Alltid hejdå är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven och illustrerad av Alma Thörn och utgiven av bokförlaget Galago.
Augustprisjuryns motivering lyder:
Alma Thörns självbiografiska debut handlar om att längta hem innan man farit, tvingas välja mellan människor man älskar och om att alltid behöva säga hejdå. Med bildberättelsens medel fångas lyhört känslan av hemlängtan och otillräcklighet över generationsgränserna. En tolvårig Alma slits mellan sin mamma och pappa, likt hennes mamma gjorde trettio år tidigare. Gråskala och sepia går omlott för att markera de tidslager som återges med fullständig tonträff. Alltid hejdå är en serieroman sedd genom barnets ögon som skär i hjärtat och ger en varm kram på samma gång.
Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de Augustnominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Alma:
Hur känns det att din bok har chans att vinna Augustpriset?
– Det känns såklart jättestort och fint, jag är verkligen så himla glad över nomineringen. Väldigt kul också att seriemediet uppmärksammas!
Berätta lite om boken?
– Boken handlar om två generationers skilsmässobarn, den ena är jag och den andra min mamma. Vi är båda tolv år när berättelserna utspelar sig, så det är både 70tal och 00tal som skildras. Man får följa Alma och Johanna och hur dom kämpar med den första mensen, hemlängtan och längtan bort, skuld- och skamkänslor. Den handlar också på många sätt om platser och deras betydelse.
Varifrån hämtar du inspiration till dina böcker? Hur fick du idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?
– Det här är ju min debutbok, men jag ritar mest självbiografiska grejer så min inspiration kommer från mitt eget liv. Jag har under arbetet med ”Alltid hejdå” gått tillbaka och läst i gamla brev och dagböcker för att försöka sätta mig in i hur jag tänkte som barn, där fanns det mycket bra att använda! Idén till boken kom när jag gick första terminen på Serieskolan, jag hade sommaren innan hittat en text min mamma skrivit som tonåring som handlade om hennes föräldrars skilsmässa. Jag gjorde först en kort serie utifrån den texten och insåg efter det att det fanns material till nåt mycket längre. Utifrån det byggde jag de två historierna, det fick växa fram lite eftersom, väldigt länge hade jag bara en vag idé om hur det skulle bli. Det kändes fint att berätta om något som jag och min mamma hade gemensamt.
Håller du på med något nytt bokprojekt?
– Just nu är jag föräldraledig, nästa bok finns än så länge bara i anteckningar i mobilen och i mitt huvud. Så den idén törs jag inte prata om riktigt än!
Berätta lite om dig själv, vem är du?
– Jag är född och uppvuxen i Umeå, jag bor där tillsammans med mitt jättelilla barn och min normalstora kille. Jag har utbildat mig på Umeå Konstskola, där gick jag en kurs i berättande bild med Anneli Furmark och fattade att serier var mycket mer min grej än att måla olja och andra mer typiska konstskolegrejer. Efter det flyttade jag till Malmö för att gå på världens bästa Serieskolan i tre år.
Vad läser du själv i höst/vinter? Har du något lästips att dela med dig av?
– Det senaste jag läste var ”Gå med mig till hörnet” av Anneli Furmark och ”Mörkt album” av Coco Moodysson, två VÄLDIGT bra böcker så dom vill jag verkligen rekommendera!
Alma Thörn är född 1992. Som serietecknare briljerar hon i att teckna ansiktsuttryck och skapa känslig och trovärdig dialog. Hon är utbildad vid Umeå Konstskola och Serieskolan i Malmö och ägnar sig utöver tecknade serier även åt måleriskt broderi.
Stort tack Alma för den fina läsupplevelsen och för att du svarade på mina frågor.
I bilderboken Kom dagen, kom natten fångar Åsa Lind och Emma Virke stämningen i sommarens sista dag. Det är en unik bok i dragspelsformat där vi från ena hållet får följa dagens skeenden och från andra hållet nattens drömmar. Där dagen slutar, slutar inte boken, för på andra sidan kommer natten och tar vid.
Berättelsen handlar om ett barns sista sommardag, ni vet en av de där sista soliga, varma dagarna innan höststormarna kommer. Barnet leker, det är kallt i gräset men varmt i solen. Någon ropar: ”Kom, vi badar” och några större barn, kanske kusiner eller syskon, simmar skrattande iväg, medan barnet som inte kan simma står kvar på stranden. Vid en första anblick ensam, men ändå inte. Så småningom blir det kväll den där sista sommardagen och när natten kommer tar drömmarna vid. Vi får följa barnet genom drömmarnas värld ända tills morgonen kommer och hen förklarar för sin morfar att nästa sommar ska hen också simma ända ut till flotten.
Kan man skriva en barnbok om sekter och hur det är att leva i en sekt? Ja, det kan man! Och Cecilia Lidbeck gör det också på ett fantastiskt sätt i Familjen. Boken handlar om Ella som bor med Familjen på Gården. I Familjen är det Far som styr och ställer. Han ser till att maten välsignas av solen. Under regnperioder får de inte äta annat än det som finns i matkällaren. Han ser också till att ingen lämnar gården utan hans vetskap. Och att inget utifrån, något förgiftat, kommer innanför stängslet som omringar Gården. Det gäller ju att göra allt rätt om man ska överleva Kollapsen.
I väntan på mitt ovanliga liv handlar om trettonårige Silas. Han lever ett helt vanligt liv. Alldeles för vanlig, tråkigt och förutsägbart liv enligt honom själv. Han väntar på att livet ska bli annorlunda, spännande, ovanligt. Något måste hända. Och det gör det med besked.
