Dan före julafton och idag är det min tur att öppna luckan i Julkalenderbloggstafetten 2019 som Sofies bokblogg arrangerar. Temat i år är Jag minns när jag läste och det innebär att man kan klicka sig runt hos massor av bokbloggare som delar med sig av sina läsminnen. Hela startfältet hittar du här. Själv tar jag över stafettpinnen från Littermentärt.

Jag minns när jag fick mitt första lånekort. Vi hade inget riktigt skolbibliotek på den lilla byskolan jag gick klass 1-6. Istället fick vi någon gång per termin åka in till stadsbiblioteket. Där fick jag också mitt första lånekort när jag gick i ettan. Jag kunde redan läsa när jag började skolan, men vi hade inte så många böcker hemma, så biblioteket var en guldgruva för mig.

Jag minns inte så mycket av vad jag lånade på lågstadiet. Men mellanstadiets slukarläsning minns jag desto mer. Femböckerna där jag fängslades av barnen som löste brott. Böckerna med röda ryggar från B Wahlströms om Sandra som var veterinärassistent, Sofia som bodde på en kennel, hästtokiga Lotte och så förstås Kittyböckerna.

Hästtjej som jag var så älskade jag förstås att läsa hästböcker. Jag läste allt jag kom över. Utbudet av bra hästböcker var inte så stort när jag växte upp. Mest älskade jag nog serien om Britta och Silver av Lisbet Pahnke. Det kändes som att jag kunde leva mig in i de böckerna bäst. Britta var en helt vanlig tjej, en tjej som vem som helst, och det tilltalades jag av. Pia Hagmars böcker kom långt senare, men hade jag varit barn när hon började skriva hade jag garanterat älskat hennes böcker.

Kamratposten var en viktig tidning för mig. Eller KP som den heter numera. Mitt bibliotek brukade binda in hela årgångar av tidningen och så fick man låna de böckerna. Jag älskade att låna med mig några årgångar KP när familjen åkte till sommarstugan på sommarlovet. I KP fanns så mycket – vardag, skola, familj, kärlek, vänskap, idrott, husdjur, drömmar. I artiklarna kunde jag både känna igen mig och drömma mig bort. Jag läste om barn som startade egna klubbar och så startade jag en egen klubb. Jag läste om barn som skrev egna tidningar och så startade jag en egen tidning. Jag läste om barn som brevväxlade och så letade jag efter egna brevvänner. Jag läste om barn som samlade på frimärken, hästnamn och brevpapper och så startade jag mina egna samlingar. Jag läste om barn som hade egna hundar och kaniner och tävlade i allt från lydnad till kaninhoppning och så tjatade jag till mig ett eget husdjur att tävla med. Tidningarna var en så stor inspirationskälla för mig. På den tiden fanns ju inte internet och jag växte som sagt upp i en liten, liten by.

Under senare delen av mellanstadiet fick jag upp ögonen för serien om tvillingarna Elisabeth och Jessica på Sweet Valley High och de kom jag verkligen att sluka. Jag önskade mig de nya böckerna i serien så snart de kom ut och hade ett stort antal böcker efter ett tag. Jag läste dem om och om igen. Önskade att jag hade haft lika många vänner, en enhörningsklubb och var skribent i skoltidningen. Mest identifierade jag mig med Elisabeth, men jag önskade många gånger att jag var mer lik Jessica.

Kanske är de böcker jag läste under mellanstadietiden inga mästerverk ur en litteraturkritisk synvinkel. Men de fick mig att fastna för läsningen och de fick mig att längta efter att få fly till böckernas värld, en upplevelse som jag bär med mig än idag i vuxen ålder. Idag jobbar jag dessutom som bibliotekarie och lektör, samtidigt som läsningen och bokbloggandet är mitt största intresse, så man kan verkligen säga att barndomens läsning har påverkat mig starkt. Jag är så tacksam för alla mina läsupplevelser både som barn och vuxen. Jag förstår verkligen talesättet att böcker kan förändra ens liv. Jag tror inte jag varit densamma om jag inte hade haft böckerna och läsningen att söka tröst ur, få inspiration av, fly till, känna igen mig i, lära mig saker av, och komma till världar jag troligen aldrig hade besökt annars.

Imorgon är det julafton och då kommer en sammanfattning av Julkalenderbloggstafetten 2019 på Sofies bokblogg, så missa inte att klicka in där någon gång under julfirandet.

Tiden bara rasar iväg. Snart är det jul! Idag är det bara tre veckor kvar till julafton. De första luckorna i adventskalendrarna är redan öppnade. Jag har ingen adventskalender här på bloggen i år, men jag kommer att vara med i Sofies bokbloggs julkalenderbloggstafett.

Det är sjunde året i rad som Sofies bokblogg arrangerar julkalenderbloggstafetten och såhär skriver hon om den:

Julkalenderbloggstafetten är en stafett som sträcker sig från 1-24 december. Varje dag öppnas en lucka hos en ny bloggare, vilket innebär att vi klickar oss förbi 24 bokälskare som boktipsar fram till julafton. Varje inlägg bjuder på (minst) ett boktips på ett angivet tema.

Årets tema är ”Jag minns när jag läste…” och som vanligt är det fritt att tolka temat. Kanske minns du när du läste en bok som fick dig att upptäcka en genren som du inte trodde var din grej, eller när du påbörjade en serie du sedan aldrig kunnat släppa, när du hittade en läskompis med precis samma smak som du, när du knäckte läskoden, kom ur en lång lässvacka eller vad det nu kan vara. Bara fantasin sätter gränserna!

Här kommer startfältet:

1. Sofies bokblogg
2. Agnes bokblogg
3. Grefvinnan/Whatyoureadin
4. Robert/Mina skrivna ord
5. Emma/Systrarna böcker
6. Sandra/Snowglitterbooks
7. Bokdivisionen
8. Sammanfattning på Sofies bokblogg
9. Johanna Lundin
10. Mrs Calloway
11. Mias bokhörna
12. Lottens bokblogg
13. Boktanken
14. C.R.M. Nilsson
15. Sammanfattning på Sofies bokblogg
16. Västmanländskans bokblogg
17. Hanneles bokparadis
18. Stories from the sea
19. Fiktiviteter
20. Breakfast book club
21. Lexie/Tusen sidor
22. Littermentärt
23. Barnboksbloggen
24. Sammanfattning på Sofies bokblogg

Idag är det min tur att skriva ett inlägg i den julkalenderbloggstafett som Sofies bokblogg arrangerar på temat Bäst 2018. Jag tar över stafettpinnen från Nilmas bokhylla.

Jag vill fokusera på och lyfta fram barnboksutgivningen 2018 och skriva lite om de böcker jag tyckt varit bäst av de som kommit ut under året och som riktar sig till barn från 0-12 år, ja åtminstone de bästa av de jag har läst. Jag har ju inte läst samtliga böcker som kommit ut 🙂

0-3 år: 

     

Lilla Spökboken av Kenneth Andersson som ingår i samma serie som exempelvis Lilla Pussboken. Pekbok med bilder på olika fantasifulla spöken och längst bak finns en spegel.

Nisse och Nora får bråttom av Emelie Andrén och Lisa Moroni är senaste boken i serien om de två kompisarna som bor på samma gata och där igenkänningen är så hög för barn i cirka 1,5-2-årsåldern.

God natt på jorden av Linda Bonde är en annorlunda godnattsaga där en familj rymdvarelser står och tittar ner på när olika jordvarelser förbereder sig för att gå till sängs. Jättefin bok som kan läsas på flera nivåer.

Rulla, rulla lilla nystan av Åsa Nordström och Jesus Verona är en härligt lekfull och fantasifull följa-tråden-bok där läsaren kan följa ett nystan som rullar längs boksidorna och där det finns mycket att se och upptäcka i de färgglada, myllrande bilderna.

Dumma boken av Siri Ahmed Backström är en bok fylld av igenkänning. Den är på rim och handlar om den där känslan när ingenting är bra och allt och alla är dumma.

Boken om att gå på förskolan av Josefine Sundström och Mervi Lindman är en utmärkt introduktion för barn som ska börja på förskolan och en igenkänning för de som redan går där.

3-6 år:

     

Gropen av Emma Adbåge vann Augustprisets kategori för barn- och ungdomsböcker och det var inte alls konstigt. Den handlar om en grupp förskolebarn som älskar att leka i en grop på förskolans gård, men de vuxna vill att de ska sluta leka där för de tycker att det är farligt. Men den handlar också om lek, fantasi, kreativitet, att stå upp för sin sak och att inte ge sig.

Rysliga förskolan var den första boken i en ny serie av Rabén & Sjögren. Den är skapad av Lina Neidestam och är lagom läskig, mysryslig högläsningsbok för alla barn som gillar skräck, spöken och andra läskigheter.

Under mattan av Sara Lövestam och Per Gustavsson är en humoristisk bok med en allvarlig underton om allt det där osagda, det som så gärna sopas under mattan, hemligheterna i en familj.

Jultröjan av Cecilia Heikkilä är också en följa-tråden-bok, men också en berättelse om en ensam och hemlös katt som så småningom får vänskap och gemenskap. En väldigt fin och varm berättelse.

Fastrarna av Ebba Forslind är en av få bilderböcker som tar upp vilka problem som kan uppstå med en bonusfamilj, men också hur man kan bli berikad av nya familjebildningar och familjemedlemmar. Också om hur man med ett kärleksfullt bemötande kan gå från utanförskap till gemenskap.

Vems resa av Stina Wirsén är den senaste boken i Vem-serien. Den handlar om när Lilla Hund åker på resa och träffar en vän som pratar helt annorlunda. Men de leker trots att de inte förstår varandra. När Lilla Hund kommer hem igen börjar två nya barn på förskolan och de kan inte svenska. Sån tur då att Lilla Hund vet hur man kan leka tillsammans ändå.

6-9 år: 

     

Fjärde boken i serien Handbok för superhjältar av Elias och Agnes Våhlund släpptes precis nu i dagarna. Det har blivit en otroligt populär serie som gillas av både killar och tjejer i en bred åldersgrupp och jag gillar att boken har en stark tjej i huvudrollen och att den handlar om att göra gott samtidigt som det är mycket action.

Frallan är ju helt underbar. Två böcker om henne kom under 2018 och i vår kommer trean. Frallan är en alldeles vanlig tjej med massor av tankar och funderingar och hennes vardag skildras på ett så fint och humoristiskt sätt. Dessa böcker är perfekta som högläsningsböcker, både barnen och den vuxne läsaren lär älska dem.

Ester Tagg och den flygande holländaren handlar om barnhemsbarnet Ester som ska bli såld som barnarbetare till fabriken på sin 10-årsdag. Men strax innan får hon veta att fartyget Den flygande holländaren ska lägga till i staden. Det enda hon fick med sig till barnhemmet var en skattkarta och på kartan fanns ett skepp avbildat, ett skepp som är identiskt med piratskeppet. Tänk om hennes föräldrar är ombord! Hon måste rymma för att ta reda på det och då handlar hon i ett spännande äventyr med pirater och sjörövare. En ny bok om Ester kommer i vår.

Faktaböcker är inte alls tråkiga. Det ser vi exempelvis i serien av Anna Hansson där Myrstackarna, Råttsvansarna och Ormtjusarna ingår. Liksom i serien med Roliga fakta av Emmalill Frank där hon hittills skrivit om hajar och maneter. Här berättas det om olika djur på ett intresseväckande och humoristiskt sätt. Perfekt för kunskapstörstande lågstadiebarn.

Många barn i lågstadieåldern gillar spöken och andra läskigheter. Mystiska skolan av Katarina Genar är en perfekt serie som både innehåller lättlästa böcker att läsa själv och lite längre/tjockare kapitelböcker som både kan läsas själv eller användas som högläsningsböcker. De handlar om elever på en skola där det händer massor av magiska saker och där det kryllar av främmande varelser.

Viggo och rädslolistan har jag ännu inte läst, men jag är 99% säker på att jag kommer att älska den. Dels för att jag har gillat alla böcker som Lisa Bjärbo hittills skrivit och dels för handlingens skull – boken handlar nämligen om en sjuårig pojke som är rädd för en massa saker och bestämmer sig för att lista dem på en hemlig rädslolista.

9-12 år:

      

Den vita räven av Jackie Morris har allt – den är sorglig, varm, underbar. Den handlar om Sol som nyligen förlorat sin mamma och känner sig så ensam. Men när han möter den vita räven känner han gemenskap med den. Han bestämmer sig för att hjälpa räven hitta hem och samtidigt lyckas han äntligen återförena sin familj och få en gemenskap han länge drömt om.

Tulpanpojken av Christina Wahldén var en av mina absoluta favoritböcker förra året. Den handlade om en holländsk pojke som kom till Sverige under andra världskriget. I år kom uppföljaren, Spionen i äppelträdet. Jag har inte läst den än, men jag skulle tro att den är lika bra. Så viktiga böcker.

Om andra världskrigets överlevare handlar också Vi kommer snart hem igen som är skriven i serieformat, vilket lättar upp de nästan outhärdliga berättelserna från människor som faktiskt levde på den tiden och var med om allt det hemska under kriget. Av Jessika Bab Bonde och Peter Bergting.

Jag har ännu inte läst hela Pax-serien, men nu är det hög tid, för i år kom ju tionde och sista boken, Draugen. Det är svårt att tänka sig någon bättre bokserie för denna målgrupp. Så genomtänkta och välskrivna böcker!

I år kom också den avslutande delen i Viveca och Camilla Stens rysartrilogi för mellanåldern, Mareld. Den handlar om Tuva som fått veta att hon är en av Havsfolket och som en av de sista från den ätten har hon vissa uppgifter hon måste genomföra. Rysligt, läskigt och oerhört spännande i skärgårdsmiljö.

Comedy Queen är skriven av Jenny Jägerfeld och handlar om en tjej vars mamma tagit livet av sig. Hon är livrädd för att bli som sin mamma och skriver därför en lista på allt som hon ska göra för att inte bli likadan. Ett tungt ämne som vägs upp av den värme och humor som boken är skriven med.

Falafelflickorna är också skriven av Christina Wahldén. Den handlar om Hawa som bor i en förort och vill bli polis. Det slumpar sig så att hon bildar en detektivbyrå och får flera fall, bland annat en flicka som behöver gömma sig eftersom hon ska giftas bort mot sin vilja. Rolig bok som också handlar om tunga ämnen och som utspelar sig i miljöer vi annars sällan får läsa om.

Imorgon är det Västmanländskans bokblogg som tar över stafettpinnen!