppgiften att försöka få honom att gå vidare. Kanske kan hon och Amina hitta på något för att hjälpa morfar? Dessutom möter Jenny en riktig haj på ett akvarium dit klassen gör en utflykt och kanske kan hajen hjälpa folk att förstå att man faktiskt inte måste vara en bläckfisk och prata högt för att klara sig i livet.
Haj-Jenny är en underbar bok för alla introverta, tysta barn där ute. En härlig igenkänningsupplevelse för de som inte tycker sig passa in i normen och som inte vill fogas in i en mall. Jag hade själv älskat den här boken när jag var 7-8-9 år, för jag kände mig väldigt mycket som Jenny. Men jag tror också att den här boken är en bra ögonöppnare för alla barn och lärare, inte bara för hajarna alltså utan också för bläckfiskarna. Det behöver synliggöras att det finns olika typer av människor och alla har bra egenskaper som behövs i ett samhälle. Jag tror boken kan bidra till att skapa en förståelse. Dessutom finns det ju en fin bihistoria om morfadern. Och så är boken rolig! Jag gillar haj-temat och boken känns genomtänkt eftersom både omslaget och illustrationerna inne i boken alla går i milda blå toner. Det här är Lisa Lundmarks debutbok och jag gillar hennes språk och fingertoppskänsla. Det ska bli spännande att följa hennes författarskap efter denna debut. Och jag hoppas verkligen att boken når ut, att alla lärare, pedagoger och föräldrar runt om i landet får vetskap om boken och läser den högt för sina klasser och barn.
Haj-Jenny är skriven av Lisa Lundmark, illustrerad av Charlotte Ramel och utgiven av Natur & Kultur. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Nu är det äntligen jul är en samling sagor, sånger, lekar och pyssel från Rabén & Sjögren. Allt har förstås jultema och hela boken är vackert illustrerad med fina bilder som ger precis rätt julstämning. Här finns till exempel välkända sånger som Tre pepparkaksgubbar, Tomtarnas julnatt och Sockerbagaren, julberättelser om populära karaktärer som spöket Laban, Kajsa Kavat och Babar blandat med mindre kända berättelser, som exempelvis Tomten är vaken och Snickar Andersson och jultomten. Det är en bra blandning och jag gillar också hur illustrationerna samspelar så bra trots att det är en stor mängd illustratörer och verken är skapade från 1954 och ända fram till 2016. Jag kan dock tycka att det är lite väl lite lekar och pyssel, bara två uppslag vardera. På omslaget får man ju intrycket av att det är lika stora delar sagor, sånger, lekar och pyssel, men så är ju inte alls fallet, långt ifrån. Bortsett från det så är Nu är det äntligen jul en fin julsamling att mysa till innan julen. Den vänder sig till barn i förskoleåldern, 3-6 år, men jag kan rekommendera den även till lågstadiebarnen. Bra syskonbok eftersom den räcker över många åldrar.
Gunilla Bergström är idag främst känd för Alfonsböckerna. Men den bok som hon slog igenom med var faktiskt en bok om en tjej som heter Mia. Om henne berättas det i Mias pappa flyttar. Mia är sju år och går i första klass. När boken inleds är Mia ledsen för hennes mamma och pappa bråkar med varandra, mest på kvällarna när de tror att hon inte hör. Därefter får vi följa Mias vardag genom hennes föräldrars skilsmässa och hela första året efter skilsmässan, genom pappahelger, saknad och nya familjekonstellationer.
Det har kommit tre böcker om Vilma och Loppan tidigare, men nu finns det en samlingsvolym där alla tre är samlade i en enda bok. Den heter Modigt med Vilma och Loppan – samlingsvolym och de titlar som ingår är just Modigt med Vilma och Loppan, men också Tillsammans med Vilma och Loppan och Kärlek med Vilma och Loppan.
Häxan i korvkiosken är en annorlunda barnbok. Den ingår i en serie som heter Läs-lek-lär och är skriven av Mats Wänblad och illustrerad av Mats Molid. Boken handlar om Hans och Greta som genar genom skogen på väg hem. Där blir de inlurade i en korvkiosk av häxan Sibylla. Men det som häxan vill åt är inte välsmakande barn, utan istället vill hon åt deras mobiler, eller rättare sagt kalkylatorn på deras mobil. Hon behöver nämligen räkna ut hur mycket det ska vara av varje ingrediens i ett potatismosrecept. Det är en spännande och rolig berättelse som har en mattegåta som slutkläm. Boken har en bra nivå för nybörjarläsarna, både när det gäller språket och när det gäller mattegåtan. Det är ett kul grepp att matte är det som för berättelsen vidare och jag gillar tänket bakom. Bra idé att visa på att man faktiskt har användning av matte även i vardagen, och smart också att visa hur två ämnen kan samverka på detta sätt, vilket de ju faktiskt ofta gör i vardagen. Hoppas det kommer fler böcker i den här serien! Längst fram i boken finns en text till den vuxne läsaren med tips om hur man kan läsa boken tillsammans med sitt barn. Jag tänker att den kan funka lika bra i hemmet som i skolan, även om det kanske inte är någon högläsningsbok utan snarare en bok som man kan läsa i en mindre grupp tillsammans med ett fåtal elever.
Gosedjuret är den senaste i raden av lättlästa och läskiga böcker som är utgivna av Bonnier Carlsen under devisen Läs på egen risk. Boken är skriven av Petrus Dahlin som ju är känd för att skriva rysare för barn och den här är inget undantag. Gosedjuret handlar om Gabriel som får höra av en jämnårig kille att det är fånigt och barnsligt att leka med gosedjur. Han gör sönder sina gosedjur och slänger ner dem i sopnedkastet. Endast coola kaninen får vara kvar. Men sedan börjar läskiga saker hända honom. Han tror att han bara har otur, men faktum är att gosedjuren nog har ett finger med i spelet. Det blir läskigare och läskigare och det till och med slutar läskigt, med en kvardröjande kall kår på ryggen. Författaren spelar lite på känslan att man inte riktigt vet vad som är på riktigt och inte. Riktigt bra skrivet, även för mig som är vuxen. Jag förstår varför det står Läs på egen risk, man bör nog inte vara alltför räddhågad för att klara av dessa böcker. I serien finns också två tidigare utgivna, nämligen Dataspelet och Varuhuset, också de skrivna av Petrus Dahlin, och de håller lika hög kvalitet och läskiga nivå även de. Rekommenderas varmt till nybörjarläsare som verkligen vill bli skrämda. Eller som högläsningsbok. Det kan finnas behov av förklaring, det är inte helt säkert att de yngre barnen i målgruppen drar rätt slutsatser om vad som händer, så det skadar inte med en vuxen i närheten under läsningen.
Liv och Lo är systrar. Tvillingar till och med. Och de är också detektiver. Tillsammans har de löst två fall tidigare, i Liv & Lo – Fallet med den sista chokladbollen och Liv & Lo – Fallet med den mystiska damen. Nu är de tillbaka med ett nytt mysterium: Liv & Lo och fallet med de försvunna föräldrarna.