Selma, Tora och Kitty

Selma, Tora och KittySelma, Tora och Kitty är fortsättningen på Selma och pappa som jag skrev om igår.  Den här boken utspelar sig på mormor och morfars ö under sommarlovet. Selma är glad över att pappa är frisk från sin cancer, även om han fortfarande är väldigt trött. Hon är också väldigt glad över sin lekstuga som hon leker i varje dag. Däremot är hon inte nöjd över att mamma måste åka tillbaka till stan för en två veckors lång jobbresa. Vad ska nu Selma göra hela dagarna? Men faktum är att mamma knappt hinner åka iväg så hittar Selma en ny kompis, Tora. Selma och Tora leker hela dagarna. Selma hinner knappt sakna mamma. Tora har massor av djur, till och med kattungar!

Men plötsligt är något förändrat. Selma förstår ingenting. Tora vill inte leka mer. En dag ser Selma henne i affären med två andra kompisar. Selma blir ledsen och känner sig ensammast i världen. Men som tur är hittar Selma Kitty. En kattunge som visserligen tillhör någon annan. Men Selma bestämmer sig ändå för att ta med sig Kitty hem och gömma henne på ett perfekt ställe. Men ingenting blir som hon har tänkt sig…

Selma, Tora och Kitty är en fristående fortsättning på den föregående boken i serien. Man behöver inte läsa båda eller läsa dem i ordning, utan de fungerar bra även på egen hand. Selma är fortfarande en sjuåring som funderar mycket och som har mycket tankar och funderingar som hon delar med sig av. Jag tycker så mycket om Selma, hon känns så genuin och äkta, författaren har verkligen fångat en sjuåring på pricken. Mina mellanbarn är sju och åtta just nu och jag känner igen deras tankegångar så mycket i Selma. Den här boken är inte lika tung och mörk som boken som handlar om Selmas pappas sjukdom. Däremot finns det med mycket känslor och funderingar som barn i lågstadieåldern kan ha, framförallt när det gäller vänskap, tillhörighet och gemenskap, men också mycket annat. Kärleken till djur är ett annat tema som säkert många barn kommer att identifiera sig med.

Boken är skriven av Katja Tydén och illustrerat i svartvitt av Ingrid Flygare. Boken är tunn, men innehåller ganska mycket text så den passar bra som högläsningsbok för lågstadiet alternativt läsa själv-bok för den relativt vane läsaren. Nu ser jag fram emot fler böcker om Selma, hon har verkligen blivit en favorit hos mig efter att ha läst dessa två första böcker om henne.

Selma, Tora och Kitty är utgiven av B Wahlströms och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Selma och pappa

Selma och pappaSelma och pappa är en hjärtknipande bok som jag inte kunde låta bli att få tårar i ögonen av att läsa. Den handlar om Selma som är sju år och egentligen har ett ganska idylliskt liv. Hon går i ettan, har en bästis som heter Fia, en lillebror som heter Fred och snart ska Selma få en lekstuga som hon så länge har önskat sig. Den ska ligga i en skogsdunge invid vattnet ute på mormor och morfars ö där Selma brukar vara om somrarna och den ska heta Tallkottens café. Selma har ritat flera ritningar som visar hur lekstugan ska se ut när den blir klar.

Men det finns något som skaver också. Selmas pappa är inte frisk. Han har cancer och tar mediciner som gör att han tappar håret och alltid är jättetrött. Ibland orkar han hämta Selma på fritids och Fred på förskolan. Då hämtar han tidigt och så köper de glass fastän det bara är onsdag. Men ibland så orkar han bara ligga i sängen i mörkret och tycker att Selma och Fred låter alldeles för mycket. Mamma förvandlades till en drake när pappa blev sjuk. Selma hatar den där drakmamman som skriker och stressar.

Selma och pappa är en rätt tunn kapitelbok på 93 sidor, men den innehåller så mycket känslor och tunga ämnen. För barn som själva lever i familjer där någon är sjuk kommer boken att skänka såväl igenkänning som tröst. Andra barn som känner någon som är sjuk kommer att få en ökad förståelse. Som när Selma helt plötsligt börjar gråta mitt på lektionen. Inte alls konstigt, men kanske skrämmande för andra barn om de inte förstår varför. Men det är inte alls bara barn som har erfarenhet av svårt sjuka människor som har behållning av boken. Den innehåller så mycket mer också. Vi får följa Selma under en höst, en vinter och en vår, ända fram till skolavslutningen. Selma har samma tankar som vilken sjuåring som helst när det handlar om att våga prata inför klassen, sova över hemma hos en kompis för första gången, en pinsam förälder, en jobbig lillebror, vem man ska vara med när bästa kompisen är sjuk, våndan över att få en vikarie och mycket annat. I allt detta finns också stor igenkänning som alla barn kan känna igen sig i och bli berörda av.

Boken är skriven av Katja Tydén. Den innehåller fina, svartvita illustrationer av Ingrid Flygare. Boken kan läsas själv av äldre lågstadiebarn, men det är rätt mycket text och med tanke på att huvudpersonen är sju år så tycker jag att den passar bättre som högläsningsbok åt de barn som är ungefär i samma ålder. Det finns ytterligare en bok i serien om Selma: Selma, Tora och Kitty.

Selma och pappa är utgiven av B Wahlströms. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Pippi Långstrump

Pippi Långstrump   Pippi Långstrump går ombord   Pippi Långstrump i Söderhavet

Jag har läst Pippi Långstrump-böckerna igen nu som vuxen. Kul att läsa originalberättelserna som kapitelböcker efter att jag genom åren även har tagit del av Pippi genom filmer och bilderböcker. Det är ju riktiga klassiker, roliga, spännande och helt normbrytande. Jag är glad att böckerna ges ut om och om igen så nya generationer barn får lära känna världens starkaste flicka med de morotsröda flätorna.

Pippi Långstrump är den första kapitelboken av tre om den starka, snälla, roliga och smarta flickan som bor i Villa Villekulla med sin häst Lilla Gubben och sin apa Herr Nilsson. I denna första bok om Pippi får vi bland annat följa med när hon flyttar in i Villa Villekulla, när Pippi, Tommy och Annika är sakletare, när Pippi leker kull med poliser, börjar skolan, går på cirkus och kafferep samt när hon får besök av tjuvar. Denna bok utkom redan 1945, så i år är det alltså 75 år sedan första boken om Pippi gavs ut.

Pippi Långstrump går ombord är bok nummer två om Pippi. Den utkom  ursprungligen 1946. I den boken går Pippi i affärder med Tommy och Annika och köper medusin. Hon skriver brev till sig själv och så går hon i skolan, men bara lite grann. Bara så pass att hon får följa med på skolutflykten till Vidunderskogen som Tommy och Annika ska iväg på. Pippi går också på marknad med Tommy och Annika och där fångar hon en förrymd tiger. De leker Robinson och lider skeppsbrott och så får Pippi ett oväntat besök till Villa Villekulla. Hennes pappa Efraim Långstrump som är kung på Kurrekurreduttön kommer för att hämta henne så hon kan bli kurrekurreduttprinsessa. Men när Pippi är i farten blir förstås ingenting som någon har planerat…

Pippi Långstrump i Söderhavet är den tredje och sista kapitelboken om Pippi. Den utkom första gången 1948. I den boken hittar Pippi en spunk. Hon ordnar frågesport på sitt eget lilla vis och äter krumelurpiller. Dessutom får hon brev från sin pappa, Kung Efraim Långstrump, som skriver att han och hans skepp Hoppetossa kommer för att hämta Pippi till Kurrekurreduttön där han är konung. En vacker morgon löpte Hoppetossa in i hamnen och ombord gick Pippi. Men också Tommy och Annika som fick följa med till Kurrekurredottön eftersom de varit sjuka en lång tid och behövde få miljöombyte. Det dröjde inte lång tid förrän de blivit friska, brunbrända och piggögda och klängde runt i Hoppetossas master precis som Pippi. Väl på ön väntar ännu mer äventyr bland koraller, grottor, djungel, vattenfall, hajar och banditer. Men så småningom börjar barnen längta hem till Villa Villerkulla, Tommy och Annikas föräldrar och till julafton med julgran, julklappar och julmat.

Jag har läst de utgåvor som ingår i Astrid Lindgrens samlingsbibliotek, en vacker utgåva som gavs ut för några år sedan med tygrygg och författarens autograf på omslaget. Men eftersom det i år är 75 år sedan första boken om Pippi gavs ut för första gången kommer hennes förlag Rabén & Sjögren nu i april att ge ut böckerna om Pippi på nytt i en ny fin utgåva med fyrfärgsillustrationer av Ingrid Vang Nyman.

Böckerna finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris (här, här och här) samt på Bokus (här, här och här).

Hilda och gymnastikdräkten

Hilda och gymnastikdräkten är den tredje boken om Hilda av Christina Lindström. De tidigare böckerna heter Hilda och hamsterstölden och Hilda och årets kalas.

Hilda och gymnastikdräkten

I denna bok har Hildas ena bästis Bella börjat med gymnastik och tycker att det är jätteroligt. Hilda och andra bästisen Henning vill också vara med. De följer med till en träning, men där upptäcker Hilda något hemskt: alla de andra barnen har superfina gymnastikdräkter på sig. Hilda känner sig dum som bara har shorts och en vanlig tröja på sig. När Hilda kommer hem frågar hon mamma om hon också kan få en gymnastikdräkt, men mamma säger att det är för dyrt. Pappa kommer snart på besök från Norge så Hilda sätter sitt hopp till honom – kanske kan han köpa en dräkt åt henne. Snart är det dessutom uppvisning och då bara måste hon ha en dräkt.

Vi får följa Hildas längtan efter en gymnastikdräkt, vilket förstås också är en önskan om att få vara med och passa in. Det handlar också om att leva i en familj som inte alltid har råd med det lilla extra, liksom att leva med skilda föräldrar. Det är alltså flera angelägna och viktiga ämnen som tas upp i boken, men samtidigt blir det inte pedagogiskt och förnumstigt. Tvärtom så har boken ett starkt driv och det finns gott om humor, träffsäkerhet och igenkänning. En mysig bok att läsa själv för den som kommit igång med läsningen, eller kanske ännu hellre som högläsningsbok för lågstadiebarnen. Boken har inkännande illustrationer i svartvitt av Annika Lundholm Moberg.

Hilda och gymnastikdräkten är utgiven av B Wahlströms. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Kom då, Harry

Ella och Alex 2 - Kom då HarryFörra året kom kapitelboken Tänderna sitter fast, som är den första delen i den nya serien om Ella och Alex, två charmiga sexåringar. Nu är bok nummer två om Ella och Alex här. Den heter Kom då, Harry.

Ella har länge längtat efter att få en hund, men pappa säger att det inte går. Vilken tur att Alex känner en tant som har en hund som de kan få låna. Barnen går på en mysig hundpromenad med taxen Harry, men det går inte riktigt som de tänkt sig. När de ska gå hem är hunden Harry plötsligt så trött och inte alls som han brukar vara. Vad har hänt? Han är som en helt annan hund! Det är väl Harry de har tagit med sig hem igen?

Ja, det visar sig att hundpromenaden slutar på ett helt annat sätt än barnen kunde tro. Kom då, Harry är en mysig, charmig, lättläst berättelse om vänskap och hundar för nybörjarläsaren. Vardagsdramatik med hög igenkänningsfaktor för lågstadiebarnen. Att läsa själv eller tillsammans. Boken har kort, enkel, stor text med mycket luft kring, vilket gör det enkelt att läsa själv för den som precis knäckt läskoden. Varje uppslag har stora, färgglada illustrationer där texten är insprängd, vilket gör det än mer lockande att läsa vidare. Illustrationerna är levande, sprudlande, fyllda med humor och detaljer att titta på. Jag ser fram emot fler böcker i denna serie.

Kom då. Harry är både skriven och illustrerad av Stina Jonsson. Den är utgiven av Hegas förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Skolvaktmästare Tores detektivbyrå

Den försvunna mustaschen  Den försvunna guldfisken  Den försvunna mikrofonen   Den försvunna fotbollen

Christina Olséni och Micke Hansen som tidigare gjort sig kända för sina humoristiska deckare för vuxna har nu också skrivit en deckarserie för barn. Den heter Skolvaktmästare Tores detektivbyrå och hittills har det kommit fyra böcker i serien: Den försvunna mustaschen, Den försvunna guldfisken, Den försvunna mikrofonen och Den försvunna fotbollen (den sistnämnda kommer i början av maj).

I Den försvunna mustaschen tror vaktmästare Tore E. Händig att rektorns stora, buskiga mustasch är försvunnen. Tillsammans med skolbarnen Klara och Otto bestämmer han sig för att ta reda på vem som ligger bakom den fräcka mustaschstölden. Det visar sig vara ett misstag, mustaschen är inte alls försvunnen, men däremot en av skolans pokaler är spårlöst försvunnen. Tur att Tore, Klara och Otto startar upp sin detektivbyrå och är smarta nog att lösa mysteriet.

I Den försvunna guldfisken arbetar eleverna på Vingelskolan med Tema Havet när skolbibliotekarien Inga Blad plötsligt upptäcker att hennes älskade guldfisk Shakespeare har blivit alldeles randig. Är han sjuk eller har någon bytt ut honom? Skolvaktmästare Tores Detektivbyrå har fått ett nytt spännande fall.

I Den försvunna mikrofonen råder det schlageryra på Vingelskolan. Efter en lång vecka som har gått i musikens tecken är det äntligen dags för veckans höjdpunkt, den årliga sångtävlingen, där personalen sjunger och eleverna röstar fram vinnaren. Skolans musiklärare, Lena Toner, är den som brukar kamma hem det åtråvärda priset. Men när hon ska sjunga är hennes guldmikrofon spårlöst försvunnen. Istället för en mikrofon sitter det en morot i mikrofonstativet! Vem har stulit Lena Toners mikrofon och varför? Är det ett medvetet sabotage för att hon inte ska vinna? Eller är det ett dåligt skämt som spårat ur? Boken slutar hur som helst med en oväntad twist.

Den försvunna fotbollen har jag inte läst än, men såhär står det om boken på Adlibris: Vingelskolans idrottsdag ska avslutas i stor stil med en fotbollsmatch mellan skolans personal och eleverna i trean. Men när skolans idrottslärare, Stig Bygel, ska plocka fram matchbollen, signerad av fotbollsstjärnan Pelé, är den till hans stora bestörtning försvunnen! Klara, Otto och Tore bestämmer sig för att ta reda på vem som har tagit Stig Bygels dyrbara fotboll.

Det här är en rolig och spännande serie böcker som passar de barn som brukar tycka om LasseMajas detektivbyrå. Det är klurigt och spännande, men det blir aldrig läskigt. Den underfundiga humorn är ständigt närvarande och det blir ofta knasigt på Vingelskolan. Karaktärerna är smarta och klipska samtidigt som det är lätt att tycka om dem. Jag gillar verkligen karaktärernas namn, som skolsköterskan Stella Diagnoz, de ger även vuxna läsare ett gott skratt under läsningen. Kul att böckerna utspelar sig i skolmiljö också, det är ju en miljö som barnen väl känner till. Illustrationerna av Katarina Vinterfors är i färg och fulla av detaljer som verkligen förhöjer berättelsen ytterligare. Jag gillar böckernas omslag också, de har alla varsin färg, men är ändå så pass lika varandra att man snabbt känner igen att de tillhör samma serie. Böckerna är lagom långa och lättlästa, perfekta högläsningsböcker, men lågstadiebarnen som har knäckt läskoden kan också läsa dem själva.

Böckerna utges av Bokfabriken och de finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris (här, här, här och här) eller på Bokus (här, här, här och här).

Monsterhistorier

MonsterhistorierMonsterhistorier är en lättläst bok för nybörjarläsaren som innehåller berättelser om olika, mer eller mindre knasiga monster. Den är skriven av Cornelia Funke. Ett av monstren sväljer en hel buss med skolbarn, ett monster gömmer sig i spöktågstunneln på tivoli, ett monster länsar kylskåpet om nätterna…. Totalt finns det sju berättelser. Boken har 63 sidor och det finns rikligt med färgillustrationer på sidorna, så varje berättelse är ganska kort. Längst bak i boken finns en lärarhandledning skriven av Maria Björsell tänkt för den som arbetar i skolan, på fritidshem eller som bara vill prata med sitt barn om det man läst tillsammans.

Idén med boken är bra, barn i lågstadieåldern tilltalas ofta av monster och det är bra att kombinera det läskiga med humor så det blir tokroligt och mysrysligt snarare än riktigt läskigt. Men jag fastnar ändå inte riktigt helt för några av berättelserna. Kanske behöver man helt enkelt arbeta med berättelserna efteråt för att få ut det bästa av dem. Därför är det ju bra att boken innehåller en lärarhandledning.

Monsterhistorier är utgiven av En bok för alla. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Dillstaligan

Konstkuppen    Juvelkuppen

Jens Lapidus, som kanske är mest känd för sina böcker om Stockholms undre värld, däribland Snabba cash, har nyligen skrivit två barnböcker som är de första i en ny barnboksserie. Serien heter Dillstaligan och de två första böckerna är Konstkuppen och Juvelkuppen.

Böckerna handlar om Jonatan som älskar att skapa uppfinningar, men som inte har någon kompis att dela sina smarta idéer med. I alla fall inte förrän Zasha flyttar in i samma hus som honom och börjar i Jonatans klass. Äntligen får han användning för sina smarta uppfinningar eftersom han och Zasha startar Dillstaligan. Dillstaligan är ett tjuvgäng, men som också verkar i de godas tjänst.

När mat försvinner från närlivs, en oskyldig kvinna anklagas och märkliga figurer syns på konstmuseet dit de åkt på skolutflykt, ja, då kan de börja lägga pusselbitarna och med smarthet och mod göra sin första kupp – Konstkuppen.

I bok nummer två, Juvelkuppen, har Dillstaligan fått sin tredje medlem, Bollan, som kan kasta längre och högre än någon annan! När Zasha blir lurad på pengar och bortskämde Rick skryter extra mycket om alla sina prylar, är det dags för Dillstaligan att planera sin nästa kupp – Juvelkuppen.

Det här är alltså en ny deckarserie för lågstadiebarn, kanske företrädesvis de äldre lågstadiebarnen. Böckerna innehåller mycket humor och klurigheter. Jag tror att Lapidus hade roligt när han skrev dem! De är rikt illustrerade i färg av Gustaf Lord. Jag gillar att en tiggarkvinna skildras i den första boken och att Zasha har en pappa som sitter i fängelse, även de utsatta personerna får en plats i Lapidus böcker. Jag gillar också att böckerna vänder lite på begreppen. De handlar alltså om barn som bildar en tjuvliga, men de är inte onda och gör inte bara fel, de hjälper också människor och ställer saker och ting tillrätta. Det gör i sin tur att många moraliska frågor väcks. Vad är rätt, vad är fel – är det till exempel alltid fel att stjäla? Jag tänker att man skulle kunna läsa böckerna som högläsning i en klass och sedan diskutera kring dessa frågor.

Böckerna är utgivna av Bonnier Carlsen. De finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris (här och här) eller på Bokus (här och här).

Sagan

SaganSanna Borell har tidigare bland annat gett ut bilderböckerna En sån dag, Kedjan, Jakten och Klappa snällt. Nu är hon här med en ny bilderbok som kort och gott heter Sagan. Det är en berättelse i annorlunda tappning av den traditionella sagan. Här finns flera igenkännande referenser till sagor så som Alice i underlandet och Rödluvan och vargen. Det börjar med att vi möter en flicka som i sin röda klänning och korg i handen går ut i skogen. När hon kommit en bit stöter hon på ett problem, en varg, och när hon äntligen verkar ha lyckats ta sig ur knipan hopar sig problemen istället. Till slut kommer en oväntad hjälte in i bilden och allt löser sig. Eller?

Det är en annorlunda och intressant bok utifrån dess uppbyggnad. Det är en slags metaberättelse som driver med hur berättelser är skrivna och uppbyggda. Boken inleds med:

Här börjar sagan. Det där är flickan.

Hon är huvudperson. Nu går hon ut i skogen.

Sedan fortsätter berättelsen med humor, självironi, självdistans, dramatik, spänning och en hel del läskiga inslag. Lite längre fram i berättelsen kommer detta uppslag:

Här når sagan en vändpunkt.

Hjälten kommer in! Det var på tiden.

Va? Är det där hjälten?

Och ska den bara stå där?

Som ni ser vänder sig nog den här bilderboken till lite äldre barn än förskolebarn. Jag tänker lågstadienivå. Gärna efter att man pratat om berättelsers uppbyggnad och i samband med att barnen lär sig skriva egna berättelser. Jag gillar referenserna till de klassiska sagorna och att de är moderniserade. Dessutom med ett oväntat slut. Illustrationerna är också häftiga – enkla, stiliserade men samtidigt med intressanta detaljer och känslouttryck.

Sagan är helt enkelt en läsvärd bilderbok, men inte för de allra yngsta som kan bli skrämda av de lite råa bilderna. Jag skulle säga från 5 år och uppåt.

Boken är skriven och illustrerad av Sanna Borell. Den är utgiven av förlaget Opal. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

 

Jordens största kalashatare

Det finns barn som har jättemånga kompisar.

En del vill aldrig vara ensamma. När de är ensamma så gråter de, eller har supertråkigt.

Andra har inga kompisar alls.

Och så finns jag.

Jordens största kalashatare handlar om Freja som tycker om att vara ensam. Hon undrar varför man alltid måste jobba två och två på lektionerna och vara med på alla samlingar på fritids. Freja har kompisar. Flera stycken. Som Elsa som bor granne med Freja och Anton på fritids. Det är inte så att hon inte får vara med. Tvärtom, hon blir ofta inkluderad, men hon väljer att vara för sig själv ibland.

Med kompisar kan man göra en massa saker. Man kan leka och prata och skämta med varandra. Det tycker jag om.

Men ibland vill jag bara vara ensam. Vissa saker kan man faktiskt bara göra för sig själv. Ibland finns det sånt jag bara MÅSTE sitta och tänka på en stund. Jag har kommit på kättemånga bra tankar.

Om någon kommer och stör, tappar jag liksom bort mig och måste börja om igen. Det kan vara irriterande faktiskt.

Freja berättar i jag-form om sitt liv och hur hon ser på det där med vänskap. Hon tycker om lugn och ro, precis som sin pappa. Faktum är att pappa är den enda som riktigt förstår Freja. Så en dag börjar Lomi i klassen. Freja tycker ganska bra om honom. Tills den dag han bestämmer sig för att ha kalas. När alla i klassen ska gå på Lomis kalas känner sig Freja också tvungen att gå. Trots att hon egentligen hatar skräniga kalas med massor av barn. Jordens största kalashatare, det är Freja det. Men kalaset blir inte alls som Freja har tänkt sig. Inte alls. Det visar sig att Lomi och Freja är ganska lika varandra. De blir kompisar. Det som är så bra med Lomi är att han inte tycker att det är konstigt att Freja ibland vill vara för sig själv. Det vill han också. Han blir inte heller ledsen när Freja inte känner för att leka. Och hon blir inte ledsen när han inte vill. De är vänner ändå. Och till sist konstaterar Freja:

Vissa lekar kan man bara leka själv. Men det känns bra att inte alltid vara ensam.

Ibland kan man vara för sig själv, fast tillsammans.

Jordens största kalashatare

Jordens största kalashatare är en bok som belyser vänskap på ett annorlunda sätt. Istället för att fokusera på barn som inte får vara med fokuserar Ellen Greider i sin berättelse på ett barn som får vara med, men själv väljer att vara för sig själv. Boken visar att vänskap och lek kan se ut på olika sätt och att alla sätt bör vara lika accepterade. Jag tror det är många barn som faktiskt kan känna igen sig i Frejas självvalda ensamhet. Dessutom kan läsare få ökad förståelse för att man kan se olika på vänskap och att vänskap kan se olika ut. Vi vuxna får också en tankeställare. Det är så lätt att som vuxen vilja inkludera alla barn, att ingen ska behöva känna sig utanför och att alla ska vara med i leken, framförallt inom skolvärlden. I sin iver kan man då lätt glömma att det ju faktiskt också finns de barn som inte alltid vill vara med andra, barn som kan vilja vara med ibland, men som också gärna vill dra sig undan och vara själva andra stunder. Och det måste få vara okej.

Boken är lättläst, det är inte mycket text på varje sida och dessutom är den rikt illustrerad. En bok för lågstadieläsarna att läsa själv eller en högstadiebok för lågstadiebarn och äldre förskolebarn. Jordens största kalashatare är skriven och illustrerad av Ellen Greider, som är serietecknare och illustratör, utbildad vid serieskolan i Malmö. Hennes första bok, den hyllade serieromanen Lunchbox, kom ut 2018. Jordens största kalashatare är utgiven av Alfabeta förlag. Den finns att låna på biblioteket och att köpa på Adlibris och på Bokus.