Jag hade höga förväntningar innan jag började läsa PAX-serien som varit så ombloggad. Förlaget beskriver serien såhär på sin hemsida:
Lika beroendeframkallande som Harry Potter, lika blodisande som Hungerspelen. ”PAX” har alla ingredienser av en modern nordisk klassiker.
Som ni förstår så låter det alltså mycket lovande. Det är deckarförfattaren Åsa Larsson som nu debuterar när det gäller böcker för mellanåldern, vilket också känns spännande eftersom hon är en av mina favoriter när det gäller vuxendeckare. Hon har skapat böckerna i serien tillsammans med författaren och forskaren Ingela Korsell och tecknaren Henrik Jonsson. Böckerna utspelar sig i Mariefred i modern tid och i huvudrollen står de båda bröderna Alrik och Viggo. Väktarna Magnar och Estrid har också en betydande roll i böckerna. Totalt ska det tydligen komma tio böcker i PAX-serien. Hittills finns fyra utgivna böcker.
Nidstången är första delen i PAX-serien. Bröderna Alrik och Viggo kommer som fosterbarn till en familj i Mariefred. De har en trasslig bakgrund och de får en tung start som nya i skolan och i staden. Det finns ett killgäng i skolan som gör livet svårt för dem. Men det visar sig inte vara den enda striden de ska utkämpa. Tvärtom. Det finns ett hemligt, magiskt bibliotek i Mariefred, som Estrid och Magnar har vigt sitt liv åt att skydda. Men de blir allt äldre och därmed blir också deras magiska krafter allt svagare. De väntar på de utvalda ersättarna. Och det visar sig vara Alrik och Viggo som är de utvalda som ska hjälpa till att försvara biblioteket mot de mörka krafter som vill ta makt över biblioteket. Alrik och Viggo har också magiska krafter. Men än så länge är de så unga att de inte lärt sig behärska dem. De har mycket att lära sig…
Jag förstår varför de här böckerna har blivit så populära bland barnen i mellanåldern. Boken har ett starkt driv och ett högt tempo. Det är mycket spänning och äventyr. Dessutom finns det många intressanta ingredienser, så som förbannelser och en nidstång. Boken är skriven med ett modernt, lättläst språk och de vardagsrealistiska delarna skapar lätt igenkänning. Man lär känna karaktärerna väl och de är väldigt sympatiska och lätta att tycka om. Ibland även tycka synd om. Här och var finns serieliknande illustrationer insprängda. Jag personligen tycker inte så mycket om den typen av illustrationer, men de funkar bra här med bokens höga tempo och mycket action. Jag gillar bokens häftiga layout med färgade sidkanter och mycket dramatik på omslagsbilderna. Jag tycker också att det är riktigt bra längd på böckerna. Det här är inga tegelstenar, men inte heller några tunnisar, utan böckerna är precis lagom långa för mellanåldern. Boken avslutas med en rejäl cliffhanger inför nästkommande bok.
Nidstången är utgiven av Bonnier Carlsen. Den finns bland annat att köpa hos Adlibris och på Bokus.
Jag läser ett par kurser i barn- och ungdomslitteratur just nu och i en av kurserna var det en uppgift att vi skulle läsa en bok ur Skugg-serien av Maria Gripe. Jag valde att läsa de två första delarna. Jag läste Skugg-serien många, många gånger när jag var yngre, men har aldrig läst den som vuxen. Det var väldigt intressant att läsa om böckerna. Dels så har jag varit väldigt rädd för att de inte skulle hålla för en omläsning i vuxen ålder, eftersom jag vet av erfarenhet att barndomens favoritböcker inte alltid gör det. Men det gjorde Skugg-serien, så det behövde jag inte alls vara orolig över. Dels så var det också intressant eftersom jag upptäckte andra saker nu som vuxen, än som jag gjorde som barn.
Vart ska napparna är en söt liten bilderbok för de yngsta barnen. Temat påminner lite om Tio små negerpojkar eller En elefant balanserade – boken inleds med att tre nappar satt på en hylla. En åkte bort, bara två blev kvar. Sedan blev det bara en kvar, men när inte den behövdes hos bebisen längre fick den komma tillbaka till alla sina gamla vänner i nappträdet. Boken är enkel, men har många dimensioner. Dels följer den ett tema som barn gillar, det där med upprepningar, som en barnramsa ungefär. Och dels fungerar boken väldigt bra att läsa när det är dags att sluta med napp. Läsaren kan på ett okomplicerat sätt förstå att en vacker dag är ett barn så stort att en napp inte behövs längre och då kan man ta avsked genom att nappen får hängas i ett nappträd eller liknande. Extra roligt är det att boken inte är skriven utifrån barnets perspektiv, utan från nappens perspektiv. Ett plus också för att boken känns så glad och trygg. Boken har färgglada, akvarelliknande illustrationer som är rätt enkla, men uttrycksfulla. Texten är kortfattad, men kärnfull, precis lagom för två, treåringar.
Barnkammarböcker finns det en hel uppsjö av numera, liksom syskonböckerna Lilla Barnkammarboken. Det är fina samlingsböcker som framförallt passar väldigt bra som presentböcker. Lilla Barnkammarboken – Sånger för hela kroppen är en sångbok som också innehåller en DVD med sånger och rörelser ur boken. Bland de sånger som finns i boken hittar vi exempelvis Krokodilen i bilen, Honki-Tonki, Tingeling tåget far, Hjulen på bussen, En och två och tre indianer, Vicka på rumpan, Gå på tigerjakt och många fler.
Smurfarna. Kul med siffror: läs, lek och lär – är en pysselbok där barnen får lära sig räkna från 1 till 10. Det är en bok full med pyssel med siffror och enkla räkneövningar med plus och minus. Bland annat får barnen hjälpa Djungelsmurfen att packa inför resan, räkna mössor, hitta roliga saker i bilderna, finna fem fel och färglägga med hjälp av siffror. Pysselboken är både rolig och pedagogisk och därför blir den ett bra hjälpmedel för att lära sig siffrorna, plus och minus. I den första halvan av boken tilldelas var och en av siffrorna upp till tio varsitt uppslag där man får lära sig siffran och pyssla lite med den aktuella siffran. I resten av boken finns siffer- och räknepyssel av olika slag. I hela boken får vi också möta Smurfarna, dessa klassiska blå figurer som vi vuxna känner igen från vår egen barndom och som en ny generation nu får möjlighet att lära känna.
Baka, baka, liten kaka – Läs och lek med de minsta är en jättefin samling för de minsta barnen med rim och ramsor, pyssel, sånger och lekar. Här finns såväl klassiska barnkulturskatter som nya, spännande, blivande favoriter. Alltihopa samsas med illustrationer av barnens mest älskade illustratörer. Boken innehåller valda delar ur barntidningen Leo & Majken.
Äskil äter träd är en bilderbok för barn mellan 3-6 år, och framförallt tycker jag att den vänder sig till 2-4-åringar. Boken handlar om pojken Äskil som älskar att äta träd. Ja, han äter hellre träd än godis och mat. Jag har lite svårt för den här boken. Dels på grund av texten. Den är på rim och har en bra rytm med mycket humor, och den är jättebra så när som att sista raden på varje sida är en mening som inte alls rimmar. Genom hela boken är texten uppbyggd på samma sätt som i citatet här ovanför. Jag ger ett annat exempel:
Mamma Mu är så glad! Hon har varit på badhuset, och tagit märke. Guldfisken! Den får man om man klarar att simma 25 meter. På djupt vatten. Men Kråkan är inte lika glad. Han hänger med vingarna och verkar alldeles dyster när Mamma Mu visar sitt märke. Ett simmärke, det är väl inte särskilt märkvärdigt, tycker Kråkan. Simma, vad ska det vara bra för? Man blir ju blöt. B.L.Ö.T. Som tur är får Mamma Mu en idé. Kråkan kanske inte kan ta simmärke, men FLYGmärke, det kan han säkert få.
Kalle är mobbad – Aktionsgruppen ingriper är en intressant bok som handlar om mobbing och om den mobbades upplevelser, men som också fokuserar på en lösning. I boken får vi ta del av fyra olika karaktärer som alla är killar i högstadiet. Det är Kalle som är den mobbade, Klas som är mobbaren samt Viktor och Hassan som står utanför men som gärna vill hjälpa Kalle. Viktor och Hassan bildar en aktionsgrupp mot mobbing. De väljer att agera anonymt eftersom de vet att det blir de som åker på spö om Klas och hans medlöpare får veta vilka som står bakom aktionsgruppen.
Skrotingen är en bilderbok för de minsta barnen (0-3 år), som handlar om Skrotingen, en liten filur som en dag tycker att det är alldeles för tyst i köket och som då bestämmer sig för att göra något åt det. Skrotingen drar fram alla möjliga slags kastruller, grytlock och durkslag för att trumma på.