Trille är säker på att hans faster-farmor lagar de godaste våfflorna i världen. Han är också säker på att han bor på det bästa stället av alla och att hans granne Lena är hans allra bästa vän. Men han är inte lika säker på att han är hennes bästa vän. Våffelhjärtat är en populär högläsningsbok på biblioteken där jag jobbar och nu när jag läst den förstår jag varför. Boken handlar om två nioåringar, Trille och Lena, som bor grannar och går i samma klass. De hittar på alla möjliga roliga saker tillsammans. Men ibland blir det lite fel. Många gånger övergår roligheterna i galenskaper och det är tur att deras föräldrar har lite is i magen, för är det inte hjärnskakning så är det andra läskigheter som inträffar. Det finns inget som inte de båda barnen tar tag i. Ena dagen bestämmer de sig för att leta efter en ny pappa åt Lena och nästa dag ska de skapa en ny Noaks ark. Och mitt i alltihop berättar Lena att de ska flytta. Hur ska det gå? Vem ska då Trille leka med? Och hur hanterar man rädslan att förlora någon man älskar?
Våffelhjärtat tar både stort och smått, precis den där mixen som finns i en nioårings hjärna. Jag förstår att boken är populär som högläsningsbok på lågstadiet, för det finns så många teman att prata kring. Den har allt – glädje, sorg, äventyr, humor och relationer. Trille är försiktig och tänker och grubblar mycket, medan Lena är mer spontan och våghalsig och handlar innan hon tänker. Lena är målvakt i fotbollslaget och den enda i klassen som kan klå upp mobbaren Kai-Tommy. Ja, de är omaka de båda barnen, men trots detta har de en så stark vänskap. Just att de båda personerna som boken kretsar kring är så olika öppnar både för samtal kring vänskap och att våga vara sig själv, men skapar också möjlighet till igenkänning för många barn. Författaren Maria Parr liknas ibland vid Astrid Lindgren och jag ser en likhet när det gäller skildringen av barndomen där det är fyllt av lek och fantasi och barnen får vara barn, samtidigt som ingen av författarna väjer för svåra ämnen som ålderdom, olyckor och döden.
Våffelhjärtat kom redan 2007. Förra året kom en efterlängtad fristående uppföljare som heter Min bästis målvakten. Precis som i första boken får vi även i denna bok följa barnen i byn Dunk-Mathilde under ett år. Mycket är sig likt i den norska lilla byn där Trille och Lena bor med fjordar och fjäll inpå knuten. Men mycket har också förändrats. Det har nämligen hunnit gå några år sedan den första boken och barnen är inte längre nio år, utan på gränsen till tonåringar. Denna nya bok klassificeras också som Hcg, dvs för barn från nio år. Våffelhjärtat är en Hcf, för barn mellan cirka sex och nio år. En ny fotbollstränare gör livet surt för Lena som ju spelar fotboll i killarnas fotbollslag. Trille har gått och blivit kär. Mycket av hans tankar kretsar just nu kring hur han ska kunna imponera på den nya, söta tjejen i klassen. Lena och Trille bygger en fin flotte även om första flottfärden blir lite vådlig. Äventyren fortsätter och det håller på att gå riktigt illa när barnen bestämmer sig för att gå julbock i gårdarna mitt i orkanstormen. Under året föds också ett par bebisar i byn och ute på havet jagar farfar fortfarande efter storfisken, fast han är för gammal. Både Trille, Lena och farfar får som ni ser ett år då de måste kämpa med sig själva och mot naturens krafter. För vad ska man göra när flottarna man bygger förliser, flaskposten bara driver tillbaka och ingen bryr sig om vad man kan? Ja, inte ge upp i alla fall!
Även när jag läser Min bästis målvakten förs tankarna till Astrid Lindgren och till böckerna om Pippi, Emil och Ronja. Här blandas humor och lek med allvar och dramatik. Vänskap och kärlek är starka teman, liksom relationer överhuvudtaget, så som den fina relationen mellan Trille och farfar. I denna nya bok har barnen vuxit upp lite och som vuxen känner jag så starkt igen mig i alla känslor som är all over the place. Det är jobbigt när kroppen och knoppen växer från barn till tonåring. Men det kan vara lika jobbigt att bli gammal med en kropp som sviker. Det kan vara jobbigt med vänskap och kärlek också, liksom ensamhet och utanförskap. Men trots att det handlar om starka känslor är detta också en mysig och fin bok. En varm barndomsskildring i en idyllisk miljö bland fjäll och fjordar. En perfekt högläsningsbok för hela familjen eller klassen.
Böckerna finns att låna på biblioteket. Min bästis målvakten finns också att köpa på Adlibris samt på Bokus. Missa inte att författaren Maria Parr också har skrivit Tonje och det hemliga brevet som ju låg till grund för Sveriges Radios julkalender 2018.
Vi ses på måndag är en lättläst ungdomsbok som handlar om kärleken mellan två killar. Det börjar med att Joel är på affären för att handla med sin lillasyster. Men hans mamma har glömt att överföra pengar, så displayen i kassan visar ”Köp medges ej”. Hjälp kommer från oväntat håll – längre bak i kassakön står nämligen snygge Elias som Joel spanat in. Han erbjuder sig betala och det blir början på en tid av längtan, pirr, schack, kramar och kanelbullar!
Stinas värld rämnar när hon kommer hem från en resa till Thailand och hennes föräldrar berättar att de ska skilja sig. Alla tycker att hon borde vara glad över att det hände nu när hon var vuxen och inte när hon var yngre. Men Stina undrar hur hon ska vara glad när föräldrarna inte beter sig som hon är van vid, när hon tvingas flytta från sitt barndomshem och ingenting är som förut. Stina har höga betyg och det förväntas att hon ska söka läkarlinjen. Hennes kompisar planerar för jobb och barn. Stina förväntas göra samma sak. Men Stina går sin egen väg. Hon lämnar allt och alla. Hon packar en ryggsäck med kläder och mat och tar bussen till en enslig stuga mitt i skogen, precis vid foten av fjället. Men hur klarar man av att sköta en stuga, utan el och rinnande vatten, när ens armar är tunna som pinnar och ens händer utan valkar? Hur överlever man på mat som måste tillagas över öppen eld när man levt ett liv på micrade polarbröd? Och hur överlever man helt utan kontakt med omvärlden när man är van vid ett konstant scrollande?
Det enda som hjälper är första boken i en ny serie där vi får lära känna några ungdomar med helt olika bakgrund. I den här boken får vi träffa Lina. Hon skadar sig själv när hon mår dåligt. Egentligen vill hon inte göra det. Hon har dåligt samvete för att hon gör sin familj ledsna och oroliga när hon gör det. Ändå kan hon inte sluta. Smärtan har blivit ett sätt att hantera alla jobbiga känslor. Ingenting annat verkar hjälpa. Om det gör ont utanpå gör det inte lika ont inuti. Men en kväll följer Lina med sin mamma till stallet. Där träffar hon Egon, en missförstådd häst som också är trasig inuti. Hon vill hjälpa honom. Men för att lyckas med det måste hon även hjälpa sig själv. Kan de fixa det tillsammans?
Alla tre får plåster är den senaste boken i den långa raden av böcker om barnen på förskolan Ärtan. Valle har ett stort och fint plåster på ena benet, vilket Ester och Idde tycker är väldigt orättvist. Jätteorättvist till och med. Som tur är så vet Ester vart plåsterlådan finns och därmed kan barnen lösa situationen på sitt eget sätt. Ester tar det finaste i pannan och så några på armen. Idde vill också pröva. Och vips, så är plåstren slut. Böckerna om Alla tre har alltid fint barnperspektiv och skapar mysig igenkänning hos barnen. Jag har själv en treåring hemma som älskar plåster, så hon kommer garanterat att älska den här boken. Och jag vet ju att plåster är något som alltid har fascinerat barn, så jag tror den här boken verkligen kommer att gå hem. Precis som de andra böckerna är ju även denna bok så fint tecknad och språket är enkelt för att passa de allra yngsta barnen.
Även om det känns långt bort idag då jag skriver detta så är det idag luciadagen på förskolan Ärtan. Kompisarna Ester, Idde och Valle ska baka pepparkakor. Fröken kavlar ut deg till dem och pepparkaksmåtten ligger framme att välja bland. Det finns hjärtan, grisar, gubbar, tanter och hästar. Valle väljer hästen, för den ser nästan ut som hans enhörning. Idde väljer grisen, för den ser ut som hans gosedjursgris. Men Ester vet inte vad hon ska välja. Hon vill ha en pepparkaksform som ser ut som en mus, men någon sådan finns inte. Fast sedan får hon en idé… Boken slutar med att alla tre lussar för föräldrarna och sjunger det finaste de kan.
Bli kvar är en kortroman av Maja Hjertzell som vänder sig till unga vuxna. Boken handlar om Lukas och när vi kommer in i handlingen har han precis vaknat upp bredvid Sophie som är hans bästa vän, men också tjejen som han varit kär i så länge han kan minnas. Och idag ska hon flytta iväg till Göteborg, 27 mil bort. De har gått ut gymnasiet och i den lilla ort som de har vuxit upp i förväntas det att man ska flytta iväg och börja plugga. Lukas vill inte det. Han vill gå sin egen väg. Stanna kvar. Inte flytta bara för att alla förväntar sig det. Boken har 142 sidor och är inte mycket större än en pocketbok. Texten är luftig. Det är därmed en bok som går snabbt att läsa. Men den är samtidigt tänkvärd. Den handlar om de livsval man måste göra när man växer upp och tar stundenten. Lukas måste hela tiden stå till svars för sitt beslut att stanna kvar. Samtidigt som han ju också måste försöka känna efter vad just han vill. Måste man vara misslyckad för att man inte vill plugga vidare? Eller för att man inte vill flytta? Varför måste allt förändras? Och varför räcker inte Lukas som anledning för att Sophie ska stanna kvar? Varför måste hon iväg?
Vänta på vind av Oskar Kroon tilldelades 2019 års Augustpris i kategorin barn och ungdom. Boken handlar om Vinga, en ensam tjej som drömmer om havet. Hon tänker bli sjöman och segla till avlägsna hamnar. Just nu är det sommar och hon är hos morfar på ön. Han har gett henne en gammal snipa som hon ska göra sjöduglig. Hemma i stan går mamma och är ledsen, medan pappa går i väntans tider med sin nya tjej Angelica som är höggravid. På ön är allt som det alltid har varit och Vinga njuter av tystnaden, ensamheten och tryggheten. Men plötsligt börjar en tjej med svart hatt dyka upp på stranden där snipan ligger. Hon heter Rut och till en början verkar Vinga och Rut inte ha särskilt mycket gemensamt förutom att de är lika gamla och befinner sig på samma ö. Men det visar sig vara mycket, mycket mer.
När Prinsessan och den fasansfulla Björnen utkom 2015 hade bilderböckerna om Prinsessan sålt i 150 000 exemplar. Idén till denna bok fick Per Gustavsson efter att några barn på en förskola med barn nästan uteslutande från Somalia hade skrivit till honom om vad de tyckte nästa prinsessbok borde handla om. Bland annat skrev de att Prinsessan borde åka till Somalia och trolla bort kriget.