Jag har samlat ihop några böcker om tro och religion som jag hade tänkt läsa under julledigheten:

* Om Jesus – Jonas Gardell (Norstedts förlag)

En bok som vrider och vänder på olika bilder av Jesus och ställer frågor om vem han var.

* Om Gud – Jonas Gardell (Norstedts förlag)

Dito om Gud.

* Illusionen om Gud – Richard Dawkins (Leopard förlag)

Dawkins är övertygad ateist och i den här boken vill han visa vetenskapligt att Gud inte finns, att ett högre väsen är ofantligt osannolikt och att religion till och med är av ondo.

* Ateismens illusioner – Alister McGrath, Joanna Collicutt McGrath (Libris förlag)
Författarna granskar Dawins teser (han som skrivit boken ovanför) om Gud och religionerna. De lägger fram alternativa lösningsförslag till de problem Dawkins diskuterar, men visar även på punkt efter punkt bristerna i Dawkins resonemang.

Jag har alltid varit fascinerad av tro och religion, även om jag själv inte är troende. Jag är döpt och konfirmerad, men har numera gått ur Svenska kyrkan. Det ska bli spännande att läsa dessa böcker som behandlar religion ur många olika synvinklar.

Frilansjournalisten Kicki Biärsjö har skrivit boken Från singel till självbo – Konsten att trivas i sitt eget sällskap (Forum förlag). Den handlar om hennes livsresa. I början var hon singel – med en känsla av att vara halv, en känsla av skam och en känsla av att ständigt ha omgivningens förväntningar på att hon skulle skaffa man och barn för att vara normal. Efter många år hittade hon hem till sig själv och insåg att hon inte längre var singel, hon var självbo. Det betyder att hon valt att leva ensam, med sig själv, och att vara nöjd med sitt val. Det är en personlig, intressant och läsvärd bok där Kicki dels berättar utelämnande om sitt eget liv och dels undersöker varför det anses vara bäst att leva i familj och hur länge den normen funnits.
En läsvärd bok för alla oavsett om man lever som singel, självbo eller del av en familj.

När jag läste litteraturvetenskap A för flera år sedan så var Litteraturens historia i Sverige respektive Litteraturens historia i världen kurslitteratur. Nu har Litteraturens historia i Sverige utkommit i en ny utgåva som även tar litteraturen in i 2000-talet (Norstedts förlag). Man får läsa om klassisk litteratur men också om Henning Mankell och Jonas Hassen Khemeri. Boken är välskriven, intressant och inspirerande. Den funkar lika bra som uppslagsverk som att läsa från pärm till pärm. Tidigare var det Bernt Olsson och Ingemar Algulin som skrivit alla texter, men nu har deras texter kompletteras med nyskrivna texter av Anna Williams, Åsa Arping, Annika Olsson, Boel Westin och Annelie Bränström Öhman. Det har också tillkommit nya bilder i fyrfärg och även en ny layout. En superbra bok för alla som är intresserade av svensk litteraturhistoria.

För mig och alla andra som är intresserade av 50-tals möbler och tyger så är Tidlösa mönster – Textilkonst från 1950-talet en guldgruva.

Boken är skriven av Gisela Eronn och utgiven av Norstedts.

1954 skapade tolv designers de numera välkända mönstren för utställningen ”Signerad textil” på NK:s textilkammare. Tidlösa mönster berättar historien bakom den nostalgiväckande mönsterkollektion och presenterar de tolv designers som skapade ”Signerad textil”. I boken får man ta del av mönster, skisser och massor av fakta. Boken känns välskriven, genomarbetad och mycket inspirerande.

Jag har precis läst ut årets mest skrämmande bok. Då menar jag inte skrämmande som i skräck eller rysare. Då menar jag skrämmande eftersom det som händer huvudpersonen kan hända vem som helst.

Det är inte så ofta som jag låter bli att läsa ut en deckare, vanligtvis sträckläser jag dem. Men Fruset ögonblick av Camilla Ceder (Wahlström & Widstrand) är en av dem som jag givit upp hoppet om. Boken börjar med att en man hittas skjuten och överkörd utanför en halvt övergiven bilverkstad, ett fall som i vilken deckare som helst. Själva historien är säkert spännande, men sättet den berättas på gör den så tråkig. Jag gillar att följa polisernas arbete och jag vill ha realism. I den här boken följer man många poliser och det blir för rörigt. Visserligen riktas mesta intresset mot kriminalkommissarie Christian Tell, men jag upplever ändå inte att han är en lika stark huvudperson som exempelvis Maria Wern eller Wallander är i sina respektive böcker. Boken känns för lång, för rörig och för schablonartad. Dessutom stör jag mig på de många grammatiska språkfelen. Jag kommer nog inte att läsa fler böcker om Christian Tell ifall det blir några.

Nu har jag då äntligen läst ut En shopaholic i väntans tider av Sophie Kinsella (Damm förlag). Det är den femte boken om före detta ekonomijournalisten, numera shoppingassistenten Rebecka Bloomwood. I denna bok är hon med barn och hon inser att hon faktiskt måste shoppa en massa till den kommande bebisen. Boken påminner om de andra, men jag anser att det här är den bästa i serien. Kanske för att jag kan relatera mer till den här boken. Eller kanske för att det mer betonas på relationer än på shopping. Det är fortfarande humoristiskt, snabbläst och träffsäkert, men det är nog lite mer allvar och realism i En shopaholic i väntans tider.

Snart är det dags för nytt år och det innebär för de flesta även en ny kalender. Själv har jag beställt en hos Personlig almanacka. För min mamma innebär ett nytt år även ett inköp av Heikki Vesas Astro (Semic). Hon är inte särskilt vidskeplig i vanliga fall, men hon har fastnat för Vesas böcker. Heikki Vesa Astro 2010 innehåller veckohoroskop, årshoroskop, kärleksguide, soltecken samt spel och lyckotal. Vecka för vecka kan man läsa om vad som kommer att hända och om man bör satsa på något spel just denna vecka. Jag, som är Stenbock, kan läsa att jag kommer att få bättre ekonomi nästa år, gärna genom obligationer, aktier eller Keno. Jag kommer också att få framgång inom medievärlden (perfekt för mig som är journalist) och även böcker kan ge mig framgångslycka (återigen perfekt, bokbloggare som jag är). Min lyckosiffra för året är 4.

Maria Hammaréns bok Skriva – en metod för reflektion utgivits av Santérus förlag. Det är en bok för alla som någon gång vill arbeta i en skrivgrupp. Det är ingen handbok, snarare en liten skrift med goda råd och tips. Det är en bok för den som är intresserad av ett medvetet språkarbete och författrens förhoppning med boken är att den ska väcka inspiration till nya sätt att arbeta med identitet, reflektion och organisationsutveckling. Trots att jag borde tillhöra målgruppen känner jag dock inte att den tillför speciellt mycket, däremot har jag hört av flera andra att de ständigt går tillbaka till den här boken, så därför rekommenderar jag den ändå vidare.