För två år sedan hade jag ett Roald Dahl-tema här på bloggen i samband med att Rabén & Sjögren började med sin återutgivning av hans barnböcker. Sedan dess har fler titlar kommit och nu är det dags för Danny bäst i världen.

Dannys bästa vän i hela världen är hans pappa, som är fenomenal på att berätta galna historier och hitta på festliga saker. De bor i en gammal husvagn bredvid den lilla bensinstationen de driver. En natt upptäcker Danny att pappa har smitit ut. När han kommer tillbaka avslöjar han att han i hela sitt liv haft en hemlighet för Danny. En helt fantastisk hemlighet som inte bara rör pappa, utan även byns respektabla läkare och till och med kyrkoherden! Allra mest rör den dock den oerhört otrevlige, och oerhört rike, markägaren Viktor Hassel …

Jag gillade verkligen Roald Dahls böcker när jag befann mig i slukaråldern och det roliga är att många barn nu har återupptäckt dem. De är ganska populära både hos min egen dotter och på biblioteket där jag jobbar, vilket jag kan förstå, för de flesta är väldigt roliga. Dessutom är de roliga att högläsa.

Danny bäst i världen finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Gruvan handlar om Ellen, elva år, som tillbringar sommaren på Utö med sin pappa, hans nya flickvän och Ellens stora syskon Adrian och Jossi. Ellen är ganska ensam, hon har svårt att acceptera den nya familjemedlemmen och storasyskonen retar henne ofta. Dessutom måste hon läsa minst en kvart varje dag i sin sommarlovsbok. Men så hittar hon en helt annan bok, nämligen en gömd dagbok, i ett skjut ute på sommarstugans tomt. Det visar sig vara en dagbok skriven av ett annat barn, Anton, men den är skriven redan 1948, på en tid då barnen tvingades arbeta i järngruvan som låg på ön. Ellen dras snabbt in i dagboken och händelserna i Antons liv. Dessutom upptäcker hon ett olöst mysterium bland dagbokssidorna, ett mysterium som visar sig ha med spöket Utöskräcken att göra. Kan Ellen bli den som löser allt över 170 år senare?

Gruvan är skriven av Sara Lövestam som har skrivit exempelvis mellanåldersboken Skarven för några år sedan, men också ungdomsboken Som eld. Dessutom  har hon skrivit flertalet vuxenromaner och så är hon förstås känd för sina innovativa grammatikböcker för vuxna. Jag har läst båda hennes tidigare böcker för barn och unga, och gillat dem mycket, men jag tycker nästan att Gruvan är snäppet bättre. Det är en riktigt spännande story där nutid och dåtid blandas genom att man får lära känna två barn från olika tider med olika villkor och olika förutsättningar, men som visar sig ha en hel del gemensamt och vars båda liv dessutom sammanflätas. Boken är skickligt skriven och jag sträckläste den på bara någon timme, det fanns hela tiden ett driv som gjorde att jag inte kunde lägga ifrån mig den, och då är jag ändå inte ens i bokens målgrupp. Jag hade kanske velat lära känna karaktärerna lite mer, framförallt Ellens familjemedlemmar som bara figurerar i utkanterna. Bokens stora behållning är skildringen av Antons uppväxt och hur livet på Utö och i Sverige såg ut på den tiden han växte upp. Det finns mycket att diskutera i boken och många viktiga teman, så boken skulle passa perfekt som högläsning i mellanstadiet.

Gruvan är utgiven av Lilla Piratförlaget och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Äntligen är Ingelin Angerborn här med en ny bok. Skuggornas hus heter den och den lär bli minst lika populär som hennes andra mysrysare. Den vänder sig till mellanåldern, 9 till 12 år och den har en pojke i huvudrollen, Sakarias. Hans pappa hade lovat att ta med honom och fiska på lovet, men pappa måste jobba, som alltid, och mamma har inte heller tid. Därför åker han på eget bevåg till farmor och farfar. De har nyligen flyttat och Sakarias har inte besökt dem så mycket den senaste tiden. Huset de bor i är ett riktigt gammalt hus som påminner om ett spökhus. Och mycket riktigt, det dröjer inte länge förrän märkliga saker händer, saker som inte kan ha någon naturlig förklaring. Sakarias är med på en teckningskurs på museet där farmor jobbar och när han ska rita är det som om någon annan styr pennan åt honom. Han ritar hela tiden en flicka och hennes häst. Men vem är det och hur kan han rita henne. Sakarias och hans nyfunna kompis Salma bestämmer sig för att ta reda på vem flickan med hästen är och vad hon vill just Sakarias.

Precis som vanligt blir det aldrig riktigt läskigt i boken. Istället bygger Angerborn upp en stämning som är småryslig och kuslig, lite krypande sådär. Den mysrysliga stämningen gör att man hela tiden vill läsa mer för att ta reda på vad det är som händer och vem flickan egentligen är. Ingerlin Angerborn är ju Ingerlin Angerborn. Att läsa en bok av henne garanterar så gott som alltid en välskriven bok som man vet att väldigt många barn i mellanåldern så gärna slukar. Skuggornas hus är en riktig bladvändare även om jag personligen inte tycker att den riktigt når upp till Rum 213-serien, men som sagt, jag skulle tro att boken kommer att bli rikligt utlånad i biblioteken. Främst gillar jag karaktärsskildringarna, jag gillar Sakarias väldigt mycket, men också Salma, och Sakarias farmor och farfar verkar vara härliga personer. Jag gillar också miljöskildringarna, både av museet men framförallt förstås av huset där farmor och farfar bor. Dessutom gillar jag att läsa om teckningskursen, så kul med kreativiteten som flödar.

Skuggornas hus är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Nu har jag läst den andra boken i Viveca och Camilla Stens trilogi om havsdottern Tuva, nämligen Sjörök. Den första boken i serien heter Djupgraven och den har jag skrivit om här. Tuva är en tjej som alltid varit utanför, hon har känt sig fel, utstött, annorlunda, haft en känsla av att inte passa in. Kanske är det inte heller så konstigt med tanke på att hon tillhör havsfolket, i själva verket är hon den sista havsdottern. Det innebär att hon har lite magiska krafter och att hon också ser lite annorlunda ut eftersom hon har gälar och därmed kan klara sig lika bra i havet som på land. Tur är det, för onda krafter har vaknat. Pakten mellan havsfolket och människorna finns inte mer och Tuva inser att det är hon som måste rädda människorna.

Det här är en spännande, skrämmande, läskig, men samtidigt på ett sätt också väldigt realistisk och minst sagt aktuell med sitt klimat- och rädda-havet-tema. Sjörået förebrår människorna som förstört haven med sin nedskräpning, vilket också lett till ett helt annorlunda klimat. Ett klimat som inte alls är bra för människor, djur, växter och hus. Precis som den förra boken håller även denna ett högt tempo och det är spännande nästan hela tiden. Det finns många ingredienser i boken, som övernaturliga väsen, skräck, folktro, fantasy men också mycket realism. Tuva lever ju ändå i människornas värld med mobbing, relationer, vänskap, kärlek, skola och andra saker som är viktiga när man är barn likväl som vuxen och det gör att man kan känna igen sig i många delar. Man kan också dra paralleller till verkligheten även där det är som mest övernaturligt, magiskt och fantasyaktigt, vilket gör boken ännu bättre enligt mig som annars inte är såld på ren fantasy. Sjörök är också mycket välskriven, vilket förstås inte är särskilt konstigt när man tänker på vilka författarna är. Nu finns tredje och avslutande delen i serien, Mareld, ute vilken dag som helst och jag kan knappt vänta tills jag får hem den. Jag sträckläste Sjörök hela helgen och har svårt att sluta tänka på Tuva, hon är en fascinerande karaktär som man bara vill ha mer av. Ett grymt snyggt omslag är det också. Den här serien kommer jag att bokprata mycket om i höst!

Sjörök är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Martin Widmark är kanske mest känd för serien LasseMajas detektivbyrå, men han skriver mycket annat också. Som I rosens mitt, en spännande, historisk detektivgåta för mellanåldern. Boken utspelar sig 1918 i Stockholm. Huvudpersonen Stefans mamma har ganska nyligen dött och han är deppig. Det är numera väldigt tyst i våningen, han och hans pappa vågar inte prata med varandra om sorgen utan lever sina parallella liv bredvid varandra i tystnad. Inte minst nu när det lackar mot jul, första julen sedan mamma dog.

Men det är något konstigt med dödsfallet. Mamma hängde sig, men Stefan kan inte förstå varför. Mamma och pappa som verkade så lyckliga ihop. Mamma som älskade honom så mycket. Och hon älskade också sitt jobb som ingenjör. Dessutom planerade hon och pappa en resa till London. Hon var aldrig sjuk eller deprimerad. Varför skulle hon plötsligt ha tagit livet av sig? Stefan söker efter svar och hittar, kanske inte svar, men åtminstone en ledtråd i ett brev som hon skickat till pappan några veckor innan hon dog. Brevet leder vidare till nya ledtrådar, spridda över Stockholm, avsedda bara för någon som kände mamma mycket väl, som Stefan. Han lyckas lösa ledtrådarna och förstår att dödsfallet inte var något som mamman själv valt. Dessutom är det en mystisk man som följer efter Stefan på jakten efter gåtans lösning, en man som visar sig vara farlig.

I rosens mitt är en intressant bok. Det är en slags blandning mellan vanlig roman och grafisk roman, med illustrationer som för tankarna till en seriebok. Texten är kort, men innehållsrik. Ledtrådarna skapar cliffhangers och tempot är högt, så detta kan mycket väl vara en bok för den läsovillige. Det historiska temat, deckargåtan och berättarstilen kan också locka många läsare. Själv gillar jag också den juliga inramningen och den lite vemodiga stämningen. En nackdel dock är mammans efterlämnade brev som är skrivna med en svårläst stil, vilket kan bli motigt för den läsovane. Boken var först som jullovsföljetong i Sveriges Radio 2015 och finns numera som bok och e-bok. Fungerar också mycket bra som högläsningsbok. Boken vänder sig till 9-12 år, men jag kan tänka mig att den fungerar bra för 12-15 år också.

I rosens mitt är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Elin ska tillbringa sitt sommarlov hos mormor och morfar i deras nya hus. Det är första gången hon är där och hälsar på och hon har längtat. Man förstår att hennes egna föräldrar satsar mycket på sin karriär och inte riktigt har tid med henne. Hon har inga syskon och några kompisar på hemmaplan nämns inte. Däremot får hon snabbt en ny vän hos mormor och morfar, Karzan som är jämnårig med henne (12 år). Det är också Karzan som berättar om ön som ligger en bit ut i havet, väl synligt från mormor och morfar. Det är en liten ö med bara ett enda hus, ett stort gammalt kråkslott. Karzan berättar att ön brukar kallas för Mordön eftersom en ung kvinna mördades där. Hennes man och lilla dotter försvann spårlöst i samband med mordet för 70 år sedan och huset har stått tomt sedan dess. Det sägs att blodfläcken efter den mördade kvinnan fortfarande finns kvar, den har inte gått att tvätta bort. Elin blir nyfiken på att se den och hon och Karzan bestämmer sig för att åka ut till ön på midsommaraftons natt. Väl i land på Mordön ser de att det trots allt finns någon annan där, någon som känner sig hotad och är mycket farlig…

Mordön är skriven av Camilla Lagerqvist som bland annat har skrivit Den vita döden och Spetälskesjukhuset. Jag trodde därför att Mordön också skulle ha ett övernaturligt tema och det har den till viss del, men mestadels är boken en fartfylld spänningsberättelse om barnens äventyr ute på ön som slutar i en rasande jakt på liv och död. Det är riktigt, riktigt spännande och stundvis också lite läskigt eftersom man ibland tvivlar på om barnen kommer att komma levande ifrån ön. Men det är inte sådär krypande läskigt som i mysrysarna, så man ska inte läsa boken med förväntningen om att det ska vara en spökberättelse, trots att förlaget faktiskt marknadsför den som rysare i baksidestexten.

Det som är lite speciellt med denna bok är att den ursprungligen skrevs för Storytel, alltså som en ljudbok, och därför är boken indelad i korta avsnitt, ungefär som en tv-serie. Jag tror att många barn gärna läser den typen av böcker eftersom de är van vid det formatet från andra medier. Det gör också boken snabbläst och dessutom finns det gott om cliffhangers. Det finns dock en hel del som tyder på att det gick snabbt att publicera Mordön som fysisk bok, den hade vunnit på att bearbetas ett varv till för att få bort lite upprepningar och andra språkliga missar.

Jag gissar att det kommer att bli rusning efter Mordön på skolbibblan till hösten. Det här är en genre som verkligen går hem hos slukaråldern och dessutom känner de ju igen författarnamnet från andra populära böcker. Omslaget är också lockande.

Mordön är utgiven av B Wahlströms och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Har man jobbat på barn- eller skolbibliotek de senaste åren vet man garanterat vad Rum 213 är. Åtminstone så är den boken och de två efterföljande delarna i serien väldigt populära på biblioteken där jag jobbar. Det är en trilogi skriven av Ingelin Angerborn och den första boken är alltså Rum 213. Den inleds med att Elvira ska åka på kollo och där lär hon känna Meja och Bea som blir hennes kompisar. Det hade kunnat vara en toppensommar, om det inte hände så många konstigheter på kollot. Redan när Elvira och hennes mamma åkte dit såg hon ”RUM 213” på en nummerplåt på en bil. Sedan får tjejerna såklart just rum 213 på kollot. Det försvinner saker ur deras rum om nätterna. Bea ser en vitklädd flicka som ingen annan kan se. Många andra, lite oförklarliga saker händer, samtidigt som de ändå lever vardagsliv på kollot och Elvira möter till och med kärleken Melker. Boken ger en härlig känsla, en typisk mysrysare som inte är jätteläskig men som innehåller lite magiska saker som man funderar kring och det är en hel del spänning.

I Sal 305 träffar vi återigen tjejerna, fast nu är Elvira än mer i fokus. Återigen ser hon en konstig nummerplåt. Strax därefter cyklar hon omkull och blir liggande på sjukhuset med en hjärnskakning. Från sitt rum på sjukhuset kan hon genom fönstret se det gamla mentalsjukhuset, det som i folkmun kallas för Dåris, och som nu håller på att renoveras. Egentligen ska det inte vara någon där efter att byggjobbarna gått hem för dagen, men även nu händer saker som hon inte kan förklara. Det finns sägner om det gamla hospitalet och frågan är om det finns någon sanning i dessa. Den här boken tycker jag var den svagaste av de tre i serien. Den gav inte riktigt samma mysrysliga känsla som Rum 213.

Fyr 137 är också en fristående uppföljare. Nu är det återigen sommar och denna gång ska Elvira och Bea få följa med Meja och hennes föräldrar på campingsemester. Man kan ju tänka sig att det inte borde kunna hända något övernaturligt på en camping, men när Elvira och hennes kompisar befinner sig där så visar det sig att det händer konstiga saker även där. I närheten av campingen ligger en gammal fyr. Återigen är en nummerplåt inblandad, återigen sker märkliga saker. Det börjar med att tjejerna hittar en gammal dagbok i närheten av fyren. Sedan är det någon som smyger förbi utanför tjejernas tält om natten. Spänningen är stor!

Jag förstår att de här böckerna är populära. De är spännande och de har något som gör att man dras in i dem utan att kunna släppa läsningen. Det finns övernaturliga händelser, där man inte alltid är säker på vad som är verkligt eller inte. På så sätt påminner de om Maria Gripes böcker. Alla de karaktäristiska ingredienserna för genren finns i böckerna. De är också välskrivna. Persongalleriet är kanske lite platt med vuxna läsares mått, men fokus ligger på vänskapsrelationer och den första pirrande kärleken och därmed är det väldigt träffsäkert för målgruppen, vilket ju förstås är det viktigaste. Ett plus också för de välgjorda omslagen som förmedlar exakt samma känsla som böckerna. Det är Rabén & Sjögren som gett ut böckerna och de finns bland annat att köpa på Adlibris (här, här och här) eller på Bokus (här, här och här).