Illustrerade Harry Potter

Harry Potter och hemligheternas kammareI år är det 20 år sedan Harry Potter och de vises sten gavs ut för första gången på svenska. För två år sedan var det 20 år sedan första boken gavs ut på engelska. Det går knappt att föreställa sig vilken succé böckerna och filmerna om Harry Potter har gjort under dessa år. Jag läste själv böckerna när de kom då för 20 år sedan. Nu läser min äldsta dotter dem. Helt otroligt!

I och med att dottern började läsa Harry Potter-böckerna fick vi också upp ögonen för de illustrerade böckerna. De är magiska! De innehåller förstås J.K. Rowlings numera klassiska text om Harry Potter och hans vänner på Hogwarts. Men de är också fulla av fantastiska färgillustrationer av Jim Kay, vinnare av Kate Greenaway-medaljen. Formatet är stort och generöst. Bokens sidor är dessutom gjorda i ett tjockare papper, vilket ytterligare bidrar till en lyxig känsla.

Hittills finns de tre första böckerna i detta nya, illustrerade format. Den första verkar dock vara utsåld redan. Men får ni tag på dem så slå till, det här är perfekta presenter till alla barn. Ett utmärkt sätt att låta en ny generation lära känna Harry Potters magiska värld.

Harry Potter och de vises sten är som sagt slutsåld, men finns att bevaka på Adlibris och Bokus. Harry Potter och Hemligheternas kammare finns att köpa på Adlibris och att bevaka på Bokus. Harry Potter och fången från Azkaban finns på både Adlibris och Bokus.

Har du ingen humor

Har du ingen humor? : en snabbguide till jämställdhetHar du ingen humor? Det är ett klassiskt uttalande när någon ifrågasätter något som är kränkande, taskigt eller fördomsfullt. Men det är också namnet på en liten, men ack så viktig bok. Den är så liten att man lätt kan ha med sig den i fickan eller väskan. Den kan därför läsas vart som helst, tyst på bussen, i tåget eller i ett väntrum, eller högt i klassrummet, fikarummet eller på släktmiddagen. Och det är just så boken kan användas. Det finns nämligen massor att diskutera i boken och den innehåller många viktiga ögonöppnare.

Boken är en samling av ett antal instagraminlägg som författaren har skrivit och som väl sammanfattar var Katarina Wennstam står när det gäller kampen för jämställdhet. För den som inte vet är Katarina Wennstam känd för att ta upp feministiska strider och stå upp för tjejer och kvinnor. Hon har under tjugo år varit oerhört engagerad i frågor som rör tjejer och kvinnor och många gånger belyst kvinnors utsatthet, först som kriminalreporter och senare som föreläsare och författare till såväl romaner som fackböcker. Har du ingen humor vänder sig till unga vuxna, men fungerar bra för en bred åldersgrupp, även tonåringar och vuxna. Boken har ett lättillgängligt format i och med att den bygger på korta välformulerade instagraminlägg. Man kan läsa ett inlägg här och var, de behöver inte läsas i ordning. Intill vissa av inläggen finns också kommentarer med, kommentarer som författaren fått när inläggen ursprungligen publicerades på Instagram. De fördjupar ofta diskussionen och tillför ofta ytterligare aspekter, vilket berikar läsningen. Det finns också plats för egna anteckningar i slutet av varje kapitel.

Trots att boken är tunn är den indelad i fyra kapitel eller avdelningar: Ord som skaver, Sådant man bara säger, Min feministiska kamp och Våldtäkt på film. Som ni ser handlar alltså detta om feminism, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Det handlar om hur folk uttrycker sig, unkna värderingar, föreställningar om hur killar och tjejer förväntas vara och mycket annat. Författaren vrider och vänder på begrepp som pojkstreck, horunge, ballar av stål, stulen flickvän och kärringstopp. Vad innebär det egentligen att de ord och begrepp vi använder oss med  i vardagen är laddade med föreställningar och fördomar? Vad innebär det när man säger ”stora grabbar gråter inte”, ”har du ingen humor” eller ”Sverige är världens mest jämställda land”. Vad händer när såna uttryck blir sanningar? Hur skildras våldtäkt på film? Sista avsnittet handlar om Katarina själv, vad som fick henne att bli feminist, hennes programförklaring, hennes tio-i-topp-lista över feministiska frågor.

Har du ingen humor är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Det kommer en grävling

Det kommer en grävlingSå länge Abbe kan minnas har han önskat sig ett husdjur. Helst vill han ha en hund, men hans pappa är rädd för hundar, så det går inte. Faktiskt så känner bara Abbe en enda som har husdjur och det är farfar. Han har nämligen en grävling under huset. En grävling, tänker Abbe, en grävling skulle man ha… Och så flyttar grävlingen in. Det är spännande. Grävlingen är nyfiken och vill leka mest hela tiden. Har Abbe hittat det perfekta husdjuret? Nja, det visar sig att det nog inte är så enkelt att ha en grävling som husdjur trots allt.

Det kommer en grävling är den första boken i en ny serie som heter Abbes vilda husdjur. Förlaget skriver att i kommande böcker möter vi bland annat en älg, en bäver och en fjällämmel. Vad har de gemensamt tror du? Jo, att de är helt hopplösa som husdjur!

Det här är en bilderboksberättelse med inslag av faktabok. Man får lära sig fascinerande, roliga och intressanta fakta om grävlingar. Det finns ett helt faktauppslag mitt i berättelsen och dessutom avslutas boken med spännande fakta. Kul är det också med inslaget där det står ”Passar grävlingen som husdjur” med en ruta för ja och en ruta för nej. Boken är dock inte bara lärorik, den är också underhållande och väldigt rolig. Det är kul att ta del av hur Abbe får det med en grävling som husdjur. Illustrationerna är myllrande, detaljrika och finurliga. De varierar mellan att vara i små rutor och att breda ut sig över en hel sida. Variationen i bildstorlek skapar ännu mera liv i berättelsen. Texten är lättläst och kortfattad, men ändå förvånansvärt fartfylld och humoristisk. Jag gillar den här boken och ser fram att läsa om fler djur i Abbes liv.

Det kommer en grävling är skriven av Lisa Ragvals, illustrerad av Anna-Karin Garhamn och utgiven av Alfabeta bokförlag. Den finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Ellens alla hundar

Ellens alla hundarEllen gillar hundar. Stora hundar, små hundar, blyga hundar, busiga hundar. Ja, hon gillar ALLA hundar. Hon tjatar på pappa om att få en egen hund. Men han säger bara ”vi får se” och Ellen vet att det kommer att betyda att hon inte får någon hund. Men om hon skulle få en egen hund skulle den heta… Sedan presenterar hon en lång rad hundar hon känner till. Det är starka Herkules som Ellen inte orkar hålla i, Fröding som slafsar och skvätter så Ellen blir alldeles blöt, Edda som går alldeles för långsamt tycker Ellen, Morris som hoppar och skuttar för mycket, Sockan som bara sitter och inte vill följa med Ellen på promenad, Rocky som skäller så Ellen får ont i öronen och Hektor som snarkar så Ellen inte kan sova. Det är inte lätt att hitta rätt hund just för Ellen. Sen går det flera dagar utan att Ellen pratar om hundar. Och så plötsligt händer något. En helt vanlig tisdag när Ellen och pappa är på väg hem från förskolan så frågar han vad hon önskar för slags hund. Senare kommer han hem med en överraskning. Och då säger Ellen:

– Om jag får en hund…

– Ja…? säger pappa.

– Då vill jag ha precis en sån hund.

– Vilken tur, säger pappa. För nu har du det.

Ellens alla hundar är en fin och charmig bilderbok för alla hundälskare. Här får man se en massa olika slags hundar, olika till storlek, ras, utseende och personlighet. Man får en insikt i att en hund inte bara är en hund, utan att det finns olika sorters hundar, och alla hundar passar inte alla människor. Boken har så fina illustrationer av Catarina Kruusval. Jag blir glad av att läsa Ellens alla hundar. Det är en riktig feelgoodbok för hundälskare.

Ellens alla hundar är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Stjärnorna ser likadana ut överallt

Stjärnorna ser likadana ut överalltI bilderboken Stjärnorna ser likadana ut överallt skildrar journalisten Marjan Svab och illustratören Saga Bergebo en flykt för en femårig flicka. Flickan heter Hala och hon saknar sitt hemland med alla kompisarna och släktingarna och apelsinlundarnas doft. Men hon saknar inte bombknallarna och den stickiga svarta röken. Det är nämligen därför de flytt till ett nytt land, för att det är krig i deras hemland och mamma och pappa vill inte att pappa ska bli soldat. Därför begav de sig iväg till ett nytt land långt långt borta där det är mörkt och kallt. Det är en lång och obekväm flykt som går på lastbilsflak, båt och tåg via ett flyktingläger med tält. Så småningom är de framme i det nya hemma. Det känns pirrigt och ovant med allt nytt, men det finns en ny kompis där. Och stjärnorna ser likadana ut överallt.

Det här är en finstämd bilderbok om ett svårt ämne. Boken skildrar på ett konkret sätt hur en flykt från krig och elände kan se ut, och hur det kan känna att komma till ett alldeles nytt, främmande land. Boken har ett fint barnperspektiv, det är verkligen ur Halas perspektiv som flykten skildras och vi får ta del av vad just hon upplever i den här situationen. Boken ger också verktyg och redskap för att diskutera detta ämne i en barngrupp. Stjärnorna ser likadana ut överallt är en fin bok att läsa och diskutera med barn från fem år och uppåt.

Boken är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Mizeria

MizeriaMizeria är en ungdomsbok som utspelar sig i förortsmiljö med tvillingarna Aicha och Ali som huvudpersoner. Trots att de är födda på samma dag, i samma familj, ser deras liv och förutsättningar vansinnigt olika ut. Bara för att Aicha är tjej och Ali kille. Aicha har precis blivit lämnad av den hon trodde var mannen hon skulle gifta sig med. Hon väntar på att få svar på ett graviditetstest. Hon hamnar i en djup depression. Ali kämpar för att prestera på topp med både sporten och betygen, men på senare tid har det blivit fler begravningar än studentmottagningar. Snart drabbar dödsskjutningarna honom på ett mycket nära håll. Boken skildrar två gymnasieungdomars liv i en miljonprogramsförort till Stockholm. Den är skriven av ståupp-komikern och förortskämpen Melody Farshin, vilket märks i det rappa språket, den träffsäkra dialogen, slangen och humorn. Men här finns också mycket svärta och allvar. Och jag tror boken ger stor igenkänning till de många ungdomar som växer upp med liknande förutsättningar som Ali och Aicha. Mizeria ger förorten ett ansikte och vi som bara läst om förorterna, dödsskjutningarna och miljonprogrammens höghusområden i tidningsrubrikerna får nu ett helt annat perspektiv som sällan annars skildras i ungdomsböcker. Dessutom är det inte bara tvillingarna Ali och Aischa som får komma till tals, utan också fler personer, som deras mamma och pappa, och flera av deras kompisar. På så sätt får jag som läsare ett brett och mångfacetterat perspektiv och jag tvingas under läsningens gång tänka till på att saker och ting inte alltid är som de vid en första anblick ser ut att vara. Boken är tunn, lättläst, har korta kapitel, mycket luft på sidorna och mycket dialog, vilket gör att även de som annars sällan läser böcker kan bli lockad att läsa. Jag tror också att den här boken skulle passa utmärkt att diskutera kring, varför inte som högläsnings- eller bokcirkelbok. Trots att den är tunn finns det väldigt många olika teman och trådar att prata om. Själv hade jag gärna diskuterat slutet till exempel. Det var oväntat abrupt. Kommer det en fortsättning på Mizeria tro? Jag hade gärna velat hänga mer med Aicha och Ali och fått läsa mer om vad som händer dem.

Mizeria är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

 

Johan & Johanna & skogsmaskinerna

Johan & Johanna och skogsmaskinernaNär man bor i Norrland är det inte helt ovanligt att man ser skogsmaskiner efter vägarna eller att barnen i skolan och förskolan har föräldrar som jobbar som maskinförare i skogen eller med att köra timmerbil. Detta skildras dock sällan i barnlitteraturen. Därför blev jag glad när jag såg att Visto förlag skulle ge ut en bilderbok med titeln Johan & Johanna & skogsmaskinerna. Författare och illustratör är Nina Egnor som under de senaste åtta åren jobbat just som maskinförare i skogen, vilket innebär att hon kan sin sak. Boken handlar om tvillingarna Johan och Johanna. De älskar att fantisera om hur det är att vara vuxen och ha ett riktigt jobb. Idag behöver de dock inte låtsas, för idag ska de få följa med sin moster Karin på hennes alldeles riktiga jobb i skogen och få se alla skogsmaskinerna. De får se skördaren som är maskinen som hugger ner träden, tar bort kvistarna och kapar upp det som är kvar till stockar. De får se skotaren som är maskinen som samlar ihop stockarna och kör ut dem till närmaste väg där man lägger upp stockarna i vältor. De får också se timmerbilen, som är den lastbil som kör virket till fabrikerna där stockarna görs om till brädor, papper och annat. Vi får också se hur man flyttar maskiner och vad en maskintrailer och en markberedare är. Dessutom berättas det om varför man egentligen hugger ner träden, vad som händer med dem efteråt och varför man planterar nya plantor efter att man huggit ner de gamla.

Jag gillar boken just för att den handlar om ett tema som så sällan skildras annars. Det är viktigt att uppmärksamma den viktiga skogen och det kretslopp som sker när man hugger ner ett träd. Många jobbar i skogen och har viktiga yrken som man sällan får läsa om i barnböcker. Fordon och maskiner är ju också något som intresserar väldigt många barn. Texten är lättläst, lärorik och intressant, men utan att vara alltför pekpinneaktig. Illustrationerna är verklighetstrogna och detaljrika i milda färger. Jag är inte helt förtjust i illustratörens stil eftersom bilderna i boken ser väldigt hemgjorda ut. Omslaget gillar jag däremot. Men det är ju en smaksak och kanske uppskattas bilderna mer av barn. Författaren hoppas att boken ska väcka en nyfikenhet hos barnen som leder till att fler intresserar sig för skogen och vad som händer där. Huruvida hon lyckas med sin ansats är svårt att säga. Johan & Johanna & skogsmaskinerna är en informativ bok som ger en bra inblick i skogsbruket. Det är dock ingen bok som sticker ut på något sätt utöver dess tema, så jag tror tyvärr att de som fastnar för boken är just de som redan har ett intresse för skogen eller för fordon och maskiner. För den som redan kan en del om skogsbruk ger boken inga nyheter, det hade varit kul om den innehållit lite kuriosa som inte alla känner till. Boken vänder sig till barn i åldern 3-6 år.

Johan & Johan & skogsmaskinerna finns bland annat hos Adlibris och Bokus.

Hux flux-djungel

Hux-flux-djungel : kolla vilka knasiga djur!Vad får man om man blandar ett piggsvin med en kameleont? En piggeleont såklart! En apa med en myrslok då? En apslok såklart!

Precis som Hux flux-gården som jag recenserade för några år sedan är Hux flux-djungel en bok där man själv kan konstruera helt nya knasiga djur genom att bläddra. Bokens sidor är delade på längden, så genom att bara vända på bara ena halvan av sidan kan man konstruera ett helt nytt djur. I föregående bok var det bondgårdsdjur som presenterades. Här möter vi vilda djur. Djur som tiger, apa, lejon, gepard, tukan och gorilla presenteras med kortfattade fakta om respektive djur. På så sätt kan man också använda boken som en helt vanlig bilderbok om vilda djur där man kan lära sig lite om de djur som finns i boken. Men boken tillför alltså även en ytterligare dimension i och med att man även kan skapa nya korsningar av de bekanta djuren. Bokens pärmar är av tjock hård kartong och boken har ringpärm så det är enkelt att bläddra. Även flikarna, eller halvsidorna, är av ganska stadig kartong. Inte pekbokstjocka sidor, men betydligt stadigare än vanliga bilderbokssidor, så jag skulle tro att boken är rätt så hållbar. Varje sida har sin egen färg så man enkelt kan hitta tillbaka till det ursprungliga djuret. Axel Scheffler har skapat fina färgstarka illustrationer och texterna är närmast poetiska. Här är en rolig och lärorik bok som ger en lång stunds underhållning.

Hux flux-djungel är utgiven av Alfabeta och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Gangsterälgarna

Ibbe är på väg till skolan när han träffar på några otäcka typer. Det är ett gäng älgar som inte drar sig för något. Och nu vill de ha hjälp av Ibbe.

Hur ska han ta sig ur knipan? Och är de där gangsterälgarna verkligen så coola som de tror?

GangsterälgarnaOvanstående är baksidestexten till Gangsterälgarna. Det som är kul i den här boken är att Ibbe är en helt vanlig pojke, medan Gangsterälgarna faktiskt är älgar – fastän man förstås kan leva sig in i att det hade kunnat vara pojkar det med. Älgarna heter Jossan, Brorsan och Morsan, vilket för tankarna till Bockarna Bruse. Men de här älgarna är inga snälla små getter. Tvärtom. De är hårda, tuffa och kräver respekt. Ibbe har ett äpple i fickan, men älgarna kräver att få det. Sen vill de ha fler äpplen. Men de hotar Ibbe att han inte får berätta för någon. Skvallrar han blir det synd om honom. Och en golare har inga polare. Ibbe mår dåligt. Han kan inte sova och han hör inte vad fröken säger i skolan. Det enda han tänker på är hur han ska få tag i äpplen. Han löser det genom att palla äpplen i en tants trädgård. Men älgarna ger sig inte. Han måste ha lika många äpplen till nästa dag. Då snattar han äpplen i affären. Men det känns inte bra i magen. Och hur ska han kunna skaffa fler äpplen till ännu nästa dag? Och nästa dag igen? Så småningom får förstås Ibbes föräldrar veta vad som hänt och de kallar till möte i skogen med butikschefen, tanten med trädgården och en skogsvaktare. Tanten med trädgården och butikschefen lovar att lägga ut äpplen i skogen så älgarna slipper tigga äpplen av barn. Och skogsvaktaren hotar med att älgarna får flytta till djurparken om de inte är snälla. Allt slutar bra, älgarna ber skamset om ursäkt och Ibbe konstaterar att golare ändå är coolare.

Jag fastnade inte riktigt för Gangsterälgarna. Handlingen är förstås viktig och det behövs alltid böcker som kan fungera som diskussionsunderlag kring sådana här frågor. Att det handlar om älgar istället för pojkar kanske avdramatiserar och skapar humor kring det allvarliga ämnet, men det hade förstås kunnat funka lika bra med bara människor i boken. Det jag stör mig mest på är dock slutet. Att de vuxna ska ge älgarna äpplen för att de ska vara snälla. Är det egentligen så mycket bättre än när Ibbe ger äpplen till älgarna för att de ska vara snälla mot honom? Att de vuxna hotar älgarna med djurparken. Är det inte samma sak som när älgarna hotar Ibbe? Jag tycker att lösningen på problemet skaver. Frågan är hur slutet skulle ha varit skrivet istället. Kanske hade det till och med kunnat vara ett öppet slut för att man ska kunna diskutera fram en lösning tillsammans med barnen man läser boken för. På så sätt skulle den kunna fungera ännu bättre som diskussionsunderlag. Ett plus dock för mångfaldsperspektivet i boken. Och jag gillar verkligen titeln, Gangsterälgarna. Den var fyndig och lockar säkert till läsning. Förlaget har angett målgrupp till 3-6 år, men jag tycker att den funkar lika bra på lågstadiet.

Gangsterälgarna är skriven av Åsa Öhnell och illustrerad av Raul Leon. Den är utgiven av Idus bokförlag och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Jag och alla

Jag och allaI Jag och alla möter läsaren tio olika barn på tio olika platser. Ett barn susar fram längs motorvägen i sin pappas lastbil, ett annat har vuxit upp på en plats där det är krig och ett tredje är på utflykt i en skog. Hur skulle det kännas att vara någon annan? När boken inleds träffar vi Olivia. Hon sitter bakom sin mamma på en moped och de verkar vara på väg till förskolan. I handen håller hon en liten apa av plast som hon ska visa på samlingen när de kommer fram. När hon sitter där bakom mamma tänker hon. Hon tänker på någon som inte är Olivia, någon som sitter någon helt annanstans och tänker helt andra tankar. Kanske tankar Olivia aldrig har tänkt och aldrig kommer att tänka. Sedan presenteras ytterligare nio barn. Alla är sinsemellan olika, bor på olika platser, lever olika liv och har helt olika förutsättningar. Varje uppslag är fristående, men varje uppslag avslutas med en tanke som leder över till nästa sida och ett nytt barn, och det barnets funderingar. Det innebär också att alla barn hänger ihop i en slags kedja, precis som i Sanna Borells bilderbok Kedjan som jag recenserade tidigare i veckan. I slutet av boken återkommer vi till Olivia, flickan vi träffade i inledningen. De avslutande orden är:

Tänk om jag inte fanns.

Tänk om jag bara var ett barn i en bok.

I så fall undrar jag hur det känns att vara den som läser om mej.

Vilken rolig idé att genom en bilderbok låta läsaren ta del av så många olika barns livsöden. Varje uppslag är ett eget konstverk som man kan fördjupa sig i länge. Här finns det också mycket att fundera och diskutera kring om man vill. Likheter, olikheter, rättvisa, orättvisa, fördomar, sanningar och identitetsfrågor. Mycket tankeväckande! Boken är skapad av 2017 års Augustprisvinnare Sara Lundberg (som gjort den fina Fågeln i mig flyger vart den vill) tillsammans med den prisbelönta författaren Ylva Karlsson.

Jag och alla är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.