Liv ska börja högstadiet, men är inte jättepeppad. Hon har känt sig utanför så länge att hon borde vara van. Men frågan är om man någonsin vänjer sig vid sådant. Hon funderar mycket kring hur hon ska vara för att alla andra ska tycka om och vilja vara med henne. Hjälper det om hon säger att hon är kär i Hannes, fastän hon inte är det? Om hon säger att hon har fått mens, fast hon inte alls har det? Oftast slutar det med att hon bara står tyst bredvid och inte säger någonting alls.
Men så får hon följa med sin moster på en teaterkurs. Hon lär långsamt känna nya människor, människor som hon så småningom kan börja kalla för vänner. Hon blir kär och sviken. Men mitt i allt detta så börjar Liv hitta sin egen plats i tillvaron. Hon inser att världen kan vara så mycket mer. Och hon lär sig att hon inte behöver anpassa sig för att bli någon annan för att få vara med, utan att hon kan vara sig själv. Det står i baksidestexten att allt förändras när nya elever börjar på skolan, och Liv också, men egentligen kanske hon inte alls förändras utan snarare hittar till sig själv. Till sitt rätta, sanna jag.
Vi går varvet är Ina Lagerwalls debutroman och det är en riktigt, riktigt bra debut. Det är en berättelse som skildras så att man verkligen hamnar direkt in i högstadieskolan själv, även om man som jag är 40 år och har en dotter som själv börjar sjuan i höst. Det är så innerligt, realistiskt, trovärdigt och självklart med autentiska miljöskildringar och träffsäkra dialoger. Trots att detta är en debut märker man att Ina Lagerwall inte är någon nybörjare som skribent. Hon har redan en egen stil, ett eget berättarspråk, där hon blandar de realistiska skildringarna från högstadiematsalen med poetiska beskrivningar av den första, drabbande kärleken. Tillsammans blir allt detta en bok som berör, som fastnar. Det bästa med boken är skildringen av gränslandet som man befinner sig i när man är tonåring, gränsen mellan barn och vuxen.
Jag kommer definitivt att bokprata om den här boken i sexan och sjuan när jag får möjlighet. Det är en bok som jag hoppas läses av många som befinner sig i den där brytningstiden mellan mellanstadiet och högstadiet, mellan lek och allvar, mellan barndom och ungdom. Jag tror att de kommer att känna igen sig samtidigt som nya tankar kanske väcks och kanske skänker också boken lite tröst till alla som också är rädda, osäkra och som ännu inte har hittat sig själva.
Vissa trådar önskar jag att författaren skulle fördjupa sig ytterligare i istället för att hasta vidare, men det är en petitess i en så bra debut. Jag ser fram emot att läsa fler böcker av Ina Lagerwall. Det ska bli så spännande att följa hennes författarskap.
Vi går varvet är utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.
Boken är nominerad till Barnradions bokpris 2020.
Rassel prassel poesi är en samlingsvolym som innehåller tre titlar (Rassel prassel puss, Rassel prassel promenad och Rassel prassel strössel) med Hanna Lundströms dikter och Maija Hurmes illustrationer. Tillsammans har de skapat ett fint verk med verser som utgår från barnets vardag och som rör sig i barns närmiljö. Från stora bekymmer när tandkrämen rymmer så handlar det om maskiners prat, vårens färger, smultronens smak, björkarnas språk, såpbubblor och sandlådor. Hungriga dammsugarmagar, första snön, en tom lekpark mitt i natten, snögubben som blir en tögubbe, det första spirande skottet, sommarregn, åskoväder, picknick och blåbärsplockning.. allt skildras ur ett så fint barnperspektiv. Varje dikt är illustrerad med detaljrika, stämningsfyllda bilder som samspelar fint med texten. Det är enkelt, vardagligt, realistiskt, så lätt att greppa, men ändå så vackert, poetiskt och tänkvärt. Boken vänder sig till barn mellan 3-6 år, men passar också utmärkt att använda när man introducerar poesi för barn på lågstadiet eller mellanstadiet.
Zoologipoesi är en lite annorlunda bok. Det är en blandning mellan poesibok och faktabok om djur. Den innehåller nämligen presentationer av en rad olika småkryp och smådjur och dessa är skrivna på rim. Humoristiska, lekfulla dikter blandas med intressant, fascinerande fakta och vackra, roliga eller fyndiga illustrationer. Dessutom finns det musik till dikterna också. Dikterna har nämligen inspirerats av Petri Kumelas musik om djuren och hans gitarrstycken får läsarna tillgång till genom QR-koden i boken. Vill man ha en helhetsupplevelse där alla sinnen får njuta är detta alltså helt rätt bok. En bok som tål många omläsningar och omlyssningar.
Brevet från mig vänder sig till unga vuxna och är skriven av Lena Sjöberg. Hon har tidigare gett ut en lång rad olika diktsamlingar för barn i olika åldrar. Lena Sjöberg jobbar alltid med helheten i sina diktböcker. Hon står för både text, illustrationer och formgivning, och det gör att man verkligen får en helhetsupplevelse när man läser. Här handlar det om förälskelse och kärlek, identitet, rädslor, fantasi, relationer, utanförskap och mycket annat att känna igen sig i och relatera till när man står med ena benet i barndomen och det andra i vuxenvärlden. Sista dikten heter också just Råd till ett 17-årigt jag och den önskar jag att jag själv hade fått läsa och sätta upp på anslagstavlan i mitt rum när jag var 17: