En vacker dag satt Gretchen Rubin på en buss och bestämde sig för att ägna ett år av sitt liv åt att söka efter lyckan. Under tolv månader skulle hon fokusera på en del i taget av sitt liv och försöka förbättra denna del så gott hon bara kunde. Till hjälp skapade hon ett antal föresatser och hon plöjde också igenom massor av böcker skrivna av experter på lycka och glädje. Resultatet och slutsatserna som hon kom fram till under sitt år finns samlade i hennes bok Projekt lycka (Ica Bokförlag).

Projekt lycka är en tankeväckande och inspirerande bok. Man blir sugen på att skapa sitt eget lyckoprojekt efter att ha läst den här boken. Och Gretchen Rubin har faktiskt peppat och inspirerat massor av människor världen över. Under sitt lyckoprojektsår så bloggade hon regelbundet och hennes blogg blev då otroligt populär.

Det kanske låter lite konstigt att försöka skapa lycka på det sätt som Gretchen Rubin har försökt göra under sitt lyckoprojektsår, men faktum är att hon lyckades med de flesta av sina föresatser och ett ytterligare faktum är ju faktiskt att hon dessutom har inspirerat en massa andra människor att göra samma sak som hon själv har gjort. Boken är välskriven, personlig, öppenhjärtlig, humoristisk och framförallt väldigt peppande och inspirerande.

Författaren förmedlar sina egna erfarenheter och slutsatser kring sitt lyckoprojekt, men hon ger inga pekpinnar om att läsarna måste göra likadant som henne. Därför är det här inte heller en praktisk handbok som ger råd om hur man ska göra och inte göra. Snarare kan man se det här som Gretchens dagbok över sitt lyckoår. Om man nu blir intresserad av att försöka sig på ett liknande projekt så kan man skapa sitt alldeles egna projekt som passar just ens eget liv – man måste inte satsa ett helt år om man inte vill, man kan ju satsa på en månad eller en vecka istället till att börja med. Eller välja ut ett område i sitt liv som man satsar på att försöka förbättra så långt det är möjligt. Eller göra på ett helt annat sätt. Eller så läser man bara boken och är nöjd med det, utan att själv göra några förändringar i sitt eget liv. Valet är helt upp till läsaren.

Jag har läst de flesta av Sanna Ehdins böcker och min favorit hittills är Den självläkande människan. Men Sannas nyaste bok Finn din energikod – få ett rikt, lyckligt och självläkande livär nog minst lika bra. Boken handlar om det mest grundläggande av allt – vår livsenergi. En hög energinivå är nyckeln till god hälsa, kraft och glädje. I boken berättar Sanna om hur man gör för att höja sin energinivå. Det är många saker som inverkar på energibalansen, som dagsljuset, maten, hälsan, sömnen, kärleken, vänskapen… Alla dessa faktorer beskrivs i boken och Sanna berättar också hur man kan göra rent praktiskt för att få in mer energi i vardagen. Hon berättar också om de största energitjuvarna och hur man får bort dem ur sitt liv.

Sanna skriver om helheten – systemenergin – som består av fysisk, emotionell, mental och andlig energi. För att vi ska må riktigt bra så måste alla delar finnas där. För att man ska få och bibehålla en hög energinivå är det tre saker man måste göra: tillföra energi varje dag, se till att hålla en hög energinivå vad som än händer samt rensa ut och välja bort det som stjäl energi. I boken finns många förslag på praktiska övningar man kan göra för att tillföra mer energi respektive rensa bort det som stjäl energi.

Sanna Ehdin poängterar också flertalet gånger i boken att det inte är någon annan som kan göra en lycklig, det måste börja hos en själv. Man måste själv ta ansvaret för sin lycka. Det är ens handlingar och attityd som avgör om man blir lycklig eller olycklig. Det hjälper inte att skylla på omständigheterna eller på andra personer – då blir man istället ett offer. Alla har vi det tufft ibland och en del får större börda än andra, men då blir det ännu viktigare att knyta an till andra så man kan få hjälp och bli lyft. Det viktiga är inte hur vi har det – utan hur vi tar det.

Finn din energikod är en riktigt bra bok. Jag rekommenderar den för alla som vill få in mer energi till sina liv, som ofta känner sig trötta och energilösa. Det finns många tips och råd i boken och alla kan hitta saker som de kan tillföra eller ta bort från sin vardag för att få mer ork och livsenergi.

Slow – lev livet långsamt av Carl Honoré (Bazar förlag) är en bok som stått länge i min bokhylla. Jag har längtat efter att läsa den, men ändå inte riktigt tagit mig tid för att läsa den förrän nu när jag låg på sjukhuset med dottern. Boken handlar om slow-rörelsen, det vill säga den rörelse som förespråkar ett långsammare och mer medvetet sätt att leva sin vardag. I dagens tidssjuka, stressade och jäktiga värld så känner de flesta av oss en press i att man ska göra allting snabbt – jobba, laga mat, läsa, resa, träna och ha sex. Men faktum är att snabbare inte alltid är bättre. Jämför till exempel mikromat med långsamt tillagad mat med färska, ekologiska, lokalproducerade råvaror.

Carl Honoré visar i den här boken att det finns ett alternativ till den dagliga kampen mot klockan, nämligen att leva livet långsamt. Slow-rörelsen började som en motreaktion mot just snabbmatens frammarsch, men numera har den förgrenat sig till att omfatta de flesta områden i vårt dagliga liv. På samma sätt är boken också indelad i kapitel med utgångspunkt från olika livsområden, som arbete, barn, fritid, mat och sex.

Slow är en intressant bok för den som gärna vill ifrån ekorrhjulet, åtminstone ett tag. Boken innehåller många goda exempel på människor som har tagit ett steg åt sidan och införlivat mer lugn i sitt liv istället för all stress. Den innehåller däremot inga pekpinnar och den förespråkar inte heller att man ska ha avsteg helt och hållet från det moderna samhället och bosätta sig i ett kollektiv ute i skogen, utan snarare ger boken tips på hur man kan leva ett lugnare och långsammare liv mitt i sin egen vardag. Det finns alltid saker man kan göra annorlunda.

Det här är en tankvärd bok, och jag är glad att jag tog mig tid att läsa den. Dock är det inte en av de bästa böcker jag läst i ämnet downshifting. Den är lite för typisk amerikansk och trots att den ju innehåller många exempel så tycker jag att boken någonstans saknar den där förankringen med läsarna och det där peppande tilltalet som jag skulle vilja ha för att komma igång och förändra mitt liv. Jag kan inte riktigt känna igen mig, leva mig in i exemplen och känna hur just jag skulle kunna få ett lugnare liv tack vare boken. Kanske beror det på att jag inte lever ett så extremt stressigt liv ändå, eller så beror det på att boken känns så amerikansk att det är svårt att applicera den på våra svenska förhållanden. Men hur som helst är boken helt klart läsvärd ändå, man får en hel del aha-upplevelser och saker att tänka på.