Ett testamente från helvetet är en novell från Novellix skriven av den väletablerade deckar- och barnboksförfattaren Kristina Ohlsson. Huvudkaraktär är advokat. Han har ett hemligt uppdrag. Han hjälper en rik författarinna med hennes testamente. Hon har skrivit sina böcker under pseudonym så inte ens hennes närmaste vet att det är hon som ligger bakom succéböckerna. Hon lever också under hot från sin expojkvän som misshandlat henne under deras förhållande. Det är därför hon nu vill skriva sitt testamente, om något skulle hända henne. En måndag ska advokaten träffa författarinnan Margot, men hon uteblir från mötet. När dagarna går blir han orolig att expojkvännen har gjort allvar av sina hot och han börjar därför leta efter författarinnan. Advokaten känner på sig att det är något galet med Margots försvinnande och han tänker ta reda på vad.

Det här är en lättläst deckarnovell skriven med ett annat perspektiv än man vanligtvis är van vid och dessutom avslutas berättelsen med en rejäl tvist. Jag trodde att jag förutsåg slutet, men knorren som kom efteråt kunde jag inte gissa mig till. Trots att texten är kort tar historien många vändningar och det gillar jag. Jag blir överraskad av novellen och den är skickligt skriven. Det märks på berättartekniken att Ohlsson är en kunnig författare. Som med de flesta deckarhistorier är det förstås ingen berättelse man sent kommer att släppa, men den gav en stunds god underhållning och jag är glad att jag läste den.

Jag kryssar punkt 32 i utmaningen Läs en novell IV (Läs en novell som utspelar sig någonstans högt upp) eftersom Margot bor i ett hus ”formidabelt beläget på en höjd med utsikt över Mälaren”.

Ett testamente från helvetet finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Häromdagen på lunchen läste jag en novell: Omsorgen av Susanna Alakoski. Jag är ju med i Ugglan & Bokens novellutmaning för första gången och har därigenom verkligen fastnat för novellformatet. Inte minst på luncherna är det så härligt att läsa en novell och kunna känna att man blir färdig med en berättelse trots den korta lästiden en lunchrast ger. Ofta är novellerna tänkvärda och ger mig saker att fundera på under resten av dagen.

Susanna Alakoski är en mästare på att skildra vardagliga miljöer och då framförallt sådana miljöer som inte brukar skildras vanligtvis. I denna bok är det omsorgen som står i fokus, nämligen den omsorg som sker på ett gruppboende. Novellens huvudperson är Pernilla. Hon har bjudit hem kollegan Gun-Marie på middag och berättelsen äger egentligen bara rum under de få timmar hon förbereder maten och bjudningen. Vi följer henne under badet och dukningen. Men i tankarna finns Pernillas jobb och det är ju skildringen av hennes arbetsplats som är den stora behållningen med novellen. På gruppboendet där Pernilla jobbar som undersköterska bor sex personer som alla har allvarliga psykiska problem. Personalens omsorgsetik kolliderar med stelbenta kommunala direktiv och brutala sparbeting. Pernilla trivs på sitt jobb, men hon funderar ändå på om hon verkligen har valt rätt. Under förberedelserna inför bjudningen passerar interiörerna från arbetsplatsen revy och de anonyma intagna förblir inte längre anonyma utan framträder som personer med liv, kropp och själ. Och trots det otacksamma slitet som så ofta förekommer under arbetspassen kommer Pernilla fram till att hon älskar sitt arbete.

Jag har själv jobbat inom vården, dock mest inom äldreomsorgen. Det är inte riktigt samma sak som att jobba på gruppboende med personer som har SOL och LSS, men jag känner ändå igen mig i mångt och mycket. Och jag är säker på att Alakoski skildrar en realistisk, trovärdig och rättvis bild av arbetet på ett gruppboende. Berättelsen är finstämd och berörande just eftersom den lyfter människor som annars så sällan får synas. Men det finns något mer där också, något bitskt, för skildringen innehåller också en känga åt de politiker som inte förstår att de boende är människor och att omsorg handlar om mänskligt värde, bemötande, respekt och kärleken till människorna.

I Läs en novell IV kryssar jag ”Läs en novell där någon är rädd” eftersom nästan alla som bor på gruppboendet är rädda för någonting.

Omsorgen är utgiven av Novellix och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Kostym är en novell i Ninni Holmqvists novellsamling med samma namn, Kostym, som utgavs 1995. I novellsamlingen finns 14 noveller. Enligt förlaget berättar novellerna om kvinnor i olika skepnader, roller, kostymer. Var de än dyker upp, under en resa på Nilen eller i Stockholms tunnelbana, verkar de på en gång hemlösa och hemtama. I just denna novell vet man under läsningen inte säkert om huvudpersonen är en kvinna eller man. Hen anländer med ett mycket lätt bagage till Singapore. Vi förstår att personen varken har särskilt mycket pengar eller några klädombyten med sig. Hen möter en amerikansk affärsman och följer med honom på hotellrummet. Där använder huvudpersonen såväl manliga som kvinnliga produkter från mannens badrum och när affärsmannen morgonen därpå beger sig ut på en joggingtur ikläder sig huvudpersonen mannens kostym och lämnar hotellet med affärsmannens pengar och resväska.

Det här är en novell som känns mycket symbolisk. Huvudpersonen ikläder sig någon annan persons kläder, vilket också på ett sätt innebär att ta över hans identitet. Det handlar också om att leka med könsrollerna och de traditionella attribut som förknippas med man respektive kvinna. Eftersom förlaget menar att alla noveller berättar om kvinnor så är huvudpersonen troligen en kvinna. Men det finns inget som tyder på det i själva novellen, det skulle lika gärna kunna vara en man. Jag märker att jag gärna vill könsbestämma huvudpersonen under läsningen och en av författarens intentioner är säkert att synliggöra detta beteende och jag blir irriterad på mig själv för att jag faller i fällan. Därför är novellen också en intressant läsning. Den är kort och det händer inga världsomvälvande händelser, men den är ändå tankeväckande.

Kostym finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

De blå silkesstrumporna är en novell av Elin Wägner, författare, journalist och en av den svenska kvinnorörelsens viktigaste föregångare. Jag har inte läst något av henne sedan tidigare, men hon är känd bland annat för Norrtullsligan och Pennskaftet. På insidan av pärmen till denna novell som är utgiven av Novellix står det att Wägners verk genomsyras av hennes politiska idéer inom feminism, fredsarbete och miljöfrågor. Parallellt med sin författarkarriär var hon med och grundade Rädda barnen och hon var även en centralfigur i arbetet för kvinnlig rösträtt.

I De blå silkesstrumporna möter vi en ung kvinna som bestämmer sig för att köpa ett par blå strumpor istället för strumpor i någon diskretare färg som grått eller brunt. Detta köp kommer att få ödesdigra konsekvenser för henne. Hon bär nämligen dessa strumpor en dag då hon tillsammans med sin väninna åker spårvagn. På vagnen för de ett samtal kring väninnans arbete på Verket, dit också huvudpersonen precis är på väg att söka sig en tjänst. Väninnan avslöjar under denna spårvagnsfärd hur det egentligen är att som kvinna vara anställd på Verket och hur det egentligen ligger till med Verkets kvinnosyn. Det visar sig att de båda väninnorna har någon som lyssnar till deras konversation…

Det här är en kort novell och det är svårt att berätta så mycket om den utan att avslöja för mycket. Kanske är inte min beskrivning därför särskilt intresseväckande, men jag kan lova att berättelsen är läsvärd. Wägners samhällssyn skiner verkligen igenom när hon visar på hur skevt samhället var på den tiden när det gällde villkoren mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden. Det är feministiskt, bitskt, humoristiskt och tankeväckande på samma gång. Dessutom väcker novellen ett intresse för att läsa mer av Elin Wägner. De blå silkesstrumporna är ursprungligen utgiven i novellsamlingen Spinnerskan som publicerades för första gången 1948.

De blå silkesstrumporna kan bland annat köpas hos Adlibris och hos Bokus.