Bakinspiration

Beskrivning saknas.

Här är tre fina bakböcker för den som vill bli inspirerad att baka i sommar.

Happy Cookies : nyttigt & gottHappy cookies är för den som vill baka både nyttigt och gott. Här får man lära sig baka utan gluten, mjölk, ägg och vitt socker. Perfekt för den som är allergisk, som vill äta naturligare och nyttigare bakverk eller som vill baka bakverk som alla kan äta. Det börjar med ett kapitel om lyxig frukost med exempelvis havremuffins med choklad och banan och cookie dough-kakor. Därefter följer ett kapitel med bakverk som kan ätas varje dag, som morots- och chokladcupcakes, mandarinkaka, chokladkex och äppelknyten. Ett avsnitt med små glädjespridare får munnen att vattnas, eller vad sägs om mandelkakor med chokladgrädde, kokoskaka med hallongömma och chokladbollskaka. Därefter följer kapitlen I godisskålen och Snacks där vi bland annat hittar twix, blomkålskex, bärspett, frömedaljonger och hampamuffins. I avsnittet Bjudning finns härliga bakverk att bjuda på, som fyllda chokladstrutar, persikopaj, chokladbiskvier, dammsugare, chokladpaj och chokladmousse. I slutet av boken finns ett kapitel med tillbehör, som äppelmos och chokladsås. Happy cookies är en vacker bakbok, fylld med bakinspiration, jättefina bilder och recept som är enkla att följa och som dessutom är nyttiga. Boken är skriven av Kersti Liljeqvist Zebeda med foton av Cornelia Schmidt och utgiven av bokförlaget Atlas. Den finns att låna på biblioteket och att köpa på Adlibris och på Bokus.

Baka med chokladBaka med choklad är skriven av Fredrik Nylén som är känd från Hela Sverige bakar och driver en av Sveriges största bakbloggar, Fredriks fika. Han har skrivit flera bakböcker tidigare, om bröd och bullar till exempel, men nu har han grottat ner sig i choklad. Han älskar verkligen choklad och här har han samlat alla sina bästa recept där chokladen har huvudrollen. Det är allt ifrån kladdkakor och mjuka kakor till tårtor och småkakor. En del recept är glutenfria och en del kan man baka utan ugn. Vad sägs om exempelvis kladdkakekakor, chokladtårta med hallonmousse, morotskaka med choklad, saftig chokladkaka med rosa choklad, hallonkladdkaka med vit choklad, himmelsk chokladtårta, radiokaka 2.0, hallongrottor med choklad, mjölkchokladbiskvier, pink chocolate chip cookies och mjölkchokladglass? Det och mycket, mycket mer hittar man i den här boken. För en chokladälskare som mig är boken en guldgruva! Recepten är som i tidigare böcker lätta att följa och fotona väldigt inspirerande och lockande. Boken är utgiven av Semic förlag och finns att låna på biblioteken eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Baka och spritsa : Dekorera enkelt och vackertBaka och spritsa – dekorera enkelt och vackert är en bok som mer handlar om hantverket kring bakning. Den är skriven av Emma Brink Rask som driver bakbloggen Brinken bakar. Här får man lära sig att spritsa och dekorera olika slags bakverk. Dels handlar det om själva tekniken, vad man behöver, hur olika slags spritstyllar funkar, vad man kan spritsa och hur man spritsar som ett proffs. Dels innehåller boken också ett antal recept där man kan pröva sina nyvunna kunskaper om spritsning och dekoration. Recepten är indelade i kapitlen kladdkakor, cupcakes, pajer, bakelser och tårtor, och i varje kapitel finns recept, men framförallt förslag på olika frostingar och tips på hur man kan dekorera respektive bakverk. Här finns till exempel Tiramisukladdkaka, pumpacupcakes med gräddbollstopp, chokladmuffins med mjölkchokladfrosting och karamelliserade popcorn, lingonpannacottapaj med pepparkaksbotten och kolamaräng, zuccinibakelser och espressotårta. Boken har många goda recept och inspirerande bilder, men jag hade gärna sett ännu fler bilder, framförallt fler steg-för-steg-bilder. Det finns sådana, men de är ganska små och saknar ofta beskrivande text till. Som nybörjare tycker jag att det är aningen svårt att följa recepten, det är nog bra om man har lite bakvana. Boken är utgiven av Semic förlag och finns att låna på biblioteken eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Varje dag är en vårdskandal

Varje dag är en vårdskandal : reportage från vård och vanvårdVarje dag är en vårdskandal är skriven av Sebastian Lönnlöv. Han jobbar idag som bibliotekarie och litteraturkritiker. Men han har sedan tidigare en påbörjad utbildning till sjuksköterska och han har även jobbat inom äldreomsorgen. Det är just om äldreomsorgen han har skrivit i den här boken. Han skildrar sina erfarenheter utifrån vårdbiträdets golvperspektiv. Han berättar om anekdoter från jobbet, men de är sällan av det positiva slaget. Tvärtom handlar det om en vårdskandal som pågick i det tysta, varje dag.

Han berättar om hur bristfällig inskolning han fick innan han började jobba som timvikarie, samtidigt som han förväntades vara självgående när han jobbade:

Varje dag var full av kritiska moment som de ansvariga sjuksköterskorna inte hade insyn i. Jag hade gärna lärt mig, men jag gjorde bara mitt jobb så väl jag förmådde, dag efter dag. Kanske inhämtade jag någon smula kunskap här och där, men det fanns inga regelrätta försök att öka min kompetens. Inga utbildningsresurser fanns som kunde slösas bort på timmisar. Ändå utförde vi en stor andel av allt arbete.

Han berättar om hierarkin hos de anställda, att han inte gjorde några ansträngningar för att ändra rutinerna eller komma med förslag på saker som skulle kunna förbättra verksamheten – han tog för givet att ingen var intresserad av klämkäcka praktikanter som försökte förbättra verksamheten.

Han berättar också om de dementa gamlingarnas totala utelämnande.

Faktum kvarstår: dementa är utelämnade till ickedementas godtycke. De kan ofta inte alls berätta om övergrepp, vare sig de allvarliga eller de vardagliga. Ett elakt ord. Ett alltför hårt handlag. Brist på tålamod eller respekt. De som lyckas berätta riskerar dessutom att inte betraktas som tillförlitliga. När en person inte kan berätta var hon befinner sig, eller hur gammal hon är, är det ofta omöjligt att skilja mellan sanning och förvirring.

Men han berättar också om personalens utelämnande till de dementa, som de ibland inte ens har någon aning om hur de ska hantera. Brist på utbildning, kunskap, erfarenhet är något som Sebastian tar upp om och om igen, liksom brist på tid, brist på personal, brist på resurser. Och detta får konsekvenser, såväl för de äldre som för personalen.

På demensavdelningen är våld mot personalen vardagsmat. Alla gick omkring med blåmärken och rivmärken på armarna, eftersom vi ständigt närmade oss personer som inte förstod sin omvärld och inte kände igen oss. Våldet var en del av ilskan i att inte längre se sammanhangen. Läget förbättrades inte heller av all oerfaren, ständigt utbytt och ofta alltför pressad personal.

Ilska var det vi ständigt mötte och alltid kunde räkna med. Den kom från äldre, anhöriga, chefer, sjuksköterskor. När de äldre var arga visste vi att det sällan gällde oss – vilka vi var som personer spelade säkert in, men hur underbart förstående och omtänksamma vi än var skulle vi fortfarande riskera att mötas med nyp, knutna nävar och vassa naglar.

Vi var projektionsytor för något annat. Samtidigt kunde vi, med mer tid och trygghet, ha skapat en rofylld miljö med mindre grogrund för ilska.

Det värsta våldet var inte inbyggt i demensen, utan i systemet som vi var en del av. Allt måste glida framåt så smidigt som möjligt. Det fanns sällan utrymme för kreativitet eller eftertanke. Vi gjorde vårt bästa, men vi räckte aldrig till. I längden skadade det mig som person. Jag blev bitter och slutade se det jag inte orkade ta in, samtidigt som mina händer blev torra och sprickorna sved av varje handtvätt, varje spritning, varje diskad tallrik.

Varje dag är en vårdskandal är en ganska liten och tunn bok. Den har ett litet format, bara drygt 150 sidor och texten är luftig. Det innebär att den är snabbläst. Samtidigt är snabbläst något som skulle behöva citationstecken – trots att texten i sig är snabbläst är innehållet inte något som man snabbt tar till sig och sedan glömmer. Ibland behöver man lägga ifrån sig boken och begrunda vad som står. Händer detta verkligen i Sverige idag? Har det gått såhär långt? Ibland behöver man lägga bort boken och ta en paus, det blir för mycket, det kommer för nära. Jag rekommenderar den ändå till såväl ung som gammal. Alla kan vi behöva få insikt och insyn i hur äldreomsorgen tyvärr fungerar i vårt land. Helst i syfte att förändra. Vem ska annars våga bli gammal i Sverige?

Varje dag är en vårdskandal är utgiven av Albert Bonniers förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa som e-bok hos Adlibris eller Bokus.

Livet i Mumindalen och dess skapare Tove Jansson

Livet i Mumindalen och dess skapare Tove JanssonLivet i Mumindalen och dess skapare Tove Jansson är ett gediget praktverk som innehåller allt och lite till som man kan behöva och vilja veta om Muminvärlden. Det är en rikt utsmyckad, innehållsrik och vacker presentbok och uppslagsbok som vänder sig till alla som är intresserad av Muminvärlden, dock kanske framförallt vuxna. Boken har över 350 sidor varpå Tove Jansson och hennes muminvärld presenteras utförligt och ambitiöst.

Här finns de vackra originalillustrationerna att njuta av. Här kan man läsa fakta och kuriosa om alla varelser i Mumindalen. Här kan man läsa om Tove Janssons eget intressanta liv. Här kan man också läsa citat ur böckerna och få svar på alla de frågor man någonsin kan ha om Mumindalen, dess invånare och dess skapare.

Med kapitel som Mumindalens mörka sida, Mumintrollen och deraas vänner, Musik i Mumindalen, Magi i Mumindalen, Mystiska varelser, Muminuttryck och Ett år i Mumindalen kan såväl de allra yngsta som de riktigt inbitna Muminälskarna få sitt lystmäte tillgodosett. Jag som har som projekt att beta av alla Muminböckerna under det kommande året kommer att ha denna bok som bredvidläsning för att verkligen kunna grotta in mig i den underbara värld som Tove Jansson skapat.

Trots att boken är så omfångsrik är den lättillgänglig. Den innehåller verkligen massor med illustrationer, foton och citat, varvat med löptext, vilket gör läsningen variationsrik. Boken kan läsas av barn som är intresserad av Mumindalen eller som ska göra skolarbeten om Tove Jansson. Men jag tror att den huvudsakliga målgruppen ändå är litteraturintresserade vuxna.

Livet i Mumindalen är skriven av den brittiske författaren Philip Ardagh och den är utgiven av Bonnier Carlsen. Boken finns att låna på biblioteket samt att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

Handbok i kreativt skrivande

I januari gjorde jag ett samlingsinlägg med ett gäng av de skrivarhandböcker som kommit de senaste åren. Nu har ytterligare en sådan bok letat sig hem till mig. Handbok i kreativt skrivande heter den. Den är skriven av Joy Kenward och illustrerad av Ruth Allen.

På baksidan står det:

Var du än befinner dig i ditt skrivarliv, så kommer du att ha stor nytta av en hjälpande hand när det gäller att frammana och utveckla din berättarröst. I Handbok i kreativt skrivande får du råd, tips, inspirerande övningar och vägledning – alla de verktyg du behöver för att komma vidare med ditt skrivande, vare sig det handlar om prosa eller poesi, fack- eller skönlitteratur.

Handbok i kreativt skrivande

Och inspirerande är just vad den här boken är. Den är indelad i tio kapitel och kan därmed användas som en kurs på tio lektioner, men man kan också välja att läsa det kapitel som känns mest relevant för stunden. Genomgående i boken finner man exempel och tomma sidor att skriva och öva på. Ibland får man testa sig fram bland olika metoder, ibland är det ens fantasiförmåga som sätts på prov. Intressant nog fokuserar boken mycket på ens egna berättarröst, det som gör en så unik som författare, och flera av övningarna är till just för att försöka locka fram denna berättarröst. Så gott som varje uppslag innehåller övningar som gör att man utvecklas som författare. Och det är just det som gör att boken får en särställning bland andra skrivarhandböcker på marknaden. Här är det inte bara en massa tråkig fakta, utan här får man verkligen utvecklas och inspireras. En fin present till alla med skrivarambitioner!

Handbok i kreativt skrivande är utgiven av Louise Bäckelin förlag och den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Klubben och K

Klubben      K

För ett par helger sedan var jag på konferens på Orbaden Spa & Resort. Där sträckläste jag Matilda Gustavssons Klubben. Ni kanske kommer ihåg att hon tilldelades Stora Journalistikpriset för sitt reportage om den så kallade Kulturprofilens sexuella övergrepp och hans samröre med Svenska Akademien. I boken Klubben fördjupar hon berättelsen om avslöjandet som fick en av världens mest anrika kulturinstitutioner att krackelera inför öppen ridå.

Gustavsson skriver om hur hon fick idén att undersöka Jean-Claude Arnault, han som kom att kallas för Kulturprofilen, och hur hennes första trevande undersökningar kom att växa sig gigantiska och kom att innefatta även Svenska Akademien, en av Sveriges mest anrika institutioner. Vi får följa hennes journalistiska arbete, grävandet, intervjuerna, alla frågor och funderingar inför publiceringen. Jag som jobbat som journalist tycker att dessa partier är oerhört intressant.

Men Klubben är också skrämmande läsning. Hur kunde Arnaults beteende pågå under så lång tid? Alla övergrepp, alla lögner. Tystnadskulturen. Och alla dessa kulturens makthavare som hållit Arnault om ryggen. Jag har levt med våld i nära relation och är idag engagerad i att jobba mot mäns våld mot kvinnor, framförallt då våld i nära relation. Detta är en annan variant av mäns våld mot kvinnor och det är lärorikt att ta del av hur detta våld når oanade vidder i och med att kvinnornas karriärer står på spel om de berättar vad de utsatts för. Sveriges kulturelit är inte stor och om man vill nå någon vart kan man inte bli bränd genom sådana här anklagelser. Blir man inte trodd på kan man förlora allt man brinner för, sin karriär och försörjning. Och det är förstås svårt att bli trodd på när tystnadskultur sker och alla håller förövaren bakom ryggen. Trots att till och med ledamöternas egna fruar och döttrar råkar ut för Arnault låtsas man som om inget har hänt. Det är läskigt och även pinsamt att läsa om hur ”klubben” Forum likväl som i förlängningen även Svenska Akademin är en klubb för inbördes beundran. Det är framförallt pinsamt att läsa om alla kopplingar mellan Forum, Arnault och Svenska Akademien. Jag är glad att den idag rätt så förlegade Akademien faktiskt krackelerade och att nya ledamöter har tagit plats, även om jag är rädd att det krävs mer än så för att faktiskt kunna förändra den i grunden.

Arnault blev dömd till fängelse både i tingsrätt och hovrätt och hans liv kommer aldrig bli sig likt. Det kommer inte Sveriges kulturvärld eller Svenska Akademien heller. Matilda Gustavssons modiga, grävande granskning visar hur journalistik är när den är som bäst – den förändrar världen. August-nominering nästa? Jag hoppas det i alla fall!  Klubben är en otroligt bra och läsvärd bok som borde läsas av alla. Jag har också fått upp ögonen för Matilda Gustavsson som inte bara är en oerhört duktig grävande journalist utan också en väldigt skicklig skribent. Jag ser fram emot fler böcker av henne i framtiden.

Klubben är utgiven av Albert Bonniers förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Efter att jag läst Klubben blev jag förstås nyfiken på att läsa Katarina Frostensons K. Frostenson har varit gift med Arnault i närmare 30 år och har i boken K redogjort för sin version av händelserna. Frostenson och Arnault flydde tillsammans från Sverige till Frankrike i samband med DN:s anklagande reportage och boken handlar om tiden i landsflykt undan förföljelse och förtal. Frostenson vänder sig ofta till Arnault i boken och det finns många passager med kärleksförklaringar direkt till honom:

Jag vet att du, min älskade, just nu förhörs av polis om våld som du inte har begått. Du skulle aldrig skada eller förnedra någon. Du har aldrig våldfört dig på en människa. Våld finns inte i din varelse, i din natur. Du må ha irrat i natten, vandrat vilse, låtit dig föras hän och inte alltid varit helt sedesam. Men tvingande eller våldsam, aldrig.

Frostenson undviker alltså sanningen, eller kan helt enkelt inte ta in vad Arnault har gjort. Visserligen kan man se på händelserna som ord mot ord, det är svårt att veta vad som egentligen har hänt och vad som är sant. I alla fall var det svårt då i slutet av 2017 och början av 2018 då denna bok utspelar sig. Nu vet vi ju att Arnault blev dömd för två våldtäkter och avtjänar sitt straff på Skogomeanstalten, så han är nog knappast så oskyldig som Frostenson vill tro.

Frostenson har ett intressant upplägg på sin bok. Den är skriven i dagboksform, men är inte enbart skriven i jag-form. En stor del av boken innehåller reflektioner av ”samtal” med olika ”reskamrater” som Frostenson kallar det, allt från Frostensons väninnor till olika kulturprofiler. Frostenson är oerhört beläst och det är intressant att se vilka citat hon valt ut. Det märks att Frostenson är poet. Boken är drömlik, suggestiv, skriven på en fragmentarisk, poetisk prosa där språket sjunger.

Jag förstår varför Frostenson skrivit sin bok. Hon har haft ett behov att förklara händelserna ur sitt perspektiv likväl som att ge en annan bild än den dominerande bilden i media. Boken kan också ses som ett försvarstal. Hon går dessutom till hård attack mot sina forna kollegor i Svenska Akademien, mot svensk media och mot svenskarna i allmänhet som enligt henne är ”ett blodtörstigt folk som skadeglatt ser på när människor söndras och faller”.

Det är dock jobbig läsning att ta del av. Jag gillar språket, citaten, reflektionerna och det faktum att boken belyser hur det är att vara utsatt för ett mediedrev, men i övrigt är det inte mycket jag tycker om tyvärr. Det känns som att Frostenson lever i sin alldeles egna verklighet som hon och maken skapat tillsammans. Hon är inte benägen att ta in vad maken är dömd för, hon kan inte för sitt liv förstå eller leva sig in i känslorna hos de kvinnor han utsatt för de sexuella trakasserierna och övergreppen. Självklart har alla rätt till sina känslor och sina upplevelser, men det gör ont att se hur Frostenson blundar även för det uppenbara. Det är dock intressant att läsa Klubben först och därefter K för att bredda och fördjupa, och för att det är extra läskigt att läsa K när man redan vet bakgrunden och alla detaljer i händelseförloppet.

K är utgiven av Bokförlaget Polaris och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Vi, skuggorna

Vi, skuggornaVi, skuggorna är en reportagebok som handlar om de människor som lever i Sveriges skuggsamhälle. Det handlar till exempel om Aura som kom till Sverige i tron att landet var någorlunda fredat från mygel och korruption. Som jobbar 14 timmar om dagen i en restaurang i Arjeplog för 5000 kronor i månaden. Om Wilder som bodde i sin arbetsgivares garage i 4½ år och som inte ens betraktades som en hund i chefens ögon, utan som skräp.

Sverige har fått ett laglöst arbetsliv där människor från fattiga länder jobbar under slavliknande förhållanden. En ny typ av kriminalitet som inte myndigheterna kommer åt. Exploateringen pågår överallt. Människor sover inuti bilverkstäder, i skogen och på byggen.  En rad politiska beslut har skapat det så kallade skuggsamhället, som blev synligt när Akilov 2017 körde in på Drottninggatan. Han jobbade som asbestsanerare i Sverige innan han blev terrorist. En i mängden av gömda arbetare i vårt parallella samhälle.

Svenskt arbetsliv har blivit ett paradis för kriminella som vill tvätta sina smutsiga pengar vita. Svartarbetet kostar staten 66 miljarder per år. Lågt räknat. Samtidigt är stat, kommuner och landsting våra största upphandlare. Och på vis också de värsta bovarna.

Elinor Torp har skrivit ett intressant och läsvärt, men samtidigt otäckt och skrämmande samhällsreportage där hon granskar skuggsamhället och intervjuar människor som är en del av detta nya parallella samhälle. Människor som blivit lurade, som kommit till Sverige i hopp om att få en ny chans, ett nytt liv, men som istället inser att de blir behandlade som just skräp. Som inte har några rättigheter, som är helt i hand på de kriminella som använder skuggsamhället för att tjäna pengar och för att kunna tvätta sina svarta pengar vita. Människor som skadas men inte har rätt till annat än akutsjukvård. Människor som blir förnedrade, misshandlade, lurade, blåsta. Och som inte ens kan återvända hem igen eftersom de inte har pengar till resan eller är djupt skuldsatta.

Jag gillar att boken presenterar fakta om hur det ser ut i Sverige och i våra grannländer. De har nämligen kommit betydligt längre än oss både när det gäller kontroller och lagstiftning. I boken får vi som sagt också möta personer som befinner sig i skuggsamhället, människor av kött och blod vars liv vi annars aldrig skulle ha fått en inblick i, livsöden som berör och engagerar. Jag gillar just blandningen mellan fakta och skönlitterär bok, det gör att innehållet blir mer lättillgängligt. Ellinor Torp lyfter också fram vad hon tycker behöver göras för att komma till rätta med problemet. Det är inte lätt, det har gått alldeles för långt, men det går att lösa mycket med exempelvis mer tillsyn, tydligare lagstiftning, mer samordning mellan myndigheter, samt inrättandet av ett A-krimcenter så som i Norge. Det är en lättläst bok, men innehållet är svårt att glömma. Jag hoppas boken når ut till många, framförallt politiker och beslutsfattare, upphandlare och beställare, fackföreningsrörelsen och alla andra som på något sätt har med Sveriges arbetare och arbetsliv att göra.

Vi, skuggorna är utgiven av Leopard förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Balans – Naturlig väg till friskare sköldkörtel

Balans : naturlig väg till friskare sköldkörtelKarin Björkegren Jones har skrivit flertalet böcker om hälsa, varav jag fastnat exempelvis för Omstart – för en starkare, renare och friskare kropp. Den handlar om lymfsystemet, ett tidigare lite bortglömt system i kroppen som har visat sig kunna påverka vårt välbefinnande mer än vi kanske tidigare trott. Genom att ta hand om det bättre och undvika stress kan man bland annat stärka sitt immunförsvar, bli av med sömnbesvär och celluliter samt gå ned i vikt. Nu är hon aktuell med en ny bok i samma stil: Balans – naturlig väg till friskare sköldkörtel.

Här ligger fokus alltså på sköldkörteln. Det är 466 000 som behandlas för hypotereos, underfunktion i sköldkörteln. Mörkertalet är dock säkert större eftersom provsvaren inte är helt tillförlitliga. Många av de som medicineras mår inte heller alltid bra trots medicinering. Inom den traditionella vården finns nämligen bara en enda medicin att tillgå i dagsläget och det är svårt att tro att en medicin ska kunna passa perfekt för alla. Det finns därför allt att vinna på att lära sig mer om sköldkörteln och hur man kan må bättre med hjälp av alternativa och naturliga botemedel.

Karin Björkegren Jones har själv sköldkörtelproblem och har fått kämpa för att få rätt vård för just henne. Hon delar öppenhjärtigt med sig av sin sjukdomsresa och jakten på botemedel här i boken. Dessutom ger hon massor av tips och råd. Man kan till exempel lära sig att lyssna bättre på sin kropp, hur man försöker identifiera grundorsaken till sjukdomen och hur man kan må bättre med exempelvis yoga, andning, kost och eteriska oljor.

Det första kapitlet innehåller fakta om sköldkörteln, binjurarna, hormonerna, värden och traditionell medicinering. Ett faktaspäckat och därför något tungt kapitel men det är väldigt intressant att läsa mer om hur allt hänger ihop. Detta kapitel ger också bättre förståelse för hur man kan påverka allt detta genom sina livsstilsval och genom alternativa behandlingar. Nästa del av boken handlar om alternativ vård, till exempel healing, ayur veda, kosttillskott och homeopati. Därefter följer ett kapitel om kost och ett om andning för att sedan avsluta boken med ett avsnitt om yoga och chakrasystemet.

Boken är lättläst och lättillgänglig tack vare den snygga moderna formgivningen. Den funkar bra både att läsa rakt igenom och som uppslagsbok där man kan läsa något avsnitt här och var om det som intresserar en. Författaren brinner verkligen för detta och hon har själv befunnit sig i jakten på botemedel, vilket gör att hon vet vad hon skriver om. Det känns engagerat och trovärdigt. Allt passar inte alla, men här får man ett enormt smörgåsbord med saker man kan testa så det är bara att prova sig fram. Det här är en bok jag varmt kan rekommendera till alla med sköldkörtelproblem.

Balans – naturlig väg till friskare sköldkörtel är utgiven av bokförlaget Semic. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Misslyckas igen, misslyckas bättre

Misslyckas igen, misslyckas bättre : anteckningar om skräck och skrivandeJohn Ajvide Lindqvist är en av Sveriges mest kände skräckförfattare. Hans debutroman Låt den rätte komma in utkom 2004 och sedan dess har han släppt sex romaner till samt ett antal noveller. Han har också skrivit Misslyckas igen, misslyckas bättre – anteckningar om skräck och skrivande som kom förra året. Det är en unik bok. Med utgångspunkt i den allra första anteckningen från november 2000 får vi följa arbetet med hans sju romaner ända till X – den sista platsen som utkom 2017.

Det här är en bok som berättar om skrivandets vedermödor och livet som författare, men också en bok för de som vill titta in bakom kulisserna i den speciella fantasivärld som är John Ajvide Lindqvists. Det är ingen regelrätt instruktionsbok för den som letar efter en författarhandbok. Däremot är det en bok som handlar om själva skrivarprocessen. Hur det går till att komma på idéer, karaktärer, skriva, skriva om, skicka in till förlag, vänta på antagning, skriva om och om igen och slutligen få boken utgiven. Jag har inte läst alla Ajvide Lindqvists böcker tyvärr, men för den som har gjort det kan man säga att den här boken innehåller extramaterialet, allt det där som DVD-filmer brukar innehålla – tankarna bakom, scener som strukits, kommentarer, anekdoter, förklaringar. I förordet berättar Ajvide Lindqvist att han har ungefär 1500 sidor med anteckningar till de sju romaner han hittills har skrivit. Tänk vilken skatt att ha dessa anteckningar kvar. Och nu kan vi dessutom ta del av många av dem.

Jag hoppas att dessa tankar kan vara av intresse för någon annan och främst då givetvis personer som vill veta hur det fungerar att vara författare, hur man tänker och varför man tänker så. Samt folk med ett osunt intresse för just mina böcker, så klart.

Jag tror att jag hade fått ännu större behållning av boken om jag hade läst Ajvide Lindqvists romaner innan. Men den är absolut läsvärd ändå. Skrivandets vedermödor och en författares funderingar kan visserligen vara unika, men också till viss del allmängiltiga. Och alla hans lärdomar som han samlat på sig under sitt eget yrkesliv är oerhört intressant och användbart. Jag blir dessutom sugen att läsa resten av hans romaner och att efteråt, eller kanske parallellt läsa denna bok igen. Har ni läst denna bok? Och har ni läst John Ajvide Lindqvists romaner?

Misslyckas igen, misslyckas bättre – anteckningar om skräck och skrivande är utgiven av Ordfront förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.

Nya skrivhandböcker

Facit - konsten att skriva krönikor  Skriv först. Fråga sen : manual för nybörjare   Ett, två, tre, fackbok! : från idé till framgång   Skrivboken  Att skriva barn- och ungdomslitteratur

Ni som följt bloggen ett tag kanske känner igen att jag gärna läser och skriver om skrivhandböcker. Skriva har alltid varit ett av mina största intressen. Jag har dessutom jobbat professionellt med att skriva i många år, både som journalist och som lektör, recensent och författare. Dessutom har jag ju drivit den här bloggen i snart 12 år, vilket förstås kommer ur ett stort läs- och skrivintresse. Senaste åren har det dykt upp ett antal nya skrivhandböcker och några av dessa har jag samlat på mig och läst med stor hängivenhet.

Facit – konsten att skriva krönikor är skriven av Patrik Lundberg. Han har också skrivit i hela sitt liv och då var det framförallt en form av skrivande han lockades av, nämligen krönikor. Han lärde sig det den långa vägen genom att öva varje dag och studerade såväl retorik som litteratur och journalistik. Facit är boken som han önskade fanns där när han sydde ihop sin egen utbildning i att skriva krönikor. Boken innehåller verkligen allt man behöver veta för att börja skriva krönikor/kåserier och liknande texter. Det finns även flertalet övningar och dessutom intervjuer och stalltips från mästare inom krönikor. En väldigt matnyttig och innehållsrik bok som dessutom är väldigt snyggt formgiven. Facit – konsten att skriva krönikor är utgiven av Natur & Kultur. Den finns på Adlibris och på Bokus.

Skriv först. Fråga sen – manual för nybörjare är skriven av författaren PC Jersild som samlat sina erfarenheter från mer än femtio års verksamhet som författare. Han diskuterar i 27 kapitel sådant som Att börja, Att välja, Arbetsvanor, Dramaturgi, Genrer, Synopsis, Tempus, Kritik och respons samt Romanens död. Han menar att regler för skrivandet och förnuftet riskerar att skrämma bort kreativiteten och fantasin. Därav bokens titel ”Skriv först. Fråga sen”. Jag gillar Jersilds resonerande form. Han ger förvisso också konkreta tips och råd, men ägnar också en hel del tid åt att resonera och diskutera kring olika faktorer kring skrivande, vilket är väldigt intressant att ta del av. Dessutom ger han många intressanta referenser till såväl sitt eget författarskap till många andra böcker. Skriv först. Fråga sen – manual för nybörjare är utgiven av Albert Bonniers förlag och finns på Adlibris och på Bokus.

Ett, två, tre, fackbok! Från idé till framgång är skriven av Lotte Mjöberg. Den utmärker sig eftersom den är en av få böcker (vad jag vet) som handlar specifikt om att skriva fackböcker. Den är indelad i tre delar: Förberedelse, Skrivande och Avslutning som var och en består av en rad olika kapitel. En sak som ofta skiljer fackboksskrivande från skönlitterärt skrivande är ju just förberedelserna, att man kanske måste göra mycket research innan man ens kan börja skriva och jag uppskattar att Mjöberg ägnar så pass stor del av boken åt detta. Boken följer också en tydlig kronologisk ordning – från idé till framgång – alltså från att man får idén om att man ska skriva en bok till dess att boken finns ute i handeln. Boken innehåller mycket personliga reflektioner, Mjöberg har gedigen erfarenhet av att skriva fackböcker och att lära ut hur man skriver fackböcker. Den innehåller också många exempel från olika böcker samt att Mjöberg bjudit in andra fackboksskribenter som delar med sig av sina erfarenheter. Jag har själv skrivit en fackbok och har funderingar på att skriva en till i framtiden och jag blev väldigt inspirerad under läsningen av denna. Ett, två, tre, fackbok! Från idé till framgång är utgiven av Ordfront förlag och finns på Adlibris och på Bokus.

Skrivboken – En bästsäljande spänningsförfattares samlade råd är skriven av Kristina Ohlsson. Hon är en av Sveriges mest sålda författare och skriver allt från barnböcker till deckare för vuxna. Jag har läst nästan alla böcker hon skrivit och tyckt mycket om dem. Därför är det extra kul att få läsa denna bok där hon generöst delar med sig av sina bästa råd till alla som älskar att skriva och drömmer om att bli författare. Hon utgår mycket från sitt eget författarskap och berättar i bokens första del om hur hennes böcker kommit till, hur det gick till när hon själv debuterade med Askungar och hur hennes skrivarliv ser ut. I bokens andra del har hon samlat tankar och råd om att skriva spännande sagor för vuxna och barn, från hur hon förbereder sig till hur hon skriver och därefter hur hon redigerar. En personligt hållen, inspirerande och väldigt peppande bok för alla som själv vill bli en bästsäljande spänningsförfattare. Skrivboken – En bästsäljande spänningsförfattares samlade råd är utgiven av Piratförlaget och finns på Adlibris och på Bokus.

Att skriva barn- och ungdomslitteratur är skriven av en lång rad skribenter med Helene Ehriander som redaktör. Hon har jag haft som lärare när jag gått kurser i barn- och ungdomslitteratur på Linnéuniversitetet och jag vet att hon både brinner för och behärskar sitt ämne. Den här boken har lite annat angreppssätt än de tidigare böckerna jag skrivit om idag eftersom den har ett mer vetenskapligt angreppssätt och är därmed inte lika lättläst. Den här boken är tänkt att vara kurslitteratur på kurser som behandlar barn- och ungdomslitteratur och kreativt skrivande. Det som gör den här boken unik är förstås att den fokuserar på skrivande för just barn och unga och vad som kännetecknar berättelser avsedda för barn och unga. Vad skiljer denna form av litteratur från vuxenlitteratur, hur skapar man ett tilltal som passar barn och unga och hur kan man ta sig an de svårigheter som kan uppstå när man skriver denna typ av litteratur. För mig som brinner för just barn- och ungdomslitteratur är detta en guldgruva. Det finns ju väldigt få böcker som handlar specifikt om just skrivande för barn och unga och jag riktigt suger åt mig av kunskapen från skribenterna. Att skriva barn- och ungdomslitteratur är utgiven av Studentlitteratur och finns på Adlibris och på Bokus.

Två böcker om tyger från förr

Retro - Tyger vi minns : Grafiska och stiliserade mönsterFör ett par år sedan skrev jag om boken Tyger vi minns från 1960- och 70-talen av Sara Axtelius. Där presenterade hon många av dåtidens stora textilformgivare och några av deras alster. En riktig nostalgitripp för alla vi som älskar retrodesign och retrotyger. Förra året kom Axtelius med uppföljaren: Retrotyger vi minns – grafiska och stiliserade mönster. Även här ligger fokus på 60- och 70-talen. Vi får se ungefär 200 retrotyger från den tiden och läsa om 23 formgivare som designat dem. Tyngdpunkten i denna nya bok ligger på grafiska och stiliserade mönster, som ränder, rutor, moln, prickar, stjärnor och hjärtan. Några av de mest kända formgivarna vi möter är Sven Fristedt, Viloa Gråsten, Gunila Axén och Göta Trägårdh.

Sara Axtelius har under flera år samlat på tyger från 1960- och 1970-talen. Hon brinner för att uppmärksamma textilkonstnärerna och förvalta Sveriges textilskatt samt föra arvet vidare till kommande generationer. Och hennes intresse, engagemang och kunskap märks väl av i denna bok. Den är lärorik och inspirerande på samma gång. Fylld av nostalgi, men också med en uppmaning att bevara kunskapen och textilskatten som finns där ute. De formgivare som presenteras i boken möblerade de svenska hemmen under decennier, men många av dem blir nog bortglömda om inte entusiaster som Axtelius uppmärksammar dem. Det är en kulturgärning hon gör och jag är glad över att boken nu finns i min bokhylla. Det är en bok jag kommer att återkomma till många gånger framöver, precis som föregångaren.

Retrotyger vi minns – grafiska och stiliserade mönster är utgiven av Ordalaget förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Tryckta tyger för alla tillfällenTryckta tyger för alla tillfällen är skriven av Anna Lindqvist och Marie Odenbring Widmark. Som titeln skvallrar om ligger fokus här på just tryckta textilier och då främst från decennierna 1940-1960. Det är en fristående uppföljare till författarnas förra bok, Tryckt till jul. Nu vidgas perspektiven och de tryckta tygerna för hemmet, modet och den offentliga miljön lyfts fram liksom mönstervärldens koppling till årets olika högtider och säsonger. Boken bygger på ett enormt arbete av arkivstudier och intervjuer med såväl formgivare som deras släktingar. Bland annat har författarna fått möjlighet att göra en djupdykning i textilföretaget Ljungbergs unika arkiv med bevarade skisser och tygprover.

Boken är ett gediget arbete där formgivare, mönster och berättelser från textilformgivningens glansdagar presenteras i såväl text som bild. Det är mycket mer text i den här boken än i Axtelius bok så här är en guldgruva för den som är historiskt intresserad och verkligen vill fördjupa sig i den här delen av kulturhistorien. Författarna är kulturhistoriker och erfarna museikvinnor, Anna Lindqvist vid Ystads museum efter många år på Länsmuseet i Linköping. Marie Odenbring Widmark är anställd vid Västarvet i Västra Götaland.

Tryckta tyger för alla tillfällen är utgiven av Carlssons förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.